Men ta reda på fakta innan du uttalar dig, du gör ju bara bort dig själv. Hen används när man inte vet könet på en person, fortfarande. Du kan ju vara hur mycket emot hen som du vill, men bara för att du inte anser att det är användbart, så finns det andra som anser det vara mycket användbart. Varför får inte andra människor använda hen bara för att du inte tycker om det?
Jag till exempel ser massor med fördelar med hen. För det första så är det praktiskt när jag skall prata om hypotetiska personer, för det andra så lägger det mindre fokus på kön när det är irrelevant, för det tredje så får personer som varken är män eller kvinnor ett pronomen.
För jo, det finns människor som varken är man eller kvinna, så kom inte och försök att bestämma hur de människorna känner sig. Varför vill du sabba för dem? De är väl lika värda att ha ett pronomen som vi andra, eller?
Och vadå du blir så jävla trött på personer som tror att flickor blir sämre människor för att dem får rosa? Helt allvarligt talat, jag har aldrig någonsin mött någon som tror det, och jag tror inte att du heller har det.
Jag tror att du har missuppfattat, eftersom att du redan missuppfattat vad ordet hen skall användas till.
Det handlar inte om att flickor blir sämre människor för att dem får rosa. Flickor får ha rosa hur mycket de vill. Men pojkar skall ha rätt till samma tillgång till den rosa färgen som flickor har. Och alla barn, flickor som pojkar, skall få tillgång till alla färger. Hur svårt kan det vara att förstå?
Bara för att genusmedvetna föräldrar inte köper enbart rosa kläder till sin dotter, så betyder det inte att dem tror att hon skall bli en sämre människa om dem skulle det. Inse faktum. Blir så leds på detta gnället över ordet hen, och missuppfattningen att genusmedvetna föräldrar vill begränsa sina barn. Det är ju precis tvärtom. Vi vill ta bort begränsningarna och låta flickor och pojkar få tillgång till samma färger och saker. Ta in det den här gången.
Klä din dotter i hur mycket rosa du vill, jag bryr mig inte ett jädra dugg. Men kom inte och försök att säga åt mig vad jag skall klä mina barn i för färger. Och ditt exempel som du drog att det var en flicka som alltid "såg ut som en pojke" när hon var mindre, men som sedan till sina föräldrars förtvivlan valde så kallade flicksaker senare, tror du att det representerar alla världens flickor, eller vad?
Jag vet en pojke som alltid såg ut som en typisk pojke när han var mindre, och sen när han blev äldre så valde han den flickiga stilen ändå, till hans föräldrars förtvivlan. Samma sak.
Jag skulle inte bli förtvivlad om min son valde den typiska pojkstilen när han blev äldre, men då har han iallafall fått välja själv och jag har gett honom tillgång till alla färger och saker.
Kul för dig förresten att du alltid hade rosa som liten och alltid lekte med Barbiedockor, så var det inte för mig. Jag avskydde rosa som pesten, använde aldrig en klänning under hela min barndom då det var opraktiskt och obekvämt att springa runt i, klättra i och cykla i.
Jag var ett busigt barn som lekte tjuv och polis, sov med mina leksaksbilar uppradade i sängen och älskade att klä ut mig till pirat. Ibland lekte jag dock även med bebisdockor, men det var ingen favorit.
Så barn kan vara väldigt olika. Det du och din dotter tycker om representerar inte hela världen.
Kan säga som så också att jag hade ett gäng killkompisar, som bara vågade leka med dockor hemma hos mig, när ingen annan såg, i hemlighet, för de var rädda att bli retade och att deras föräldrar skulle tycka illa om det.
När de var bland andra så var de väldigt pojkaktiga av sig och spelade tuffa, men hemma hos mig så var det en annan visa. Där fick de vara sig själva.
Även min bästa vän, en kille, älskade ljusa och glada färger, han var även faschinerad av nagellack och ville så gärna prova, så vi tog min mammas nagellack och jag målade hans naglar och han mina, vi exprimerade även med mammas smink, vi hade så roligt.
Men innan han skulle fara hem så skyndade han sig att tvätta bort allting... det om något är hemskt, tycker jag. I tonåren så tog han dock mod till sig och började att klä sig hur han ville och sminkade sig, brydde sig inte om vad andra sade om honom. Det var starkt gjort.
Dessa erfarenheter är en del varför jag inte på något sätt vill begränsa mina barn. Mina barn skall aldrig behöva känna så som jag vet att dessa pojkar kände sig. De skall alltid ha modet att kunna vara sig själva, och inte känna att något är fel pga deras kön. Så enkelt är det. Inga begränsningar vad gäller kön i det här huset...
