• Kroken

    Är jag för "hård" mot min 10-åring?

    Vill ha era åsikter om hur ni tänker och hur ni hade gjort i denna situation.
    Mitt mellanbarn är en 10 årig flicka, går i fyran (född i slutet av december) och väldigt slarvig och glömsk.
    I höstas när hon började fyran fick hon nyckel hem och hon slapp fritids. Dessa nycklar har vi fått leta efter titt som tätt men de har alltid hittats någonstans i hemmet där hon bara lagt ifrån sig dom. För några veckor sedan försvann de i skolan men kom till rätta efter några dagar. Nu försvann de igen för ca. två veckor sedan. Och vi hittar dom ingen stans!!! De har letat i skolan, vi har letat hemma och de finns inte!
    Om nycklarna inte kommer till rätta måste vi byta lås och även hennes pappa måste byta lås. Jag har då sagt till dottern att hon får betala detta med sin månadspeng och att det kommer bli väldigt dyrt.
    Grejen är att hon har sparat till en mobil några månader nu och är snart i mål. Jag sa till henne att det kanske inte blir en mobil för att hon måste betala detta med låsen.
    Nu börjar dock mammahjärtat knorra lite. Jag tycker delvis synd om henne för hon kan inte rå för att hon är en virrig liten höna. Och delvis så underlättar det även för mig om hon har en mobil.
    Så, hur gör jag? Hur hade ni gjort?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-04-05 18:10
    Vi har pratat lite här hemma nu och kommit fram till vad vi tror är en bra lösning.
    Först om 3-4 veckor (då vi flyttat tillbaka till vår lägenhet) vet vi säkert att nycklarna är borta. Fram till dess kommer hon få göra vad hon vill med sina sparade pengar. Visar det sig sen att vi blir tvungna att byta lås så kommer hon få vara med och betala en del av det genom att inte få månadspeng på några månader.
    Hon kommer inte få ha hemnyckel med sig till skolan utan den kommer att hänga på min sambos jobb som ligger längs hemvägen från skolan. Hon kommer få gå dit och hämta nyckeln när hon går hem från skolan, alt. han följer med och låser upp till henne (han jobbar hundra meter hemifrån).

    Hon vet hur besviken jag är och vi har pratat mycket om konsekvenser, pengars värde etc.

  • Svar på tråden Är jag för "hård" mot min 10-åring?
  • AA2012
    Duktig69a skrev 2012-04-05 12:20:38 följande:

    Nej det behöver man inte. Att fullfölja saker man sagt men ångrat är skitdåligt. Tror man att man kan förklara för ett barn vad ett låsbyte egentligen innebär, ekonomin bakom och det praktiska arbetet kan man säkert säga: "Jag sa så här, men det var bara för att jag var upprörd och inte tänkte klart, Jag har ångrat mig".

    Nej, det fungerar inte, man ska vara konsekvent i barnuppfostran, ändrar man sej med diverse ursäkter är man inte längre konsekvent.
     

    Jag hör ofta föräldrar som säger till sina barn så här: "gör du så får du inget lördagsgodis", barnet struntar i detta och gör som barnet tänkte från början, när lördagen kommer så får barnet ändå sitt lördagsgodis. Vad har barnet lärt sej av detta? Jo att det föräldrarna säger spelar inte så stor roll, godiset får dom ju ändå. Då är man inte konskevent, vilket man MÅSTE vara i barnuppfostran. 

    Ett annat bra exempel på att föräldrar inte är konsekventa i sin barnuppfostran:

    Barnet ska följa med till affären och handla, föräldern säger till barnet du får inget godis eller leksak eller annat, vi ska bara handla mat. När de kommer till affären, då hittar barnet godis/leksak som barnet vill ha, barnet påtalar detta för föräldern, varpå föräldern säger nej, då börjar barnet skrika/tjata, föräldern står ut en stund men efter en stund ger föräldern med sej och barnet får godis/leksak för att barnet ska vara tyst. Vad har barnet lärt sej av detta? Jo att vad föräldern säger spelar ingen roll, barnet får som den vill till sist, det är bara att skrika/tjata. Föräldern är inte konsekvent, återigen, man måste vara konsekvent i barnuppfostran.    
  • Duktig69a
    AA2012 skrev 2012-04-05 13:21:41 följande:

    Barn behöver fostras oavsett ålder, det svider det förstår jag, men det kan vara det som gör att hon lär sej, att sedan ändra på något man sagt är oxå fel, man ska vara konsekvent i barnuppfostran.

