• Daddysthlm

    Fru utan lust

    Hej


    Jag har sedan snart 10 år ett förhållande med kvinna jag älskar mycket och idag är gift med. Vi har tre fina friska barn ihop är 38 å 40år och torde vara lyckliga.


    Sedan tre-fyra år har min fru inte velat ha något sexuellt samliv med mig, eller rättare sagt inte har lust. Visst får man till det ibland, men det är lika ofta i kvartalet som medelsvenson har i veckan.


    Vi har diskuterat detta utan resultat. Jag bönar och ber om att i alla fall få veta om det är på mig det hänger. Men hon säger att det inte finns lust och det inte har med mig att göra. 


    Jag är frustrerad och vet inte vad jag skall ta mig till. För mig är sexlivet inte bara ”sex” utan en stor ömhets- och kärleks-bekräftelse.


    Sexet som sådant kan jag ju lösa på annat håll ”inget alternativ för mig”.


    Men det känns jobbigt eller nu snart inte hållbart är, att jag inte känner mig älskad längre.


    Visst får man fina kommentarer och så men dem bryts ner i molekyler då man inte är önskvärd på hennes sänghalva.


     


    Jag har flera gånger frågat vad man skall göra åt detta då hon själv säger att hon vill ha det bättre. Men jag kan ju inte med än prata med henne. Hon har inte heller sökt hjälp fast jag föreslagit detta. Men hon gör inte det.


    Om hon nu talar sanning om att det inte är på mig felet ligger så kan jag ju inte göra mer är vara en duktig man med fina komplimanger, blommor och så.


    Skall jag boka tid hos familjerådgivningen för hjälp att göra ett smidigt avslut på detta eller finne det hopp?


    Jag har bestämt mig att inte leva i celibat vilket jag mer eller mindre idag gör.


     Vad gör man?


     /ledsen man..


     


     

  • Svar på tråden Fru utan lust
  • Anonym (Moondancer)
    catdancing skrev 2012-06-21 07:20:15 följande:
    Så är det, i många fall där otrohet är inblandad och förhållande spricker för att den andra har träffat någon annan är för att det inte är så bra på hemma plan, känner man sig bortglömd av sin älskling och blir ständigt besviken hemma så är det supelätt att ta till sig en positiv kommentar från annat håll. Det är mänsligt och inget annat. Är kärlekslivet bra på hemma plan och man känner sig åtrådd och älskad hemma så söker man ingenting annat man blir inte lika öppen för inviter då

    Kunde inte sagt det bättre själv.
    Tycker catdancing ska saxa in den i nån bra tråd i "Otrohet" 

    TS Hur går det för dig?? 
  • Fartill3

    Tycker mej ha hört detta förr,
    En majoritet av de män jag känner i längre förhållanden, och med dom bakom sig säger samma sak.
    Man är missnöjd med frekvensen och kvaliten på sexlivet.  

    Att det sen kan ha många orsaker tvivlar jag inte på, men faktum kvarstår.

    "Kvinnor behöver må bra för att vilja ha sex"
    "Män behöver sex för att må bra!" 


    Människor glömmer vad du gjort och vad du sagt men de kommer alltid i håg hur du fick dem att känna sig
  • Furstinna

    Jadu. Det är riktigt egoistiskt av henne att strunta att ta tag i problemet. Jag hade ställt ultimatumet att antingen söker hon hjälp alt ni går i familjerådgivning eller så kan hon se sig som singel hädanefter!

  • jonte02

    Även om vi alla är unika och alla förhållanden har sina ryggsäckar osv så tror jag ändå att vi alla är väldigt lika. Jag vet inget om ditt förhållande men kan dela med mig lite av mitt.

    När jag och min partner fått tre underbara barn tillsammans och den minste av dem blivit lite mer än två år kände jag en oerhörd frustration över vårat sexliv. Jag saknade viet som under flera år malts samman i en grå vardag full av rutiner och blöjbyten och amning tillsammans med hämntning och lämning, städning och diskande hit och dit. Jag och min partner delar och ger lika och stöttar varandra, men trots detta så verkar graviditet, amning och senare anpassning till fulltidsjobb (för båda) tagit ut sin rätt i trötthet.

