Sekundärt barnlös?

Jag har precis inhandlat en Clearblue fertilitetsmonitor och tänkte prova med den innan vi kör igång med det sista försöket som ligger i frysen och väntar. Någon annan som har provat monitorn?

Hur går det för alla?

inte gravid än iaf. Är inne på 15-16 försöket nu.

Stjärn; du och jag är nog i samma situation då... Vår son har dock hunnit bli nio år, och jag är sååååå jäkla arg på mig själv att jag inte lyssnade på min inre röst som sa att något var fel tidigare än vad jag gjorde. Har längtat efter ett syskon i åtta år, men kontaktade läkare först 2009 när jag insåg att vår son skulle hinna bli sex år innan något syskon skulle komma. Har efter fyra försök och en titthålsoperation fått veta att jag har endometrios och att det är den som ställer till det. På fredag gör vi vårt troligen sista ägguttag, och givetvis blir det inte någon bra skörd så man kan hoppas på några ägg i frysen, eftersom det finns två äggblåsor att tömma. Suck. Hoppas att ni får riktigt bra hjälp i Danmark!!

Äggplock imorgon här. Hade 15 äggblåsor på vul igår, så ser ju bra ute. Är ju ändå 42 år gammal, så 15 äggblåsor är ju jättebra vid min ålder

Hej 
Jag hoppar gärna med här...

Har en son som är född maj 2011 som blev till med hjälp av ICSI så preventinmedel har de inte varit tal om här hemma. Mycket för att vi inte trott att vi ska kunna på egen hand och de har vi inte heller lyckats med men i måndags tog vi första kontakten men gynekolog som samarbetar med öresundskliniken i malmö så de första testerna är gjorda så nu är de bara att vänta på att allt ska klaffa med semestrar och allt så kanske vi för köra igång i april...

Förra gången var en helt annan känsla över de hela då hade vi försökt att lyckas i 3 år innan vi började med Icsi. Denna gången var både jag och sambon helt förvånade. Vi vet inte varför men vi sa bara jahapp konstig känsla. Tror inte vi har fattat riktigt att hela karusellen är igång igen ;) 

Igår gjorde vi vårt sista syskonförsök med ivf - den enda stackars äggblåsan som utvecklats visade sig i själva verket vara en cysta och enligt läkaren pekar allt på att jag är en bra bit in i klimakteriet. Efter 7 års kamp och totalt 16 ivf-behandlingar känns det sorgesamt (men också lite, lite skönt) att ge upp. Är också evigt tacksam för vår son som kom till vid 12 ivf-behandlingen.

Nu gäller det att sörja det barn som aldrig blev (inte minst fjolårets missfall som fantastiskt nog var resultatet av en spontan graviditet) och sedan försöka ladda batterierna inför äggdonation i Umeå i maj.  

Okara; hur gammal är du, om jag får fråga...?

Jag är 36 och är lite förfärad över hur stor skillnad det blev i skörd om jag jämför med de två plock vi gjorde föregående år.
Första försöket fick vi ut 8 ägg på 200iE puregon. Nästa fick vi 5 ägg på 200iE puregon, och då bara på höger sida eftersom vänster sida bara hade en cysta.

Nu har jag gjort långa metoden med synarel sedan i november, och sprutat 275iE puregon, och på det har två äggblåsor mognat på höger sida, ingen på vänster. Tog sista sprutan igår, idag ovitrelle och på fredag blir det äggplock.

Visst, jag är inte purung, men TVÅ äggblåsor på 275iE känns väldigt skralt. Vi hade också sagt att detta skulle vara sista försöket, men hoppades samtidigt på ett par ägg i frysen så att vi kunde göra ett par frysförsök också.
 
Nu vet jag inte längre. Är vi redo att ge upp?
Är också sååå lycklig över den fina nioåring vi har, men är lika ledsen för hans skull över att han inte får något syskon att tampas med, ingen att dela familjehögtider med, ingen som kan dela bördan den dagen vi blir äldre, den dagen vi försvinner. 

Visst längtar jag efter att få sitta med ett litet rosigt knyte i famnen och leta likheter, gå på barnvagnspromenader, se det första steget, höra det första ordet - MEN jag har i vart fall fått vara med om det!  
Min största sorg är att vår son skall bli ett "ensambarn", att det bara kommer vara vi tre i vår familj, att han inte får känna glädjen och tryggheten ett syskon ger, det som han själv ser när han kommer hem till sina kompisar eller umgås med sina kusiner (som alla har syskon).

Hoppas att ÄD kommer funka för er! 

tvåem: Jag är idag 41 och har trots 450iE inte fått ut ett enda befruktat ägg under de senaste 3 behandlingarna.

När jag blev gravid med sonen var jag 38 och fick ut  3 ägg på 450 iE varav ett blev befruktat och resulterade i vår underbara son.

Varför höjer de inte dosen (450 är maxdos i Sverige) och/eller byter hormon. Själv har jag kört både långa och korta metoden och använt menopur, puregon, fostimon och gonal-f (både enskilt och i kombination). Sonen kom till med 450 iE fostimon vilket vi var det första paret i Sverige att prova. Har dessutom ätit prasteron för att förbättra äggkvalitén. Tyvärr är det oerhörda skillnader mellan vad olika kliniker/läkare anser vara värt att prova så om man inte är redo att ge upp gäller det att vara påläst. Å andra sidan är det också viktigt att man inser när det är dags att ge upp (lättare sagt än gjort).   

    

Har idag gjort ÄP o fick ut 8 ägg. Kört långa metoden med menopur 375 men slutade med sprayen när jag började spruta. Blir 43 i juni, så vid min höga ålder är ju 8 ägg väldigt bra. Hade dock 15 äggblåsor på vul i måndags så förvänade mig fler ägg. Nu ska det dock till många befruktade. Många plockade ägg har ju inte så stor betydelse om man inte får många befruktade. Vi kör ICSI på samtliga. Mannens spermieprov var inte så bra idag. Men vi har kört ICSI de flesta gångerna.