• Kroken

    Är jag för "hård" mot min 10-åring?

    Vill ha era åsikter om hur ni tänker och hur ni hade gjort i denna situation.
    Mitt mellanbarn är en 10 årig flicka, går i fyran (född i slutet av december) och väldigt slarvig och glömsk.
    I höstas när hon började fyran fick hon nyckel hem och hon slapp fritids. Dessa nycklar har vi fått leta efter titt som tätt men de har alltid hittats någonstans i hemmet där hon bara lagt ifrån sig dom. För några veckor sedan försvann de i skolan men kom till rätta efter några dagar. Nu försvann de igen för ca. två veckor sedan. Och vi hittar dom ingen stans!!! De har letat i skolan, vi har letat hemma och de finns inte!
    Om nycklarna inte kommer till rätta måste vi byta lås och även hennes pappa måste byta lås. Jag har då sagt till dottern att hon får betala detta med sin månadspeng och att det kommer bli väldigt dyrt.
    Grejen är att hon har sparat till en mobil några månader nu och är snart i mål. Jag sa till henne att det kanske inte blir en mobil för att hon måste betala detta med låsen.
    Nu börjar dock mammahjärtat knorra lite. Jag tycker delvis synd om henne för hon kan inte rå för att hon är en virrig liten höna. Och delvis så underlättar det även för mig om hon har en mobil.
    Så, hur gör jag? Hur hade ni gjort?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-04-05 18:10
    Vi har pratat lite här hemma nu och kommit fram till vad vi tror är en bra lösning.
    Först om 3-4 veckor (då vi flyttat tillbaka till vår lägenhet) vet vi säkert att nycklarna är borta. Fram till dess kommer hon få göra vad hon vill med sina sparade pengar. Visar det sig sen att vi blir tvungna att byta lås så kommer hon få vara med och betala en del av det genom att inte få månadspeng på några månader.
    Hon kommer inte få ha hemnyckel med sig till skolan utan den kommer att hänga på min sambos jobb som ligger längs hemvägen från skolan. Hon kommer få gå dit och hämta nyckeln när hon går hem från skolan, alt. han följer med och låser upp till henne (han jobbar hundra meter hemifrån).

    Hon vet hur besviken jag är och vi har pratat mycket om konsekvenser, pengars värde etc.

  • Svar på tråden Är jag för "hård" mot min 10-åring?
  • Duktig69a
    adiscobloodbath skrev 2012-04-05 11:39:33 följande:
    Öh, jag vet inga föräldrar som räknat med att man "tappar" två-tre mobiltelefoner under tonåren. Nycklar kan man tappa när man är yngre för att de är små och krångliga att hålla reda på. Men när man kommer upp i tonåren måste man ju ha lärt sig respekt för saker med värde! Jag är 21 år gammal och råkade krossa skärmen på en mobiltelefon när jag var 14, fick betala den själv har aldrig försvunnit några telefoner sen. Mina yngre bröder som är mellan 11 och 18 har aldrig förstört eller tappat mer än 1 telefon. Nycklar har ingen av oss fyra syskon slarvat bort. Våra föräldrar har lärt oss värdet av olika saker och hur man själv måste ersätta det man förstör eller tappar bort.

    Nycklar och mobiltelefoner kan alltså försvinna. Som förälder kan man alltså räkna med att det händer. Det är charmigt att tro att man kan få ett barn att förstå vad en mobiltelefon är värd och samtidigt dölja att pengarna som barnet betalar för att ersätta den kommer från en själv...

    Det räcker med att man blir grinig när det händer. Dom fattar ju att man inte är nöjd. Dessutom mer i linje med allt annat som skall läras in, hur lärde dina föräldrar dig värdet av att komma i tid? Slog dom ihop snittlönerna och delade med minuter? "Nu kom du 1,6 veckopeng sent lilla adiscobloodbath!"  
  • AA2012

    Hon måste lära sej att ta ansvar för i detta fallet nyckel till hemmet. Om du viker dej för det och låter henne köpa mobil för de sparade pengarna istället för att betala för låsbyte så lär hon sej aldrig.

    Det hon lär sej, om hon inte behöver betala låsbytet är att hon behöver inte anstränga sej, det löser ju sej ändå. Låt henne betala låsbytet detta är bara till godo, hon lär sej förhoppningsvis och är i fortsättningen rädd om nycklen därför det svider för mycket att behöva betala låsbyte än en gång. Lycka till!

  • AA2012
    AA2012 skrev 2012-04-05 11:57:41 följande:
    Hon måste lära sej att ta ansvar för i detta fallet nyckel till hemmet. Om du viker dej för det och låter henne köpa mobil för de sparade pengarna istället för att betala för låsbyte så lär hon sej aldrig.