    När jag började rota i detta med våran olika lust till sex och närhet blev det en total kollision. Jag ville förmedla min lust mer eller mindre diplomatiskt medan hon kände sig anklagad och otillräcklig. Det blev lite fel i början även om syftet var gott och genuint. Nu när jag ser tillbaka på det hela så känner jag mer och mer att de rutinerna vi skaffat oss under småbarnsperioden (bebisar, blöjbyten, amning, laga mat, sitta på akuten sent på kvällarna, köpa det ena och det andra) skapade en distans till det vi hade innan barnen. Visst hade vi sex. Visst hade vi närhet, men det var mil ifrån det vi hade innan vi skaffade barn.

    Sedan drygt ett år tillbaka, när jag började ta upp detta, har det gått lite upp och ner. MEN. Utan min strävan efter att hitta tillbaka till varandra hade det inte gått alls. Såklart att jag ville ha mer sex. Men jag ville även ha mer av oss. Jag ville ha närheten som hon "slösat" med till våra barn under flera år. Hon har själv sagt att hon gett mig för lite tid under den perioden. Att hon fick tillräckligt med närhet av barnen så när jag kom och "knackade på" så blev det bara jobbigt.

    Den närheten som ibland kan leda till sex och ibland inte fanns inte på samma sätt som innan vi skaffade barn. Men nu har vi fått tillbaka den och det känns underbart. Sen tror jag att den med mer lust till sex måste lägga lite band på sig själv även om det kan vara så fruktansvärt svårt (inräknat mig själv)...men genom att jag gav av mig själv och ansträngde mig att inte förvänta mig något tillbaka kom vi frammåt. Det ena gav det andra. Jag var väldigt tydlig med min lust och vad jag önskade mig och ville så min partner visste. Det byggde jag vidare på...och bygger vidare på. Men det går som sagt upp och ner. Två steg fammåt och ett tillbaka, ibland två, men nu ett år senare så vet vi vad vi har varandra sexuellt. Vi vet vad vi vill ha och det tror jag är viktigt. Att vara tydligt på ett snyggt sätt. Kommunicera på ett sansat och konstruktivt sätt samtidigt som man lyssnar och öppnar sig för varandra.

  • Karl71
    Daddysthlm skrev 2012-06-15 10:48:48 följande:

    Hej


    Jag har sedan snart 10 år ett förhållande med kvinna jag älskar mycket och idag är gift med. Vi har tre fina friska barn ihop är 38 å 40år och torde vara lyckliga.


    Sedan tre-fyra år har min fru inte velat ha något sexuellt samliv med mig, eller rättare sagt inte har lust. Visst får man till det ibland, men det är lika ofta i kvartalet som medelsvenson har i veckan.


    Vi har diskuterat detta utan resultat. Jag bönar och ber om att i alla fall få veta om det är på mig det hänger. Men hon säger att det inte finns lust och det inte har med mig att göra. 


    Jag är frustrerad och vet inte vad jag skall ta mig till. För mig är sexlivet inte bara ”sex” utan en stor ömhets- och kärleks-bekräftelse.


    Sexet som sådant kan jag ju lösa på annat håll ”inget alternativ för mig”.


    Men det känns jobbigt eller nu snart inte hållbart är, att jag inte känner mig älskad längre.


    Visst får man fina kommentarer och så men dem bryts ner i molekyler då man inte är önskvärd på hennes sänghalva.


     


    Jag har flera gånger frågat vad man skall göra åt detta då hon själv säger att hon vill ha det bättre. Men jag kan ju inte med än prata med henne. Hon har inte heller sökt hjälp fast jag föreslagit detta. Men hon gör inte det.


    Om hon nu talar sanning om att det inte är på mig felet ligger så kan jag ju inte göra mer är vara en duktig man med fina komplimanger, blommor och så.