    Jag läste precis en artikel på nätet. Jag förstår hur du tänker nu:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvadrat
     
  • kotten91

    Verklighets

    Ja och i de här fallet så är de inte värt mödan att hålla reda på nycklarna för de löser sig ändå. För att inget straff ges eller för att konsekvensen inte är tillräckligt hårt så de va inte så farligt.

  • Lapsang

    Om hon bara är slarvig är det inte för hårt. Men om hon har ett funktionshinder som tex adhd o inte klarar att hålla reda på saker är det för hårt. (nu menar jag om hon HAR adhd, inte om hon är utredd och fått diagnos, man kan ju ha det utan att ha blivit utredd för det€

  • AA2012
    kotten91 skrev 2012-04-05 13:38:05 följande:
    Verklighets

    Ja och i de här fallet så är de inte värt mödan att hålla reda på nycklarna för de löser sig ändå. För att inget straff ges eller för att konsekvensen inte är tillräckligt hårt så de va inte så farligt.

    Ja precis, och det värsta är att detta beteende, "det löser sej ändå" en sorts nonchalans som kommer att påverka barnet när barnet är vuxen, till det negativa då. Man måste lära sej att ta ansvar, den grunden läggs i barndommen, alltså i barnuppfostran.
  • Minza83

    har inte läst hela tråden..

    men vore det inte en idé om hon betalar låset med sina sparade pengar?

    därefter så får hon "arbeta" ihop till en mobil hemmavid?
    dvs att hon gör saker som hon får en viss summa för.. (diska,städa,tvätta,gå ut med sopor, damma?)
    vet inte exakt vad för mobil hon hade tänkt sig, men det finns ju smartphones för under 1000lappen liksom...

    sen kanske det vore en idé att sätta fast nyckelknippan i hennes skolväska eller ytterjacka? ;)
    då kan hon ju inte råka tappa bort den kan jag tycka.. :))

    jag själv fick ingen hemmanyckel förrän jag var 11-12år någonting..
    när jag var 15 satt jag barnvakt åt min lillebror (skiljda föräldrar o inte samma fäder), och fick då 150kr/gång, och efter 10ggr fick jag en mobiltelefon, väldigt smidigt! :)
     

  • Alisa
    Duktig69a skrev 2012-04-05 12:05:59 följande:
    TS, Lyssna bara på mitt råd.

    Du vill att hon skall ha mobiltelefon, du vill att hon skall ha nyckel. Ditt ansvar alltså, inget snack.  Räkna med att hon kommer misslyckas ibland. Är det inte vär risken (pengarna) måste du hitta en annan lösning som inte bygger på att hon skall ha nycklar eller telefon. När hon misslyckas, visa ditt missnöje, men gör ingen långdragen stor grej av det. Börja med rutinmässig kontroll av prylar i alla sammanhang där det är lämpligt. Säg meningen "Har vi med oss allt?" ofta.

     
  • Duktig69a

    Barnuppfostran = att bestraffa oskyldiga misstag stenhårt enligt rent ekonomiska principer?

     

  • Duktig69a
    AA2012 skrev 2012-04-05 13:50:30 följande:

    Ja precis, och det värsta är att detta beteende, "det löser sej ändå" en sorts nonchalans som kommer att påverka barnet när barnet är vuxen, till det negativa då. Man måste lära sej att ta ansvar, den grunden läggs i barndommen, alltså i barnuppfostran.

    Man kan starkt ifrågasätta din egen vilja att ta ansvar faktiskt. Du är beredd att sätta någonting som du tillskriver ett högt värde i händerna på ett barn. I samma stund gör du barnet fullständigt ansvarigt för risken till förlust. Vart tog ditt eget ansvar vägen?

    Funderar man på saken blir din öga-för-öga-princip riktigt otäck.

         
Svar på tråden Är jag för "hård" mot min 10-åring?