Djurplågeri med innekatt

Nemo, även om man gör anpassningar så är inte innemiljön 100% säker. Dessutom hamnar oerhört mycket ansvar för sysselsättning av katten på ägaren när katten är inne. Många innekattsägare sysselsätter inte sina katter tillräckligt, och det är tyvärr ett vanligt problem.

Jag anser för övrigt att huruvida det är djurplågeri eller inte har inte med att göra om det är en sk inne- eller utekatt. Djurplågeriet är att alldeles för många inte sätter sig in i eller bryr sig om kattens naturliga behov och beteende, oavsett om det gäller ute- eller innekatter.

Innekatt ställer högre krav på stimulans och aktivering från ägarens sida än vad utekatt gör. Extra mycket om det är en ensamkatt. Alldeles för många innekatter är ensamma för mycket och får inte den dagliga aktivering de behöver, men om man som ägare ser till att katten har sällskap (gärna en kattkompis), daglig aktivering längre stunder och får utlopp för sina naturliga instinkter kan en innekatt må alldeles utmärkt.

Jag mår dåligt när jag hör folk skaffa en ensam kattunge t.ex. Man tar en kattunge från deras trygghet och kattfamilj där den vanligtvis haft både mamma och syskon att rumla runt med och tror att det ska räcka med att den får lek och gos en stund på kvällen när man kommer hem från jobbet. Det är djurplågeri  Hade jag varit uppfödare hade jag aldrig lämnat en kattunge till ett hem där den inte får en kattkompis.

Självklart finns det både ute- respektive innekattsägare som inte borde ha katt, men att säga att det ena eller det andra är djurplågeri enbart baserat på om katten får gå ut eller inte är att göra saken för enkel.

Körde jag också med första två åren av missarnas liv, det funkar toppen :)

Lite OT: Mina får kattgräs ibland, det är som en låda med frön som man ska vattna och sen blir det nåt slags gräs som växer upp. De gillar det och brukar strunta i växterna då. Har även fått tips om att spraya växterna med hårspray, det funkar men vet ej hur bra växterna mår av det. Kanske bättre än av att katterna äter sönder dem :)

Faror inomhus finns det såklart också som andra påpekat. Något utekatterna logiskt sett också utsätt för. Man kan inte skydda dom från allt men mycket. Många verkar skylla ifrån sig att det inte är ofta katter kissar på möbler osv och det tror säkert många som bor med utekatter här också. Problemet är väl bara att vi som har problem pga andras utekatter har svårt att få kontakt med rätt ägare. Det är problem. Så vill man ha utekatt så får man se till att bo lämpligt. Gör man inte det och vägrar ha innekatt, så vänta med att skaffa katt. Jag har två innekatter varav en bara vill sola utomhus så när vi går i koppel kommer vi oftast inte särskilt långt från dörren. Den andra är mer aktiv och går gärna en bit även om hon varje år måste vänja sig för att inte vara rädd för allt. De sitter också på balkongen när vädret tillåter. Min aktiva katt skulle antagligen lättare få utlopp för sina behov av att gå fritt eller om jag hade en stor rastgård. Men att släppa ut en katt fritt av den anledningen känns inte okej. Jag personligen förstår inte hur man kan välja det alternativet framför en rastgård. För bor man lämpligt till bör det finnas goda möjligheter till rastgård. Speciellt om man nu bor i tätbebyggt område, där man har mer än sig själv att tänka på och där miljön blir mer olämplig för en katt. Nu behöver jag inte slåss lika hårt i diskussioner angående detta för jag har raskatter och av någon anledning har många fått för sig att deras instinkter avlats bort (säg det till svärmors cornish som dödar varenda råtta hon får syn på). Men alla mina vänner har huskatter som innekatter och det går alldeles utmärkt. Och jag tycker inte man ska behöva höra att det är djurplågeri pga åsikter. Era utekatter mår bra för att dom får motion och utlopp för sina instinkter. Något man som en bra kattägare ser till att katten får oavsett om det är utekatt eller innekatt.

Sorry för en jobbig text. Ipaden verkade vilja trycka ihop hela texten.