    Skall jag boka tid hos familjerådgivningen för hjälp att göra ett smidigt avslut på detta eller finne det hopp?


    Jag har bestämt mig att inte leva i celibat vilket jag mer eller mindre idag gör.


     Vad gör man?


     /ledsen man..


     


     


    Exakt samma sits.   Bränner oändligt med timmar på att lösa min frus bristande sexlust (då hon tyvärr inte gör det).   Hon erbjuder sig att "hjälpa" mig nu och då men jag har försökt att förklara att det handlar om mer än en orgasm nu och då (vore det så enkelt "fixar" jag det själv):  1.)  Att känna sig önskad på alla plan (inkl fysiskt)  2.) Närhet  3.) Bekräftelse  4.) Att tillfredställa henne o.s.v. 5.) Att själv bli tillfredsställd / orgasmen i sig - sist på listan!

    Älskar min fru och mina barn och VILL inte vara otrogen av en rad olika skäl.   Jag VILL få sexlivet att fungera med kvinnan jag vigt mitt liv åt.   Inte massa kåta singlar på bodycontact.se etc.

    Eftersom hon helt tappat sexlusten tänker hon inte på hur ofta vi älskar vilket i sig emellanåt är deprimerande.  Skulle önska att vi gjorde problemet till VÅRT problem, inte mitt.

    Nu är det som det är och jag har nu gett mig f-n på att ta reda på vad som gått snett.  Göra vad JAG kan för att förbättra situationen även om hon BORDE engagera sig minst lika mycket om inte mer.

    Har gjort små framsteg som jag lever på.   Här är min erfarenhet (lite konstruktiva råd och inte bara gnäll som jag skulle kunna skriva spaltmeter med)

    I mitt förhållande funkar INTE följande:

    1.) Det går inte att prata till sig sex
    2.) Går ej att sparka igång sexlivet med skuldbeläggelser eller bestämma si och så många ggr/veckan
    3.) Att bara "ta henne" fungerar nu och då men inge regelbundet.  Osäkerheten om hon verkligen vill gör mig osäker och tar död på all manlighet / självförtroende + har för första gången i mitt liv fått potensproblem.
    4.) Att hela tiden lyfta fram att det måste vara något fel på henne får henne osäker och verkar avtändande i sig.

    Trots p.4 har jag personligen zoomat in på punkt 4 i största hemlighet och i samband med att jag bryter mot p 1 och tar ett ordentligt snack om att jag förgås av längtan efter hennes närhet har jag presenterat möjliga problemområden och frågat om hon är villig att "se över" dessa.   Detta samtal får inte ske för ofta utan nu och då med full kraft och mycket tid emellan.   Jag har rotat i allt från sidoeffekter av mediciner till kvinnlig psykologi och i MITT förhållande hittat följande potensiella problem hos henne (avslutar med problem hos mig).

    1.) Googlade fram att min frus psoriasismedicin orsakar kraftigt nedsatt sexlust samt en rad vitamin och mineralbrister som i sin tur kan påverka sexlust.
    2.) Googlade fram att hormonsprialen påverkar många kvinnors sexlust.
    3.) Rädsla att barnen skall komma på oss är stor hos frugan.
    4.) Dålig självkänsla/viktproblem/trötthet i största allmänhet
    5.) Brist på uppskattning utanför sängen.
    6.) Hon är livrädd att bli gravid igen (2 barn räcker för oss båda)

    Efter att ha fiskat fram så mycket som möjligt direkt från henne och egen research har jag tagit följande steg för att röja alla hinder ur världen:

    * Har lyckats få ner hennes vikt genom att föreslå att vi båda äter hälsosammare (och verkligen pushat detta) 
    * Fått henne att testa alternativmedicin och helt sluta med psoriasismedicinen
    * Sagt till henne att ta ut den där förbannade hormon-spiralen som lurar kroppen att tro att den är gravid i första stadiet.
    * Har varit och steriliserat mig istället för att slippa oroa sig för oönskad graviditet och ta detta ansvar på mig istället. 
    * Installerat ett lås på insidan av sovrumsdörren så barnen inte KAN komma på oss
    * Engagerat mig mer än någonsin att få barnen i säng i tid för att maximera egen tid med frun.

