Anonym (Sidekicken) skrev 2012-05-28 14:07:02 följande:
Jag är lite nyfiken hur länge ni lyckas ha en sidekick bredvid ert ordinarie förhållande? Är det alltid dödsdömt att misslyckas eller finns ni som lyckas ha det så i längden. Skriv och berätta hur länge ni har hållit på vid sidan om med samma person.
Min (ex)man har varit otrogen i minst 7 år, med hans, då, senaste "relation".
När allt uppdagades så visade det sig vilket (perverst)svin jag har varit gift med.
Han spenderade hundratusentals kronor på resor, restaurangbesök, uthyrning av hus, hotell, presenter, shopping med mera med mera...
Han gjorde allt denna med sitt jobb som täckmantel.
Han ljög och ljög och ljög under alla dessa år. Tack vare hans narcissistiska och psykopatiska drag så lyckades han dupera mig ganska ordentligt. Tills hans älskarinna kontaktade mig.
Han hade dumpat henne, efter alla dessa år, men hon bestämde sig att inte låta det passera hur som helst. Så hon ringde mig. Och jag minns detta samtal. Det var hemskt. I början ville jag inte ens höra vad hon hade att berätta. Jag var så ledsen, så bruten och så chockad. Vi hade tre barn tillsamman och levde ett väldigt bra liv, bättre än de flesta. Jag har (hade då också) ett bra jobb inom finans, han - en känd och framgångsrik kirurg/forskare.
När jag konfronterade honom (utan att berätta att hans exälskarinna hade ringt) så nekade han till allt. Han kallade mig "desorienterad". Det var där och då blev han helt värdelös i mina ögon. En totalt patetisk lögnare. En ynklig manlig gris, en medelålders gubbe med sviktande potens, som trodde att han kan komma undan med otrohet. Han var övertygad om att han var smartare. En typ av "kaptenklänning", som trodde att han stod högre än systemet och moralen.
Det blev en skilsmässa, jag tvekade inte en sekund, inte en minut.
Och han fick betala priset som heter duga!
I dag betyder han absolut ingenting för mig men jag håller "en god min" inför barnen, de skall inte behöva hamna i mitten av det här.
Jag blir genuint ledsen när jag läser den typen av diskussioner där folk "stolt och med glimten i ögat" berättar hur de lyckas lura någon som de en gång i tiden valde att älska, bo ihop och skaffa barn med.
Det tog mig minst tre år att bli någorlunda normal igen. Och det var inte det faktum att vår relation tog slut som gjorde mig så ledsen utan hur den avslutades.
Genom lögner och otrohet.