    Det hon lär sej, om hon inte behöver betala låsbytet är att hon behöver inte anstränga sej, det löser ju sej ändå. Låt henne betala låsbytet detta är bara till godo, hon lär sej förhoppningsvis och är i fortsättningen rädd om nycklen därför det svider för mycket att behöva betala låsbyte än en gång. Lycka till!
    Har du dessutom redan sagt till henne att hon ska betala låsbytet o sen ångrar dej, då är du inte konsekvent, det måste man vara i barnuppfostran.
  • adiscobloodbath

    Vadå komma i tid? De lärde mig klockan och så fick jag ett armbandsur när jag började gå hem själv från skolan. Enkelt eller hur?!

  • Duktig69a

    TS, Lyssna bara på mitt råd.

    Du vill att hon skall ha mobiltelefon, du vill att hon skall ha nyckel. Ditt ansvar alltså, inget snack.  Räkna med att hon kommer misslyckas ibland. Är det inte vär risken (pengarna) måste du hitta en annan lösning som inte bygger på att hon skall ha nycklar eller telefon. När hon misslyckas, visa ditt missnöje, men gör ingen långdragen stor grej av det. Börja med rutinmässig kontroll av prylar i alla sammanhang där det är lämpligt. Säg meningen "Har vi med oss allt?" ofta.

     

  • Duktig69a
    adiscobloodbath skrev 2012-04-05 12:04:49 följande:
    Vadå komma i tid? De lärde mig klockan och så fick jag ett armbandsur när jag började gå hem själv från skolan. Enkelt eller hur?!

    Okej, men dina föräldrar hade säkert räknat med att det kunde försvinna en eller annan nyckel eller mobiltelefon. Eller att du möjligen skulle komma sent nån gång. Dom räknade med det, insåg att det inte skulle knäcka familjen ekonomiskt och att det var värt risken. Att du sedan gick ut i världen med fullt grepp om sakers värde, ett armbandsur och aldrig någonsin råkade misslyckas, det är ju bara en bonus.
  • Duktig69a
    AA2012 skrev 2012-04-05 11:57:41 följande:
    Hon måste lära sej att ta ansvar för i detta fallet nyckel till hemmet. Om du viker dej för det och låter henne köpa mobil för de sparade pengarna istället för att betala för låsbyte så lär hon sej aldrig.

    Det hon lär sej, om hon inte behöver betala låsbytet är att hon behöver inte anstränga sej, det löser ju sej ändå. Låt henne betala låsbytet detta är bara till godo, hon lär sej förhoppningsvis och är i fortsättningen rädd om nycklen därför det svider för mycket att behöva betala låsbyte än en gång. Lycka till!

    Vi pratar om en flicka på 10 år. Hon har antagligen ingen inkomst. Det enda sättet för henne att betala är genom att inte få. Ett låsbyte, säg en tusenlapp, är väl c:a tio månaders månadspeng. Du tycker med andra ord att den här nyckelincidenten skall vara kännbar för flickstackaren i januari nästa år! 

     
  • adiscobloodbath

    Haha, nog har man misslyckats men tror absolut inte mina föräldrar räknat med att jag ska tappa grejer och förstöra cyklar och annat som har hänt under min uppväxt. För jag fick ju självklart konsekvenser när det hände något sådant.

    När det gäller TS fall då det tappats nycklar och det måste bytas lås för en massa pengar om nyckeln inte kommer tillbaka så tycker jag absolut att barnet ska få en konsekvens. Speciellt om det hänt flera gånger. Och efter att barnet hjälpt till att betala låsbyte och nycklar så kan föräldrarna hjälpa barnet att hålla reda på nyckeln och jag tror då att barnet kommer vara extra noga eftersom man fått känna på att det inte är kul att behöva betala en sån grej.

  • Duktig69a
    AA2012 skrev 2012-04-05 12:00:21 följande:
    Har du dessutom redan sagt till henne att hon ska betala låsbytet o sen ångrar dej, då är du inte konsekvent, det måste man vara i barnuppfostran.

    Nej det behöver man inte. Att fullfölja saker man sagt men ångrat är skitdåligt. Tror man att man kan förklara för ett barn vad ett låsbyte egentligen innebär, ekonomin bakom och det praktiska arbetet kan man säkert säga: "Jag sa så här, men det var bara för att jag var upprörd och inte tänkte klart, Jag har ångrat mig".
  • AA2012
    Duktig69a skrev 2012-04-05 12:17:03 följande:

    Vi pratar om en flicka på 10 år. Hon har antagligen ingen inkomst. Det enda sättet för henne att betala är genom att inte få. Ett låsbyte, säg en tusenlapp, är väl c:a tio månaders månadspeng. Du tycker med andra ord att den här nyckelincidenten skall vara kännbar för flickstackaren i januari nästa år! 

     

    Barn behöver fostras oavsett ålder, det svider det förstår jag, men det kan vara det som gör att hon lär sej, att sedan ändra på något man sagt är oxå fel, man ska vara konsekvent i barnuppfostran.
Svar på tråden Är jag för "hård" mot min 10-åring?