    p 3-6 arbetar jag nu aktivt på att göra det jag kan efter det att hon gått med på att ändra p1-2

    Läser tonvis med material kring kvinnors språk/behov kontra män och finner att vi ofta gör/agerar mot våra partners pådet sätt VI skulle vilja de gör mot oss istället för att ta reda på vad de gillar eller tänder på.

    En bra start var att både själv ta och låta frun ta denna quiz:  http://www.5lovelanguages.com/assessments/love/

    Vidare:   Som man skulle jag vilja att hon förde vulgära sms med mig och var mer dominant fysiskt och sexuellt - pang på m.a.o.  

    Hon verkar tända bättre på att bli överöst av komplimanger och uppskattning, kramar utanför sängen, beröring annat än sexuellt.   Kvinnans förspel börjar vid frukostbordet är ingen kliché.

    Har satt mig i sinne på att ta initiativet att bli en bättre man på dessa områden fast jag anser mig ha alla ursäkter i världen att hitta en kåt kvinna på nätet som inte kräver lika mycket "arbete".

    Kanske låter detta manipulativt men jag "översätter" medvetet min råa kåthet till vad jag uppfattar som "kvinnans språk".    D.v.s. när jag sitter på jobbet och kåt som f-n skulle vilja  sms:a ett sånt där vulgärt sms jag skulle vilja ha från henne skriver jag istället något oskyldigt o "gulligt" som "Tänker på dig" eller "saknar dig".

    Istället för att göra det jag skulle vilja göra jobbar jag på fysiskt beröring utan sexuella anspelningar så ofta jag kommer ihåg under dagtid, frukost, korta träffar när barnen är vakna etc.

    Av någon anledning har jag fått för mig att vissa kvinnor måste få sina sinnen berörda innan kroppen vilket innebär ett ständigt upprepande (i olika former) hur mycket jag uppskattar henne som fru, mor till mina barn etc.

    Sist men inte minst - livsviktigt för barnföräldrar;  Tid tillsammans nu och då helt barnfritt.   Uppmärksamma bröllopsdag med barnvakt över natt var en succé två år i rad (sexuellt + andra plan).   Nu jobbar jag på att hitta en regelbunden barnvakt månadsvis med minimum några timmar på stan för att hitta tillbaka till varandra, helst med möjlighet att spendera natten ihop.

    Även om det inte VERKAT som min fru saknar MIN närhet verkar det trots allt som hon gör det bara hon får chansen att "känna efter".

    Visst drabbas jag av en sorgsenhet över att hela ansvaret faller på mig just nu men jag ser små, små framsteg vilket håller mig vid liv...

    Finns mycket mer att säga men jag ville bara dela med mig lite eftersom jag är i samma sits.

    Karl, gift i 21 år (!) med två små killar 3 och 9........ 
  • Daddysthlm
    Karl71 skrev 2012-07-31 14:56:06 följande:
    Exakt samma sits.   Bränner oändligt med timmar på att lösa min frus bristande sexlust (då hon tyvärr inte gör det).   Hon erbjuder sig att "hjälpa" mig nu och då men jag har försökt att förklara att det handlar om mer än en orgasm nu och då (vore det så enkelt "fixar" jag det själv):  1.)  Att känna sig önskad på alla plan (inkl fysiskt)  2.) Närhet  3.) Bekräftelse  4.) Att tillfredställa henne o.s.v. 5.) Att själv bli tillfredsställd / orgasmen i sig - sist på listan!

    Älskar min fru och mina barn och VILL inte vara otrogen av en rad olika skäl.   Jag VILL få sexlivet att fungera med kvinnan jag vigt mitt liv åt.   Inte massa kåta singlar på bodycontact.se etc.

    Eftersom hon helt tappat sexlusten tänker hon inte på hur ofta vi älskar vilket i sig emellanåt är deprimerande.  Skulle önska att vi gjorde problemet till VÅRT problem, inte mitt.

    Nu är det som det är och jag har nu gett mig f-n på att ta reda på vad som gått snett.  Göra vad JAG kan för att förbättra situationen även om hon BORDE engagera sig minst lika mycket om inte mer.

    Har gjort små framsteg som jag lever på.   Här är min erfarenhet (lite konstruktiva råd och inte bara gnäll som jag skulle kunna skriva spaltmeter med)

    I mitt förhållande funkar INTE följande:

    1.) Det går inte att prata till sig sex
    2.) Går ej att sparka igång sexlivet med skuldbeläggelser eller bestämma si och så många ggr/veckan
    3.) Att bara "ta henne" fungerar nu och då men inge regelbundet.  Osäkerheten om hon verkligen vill gör mig osäker och tar död på all manlighet / självförtroende + har för första gången i mitt liv fått potensproblem.
    4.) Att hela tiden lyfta fram att det måste vara något fel på henne får henne osäker och verkar avtändande i sig.

    Trots p.4 har jag personligen zoomat in på punkt 4 i största hemlighet och i samband med att jag bryter mot p 1 och tar ett ordentligt snack om att jag förgås av längtan efter hennes närhet har jag presenterat möjliga problemområden och frågat om hon är villig att "se över" dessa.   Detta samtal får inte ske för ofta utan nu och då med full kraft och mycket tid emellan.   Jag har rotat i allt från sidoeffekter av mediciner till kvinnlig psykologi och i MITT förhållande hittat följande potensiella problem hos henne (avslutar med problem hos mig).

    1.) Googlade fram att min frus psoriasismedicin orsakar kraftigt nedsatt sexlust samt en rad vitamin och mineralbrister som i sin tur kan påverka sexlust.
    2.) Googlade fram att hormonsprialen påverkar många kvinnors sexlust.
    3.) Rädsla att barnen skall komma på oss är stor hos frugan.
    4.) Dålig självkänsla/viktproblem/trötthet i största allmänhet
    5.) Brist på uppskattning utanför sängen.
    6.) Hon är livrädd att bli gravid igen (2 barn räcker för oss båda)

    Efter att ha fiskat fram så mycket som möjligt direkt från henne och egen research har jag tagit följande steg för att röja alla hinder ur världen:

    * Har lyckats få ner hennes vikt genom att föreslå att vi båda äter hälsosammare (och verkligen pushat detta) 
    * Fått henne att testa alternativmedicin och helt sluta med psoriasismedicinen
    * Sagt till henne att ta ut den där förbannade hormon-spiralen som lurar kroppen att tro att den är gravid i första stadiet.
    * Har varit och steriliserat mig istället för att slippa oroa sig för oönskad graviditet och ta detta ansvar på mig istället. 
    * Installerat ett lås på insidan av sovrumsdörren så barnen inte KAN komma på oss
    * Engagerat mig mer än någonsin att få barnen i säng i tid för att maximera egen tid med frun.

    p 3-6 arbetar jag nu aktivt på att göra det jag kan efter det att hon gått med på att ändra p1-2

    Läser tonvis med material kring kvinnors språk/behov kontra män och finner att vi ofta gör/agerar mot våra partners pådet sätt VI skulle vilja de gör mot oss istället för att ta reda på vad de gillar eller tänder på.

    En bra start var att både själv ta och låta frun ta denna quiz:  www.5lovelanguages.com/assessments/love/

    Vidare:   Som man skulle jag vilja att hon förde vulgära sms med mig och var mer dominant fysiskt och sexuellt - pang på m.a.o.  

    Hon verkar tända bättre på att bli överöst av komplimanger och uppskattning, kramar utanför sängen, beröring annat än sexuellt.   Kvinnans förspel börjar vid frukostbordet är ingen kliché.

    Har satt mig i sinne på att ta initiativet att bli en bättre man på dessa områden fast jag anser mig ha alla ursäkter i världen att hitta en kåt kvinna på nätet som inte kräver lika mycket "arbete".

    Kanske låter detta manipulativt men jag "översätter" medvetet min råa kåthet till vad jag uppfattar som "kvinnans språk".    D.v.s. när jag sitter på jobbet och kåt som f-n skulle vilja  sms:a ett sånt där vulgärt sms jag skulle vilja ha från henne skriver jag istället något oskyldigt o "gulligt" som "Tänker på dig" eller "saknar dig".

    Istället för att göra det jag skulle vilja göra jobbar jag på fysiskt beröring utan sexuella anspelningar så ofta jag kommer ihåg under dagtid, frukost, korta träffar när barnen är vakna etc.

    Av någon anledning har jag fått för mig att vissa kvinnor måste få sina sinnen berörda innan kroppen vilket innebär ett ständigt upprepande (i olika former) hur mycket jag uppskattar henne som fru, mor till mina barn etc.

    Sist men inte minst - livsviktigt för barnföräldrar;  Tid tillsammans nu och då helt barnfritt.   Uppmärksamma bröllopsdag med barnvakt över natt var en succé två år i rad (sexuellt + andra plan).   Nu jobbar jag på att hitta en regelbunden barnvakt månadsvis med minimum några timmar på stan för att hitta tillbaka till varandra, helst med möjlighet att spendera natten ihop.

    Även om det inte VERKAT som min fru saknar MIN närhet verkar det trots allt som hon gör det bara hon får chansen att "känna efter".

    Visst drabbas jag av en sorgsenhet över att hela ansvaret faller på mig just nu men jag ser små, små framsteg vilket håller mig vid liv...

    Finns mycket mer att säga men jag ville bara dela med mig lite eftersom jag är i samma sits.

    Karl, gift i 21 år (!) med två små killar 3 och 9........ 
    Hoppsan
    Här kom ett inlägg att heta duga.
    Hur komenterar man detta. Jo som du började. Samma sits här, fast du har dragit vissa trådar lite längre.
    Du har ju så rätt i det du skriver. Undrar om du och andra i vår sits känner igen sig i följande.

    Något jag läst här på FL och även andra ställen och tillika hört av vänner i samma sits är. 
    I slutet på den bra sexperioden då frugan/sambon är påväg in i sin sexlustlösa period gör många med mig samma sak. Vi lägger in tvåans växel och bjuder till lite extra med t ex fina ord, , ömhet, blommor, överaskningsmiddagar dåde hemma och ute. Vi överaskar med båtresor, hotellweekends mm. och responsen är den samma. Sexlusten kanske i bästa fall infinner sig just den sekunden men faller sedan vidare.

    Jag känner det som ett stort problem att idag få höra från kvinnor, män och litteratur att VI MÄN ska göra mer för att få igång hennes sexlust. Vi skall ge henne komplimanger, blommor, vuxentid mm mm. Jag gjorde ju allt plus lite till, då fenomenet olust till sex visade sig, resultatlöst, och nu skall jag göra det igen?

    Även om jag förstår att man måste hjälpas åt så slås man av tanken.
    Varför skall det läggas på vårt bord att rätta till ett fel vi upptäckt och serigöst försökt rätta till med en metod, och nu skall vi lösa problemet med samma metod, x antal år senare?
    Vad är problemet. Ni kvinnor har ju en gång lärt oss att den metoden inte fungerar, och nu så skall vi göra samma sak igen.
     

    ? När ska ni kvinnor komma till oss och säga, vi har ett problem vi måste lösa. jag tycker att vi bla bla ....... 
    catdancing skrev 2012-06-21 07:20:15 följande:
    Så är det, i många fall där otrohet är inblandad och förhållande spricker för att den andra har träffat någon annan är för att det inte är så bra på hemma plan, känner man sig bortglömd av sin älskling och blir ständigt besviken hemma så är det supelätt att ta till sig en positiv kommentar från annat håll. Det är mänsligt och inget annat. Är kärlekslivet bra på hemma plan och man känner sig åtrådd och älskad hemma så söker man ingenting annat man blir inte lika öppen för inviter då
    Så sant så.
    Men när man läser om varför män och kvinnor är otrogna så skiljer det sig rätt ordentligt.
    Män saknar oftast sexet och hamnar i en ond spiral av sökandet av sex. Porr i olika former eller en älskarinna. eller snarare KK. Sex löser inte mannens problen då själva sexet inte är det primära han saknar. Men han fastnar i det, då det för stunden hjälper, väl medveten om problemet där hemma.

    Kvinnor saknar ömhet, spontana flitar, kompimanger, uppskattning mm mm, så får hon det hon söker, så är hennes tillvaro bra.
    Hon får ömhet, spontana flitar, kompimanger, uppskattning mm, och ett "om endå hemligt" bra sexliv, tror hon. Hon glömmer verkligheten där hemma.

    Vänta nu...
    Var de inte det vi män överöste henne med från början.
    Vi upptäcker problemet med olust till sex och lägger i tvåan/treans växel med ömhet, spontana flitar, kompimanger, uppskattning, båtresor, hotellweekends  mm. resultatlöstGråter
    Sedan försvarar hon sig med att hon inte fått det och därav fallit för detta. Förvånad

    Detta är bara en reflektion/slutsats jag gjort efter att läst en massa trådar och artiklar.

    Vore kul att höra kvinnornas sida på detta. Inte moraltanternas.. 

    Sorry alla moraltanter, men jag har inte haft den bästa sommaren och känner för att ha denna ton nu.
     
  • glad i livet

    När min dåvarande man tappade glöden och jag kände att vårt sexliv inte kompletterade alls så hjälpte det mycket med att ändra min egen inställning. Istället för att bli gnällig, krävande och ha en negativ inställning så satsade jag allt på att vara självsäker, viss om att jag var oemotståndlig och att det inte fanns någon utväg alls, han skulle ha sex med ..punkt slut.
    Av någon anledning hjälpte det, jag fick sex..men var fortfarande ledsen över att han så sällan tog initiativet.

    Kan det inte vara så att när man har låg sexlust att det är lättare att förföras om man inte känner att det finns några som helst kryphål att smita undan?

    Annars är väl jag inne på att först och främst kolla upp så att det inte är medicinska/ hormonella orsaker till att sexlusten är obefintig. Mediciner och diverse p-medel kan ju göra att sexdrivet är nere på noll. Det vore ju synd om såna saker förstör relationen.

  • Karl71

    @Daddysthlm:

    Ursäkta det långa inlägget..   Eftersom vår situation är ganska liknande tror jag du förstår varför man behöver prata av sig..  Har f.ö. startat en egen tråd här:   www.familjeliv.se/Forum-9-198/m66007718.html

     
    Din kommentar "När ska ni kvinnor komma till oss och säga, vi har ett problem vi måste lösa. jag tycker att vi bla bla " känner jag igen i min egen tankevärld.  Alltså frun BORDE ju vara minst lika angelägen som jag att få denna del av relationen att fungera.   

    Eftersom jag på vissa trådar hör kvinnor i samma sits "klaga" över samma sak tror jag kanske inte vårt problem är specifikt manligt kontra kvinnligt utan vilken personlighetstyp vi gift oss med.

    Min fru är lyckligast när jag låtsas att allt är ok och inte tar upp detta ämne.  Under samma period är jag som mest olycklig.  

    Under åren som gått har jag dragit mina slutsatser.   Upp till något år efter varje barn har jag inte räknat med att sexlivet skulle vara prima.  Men kvinnan (i detta fall min fru) tycks ha en benägenhet att gå upp i barnen och deras behov och sedan "stanna där".   Jag fick ta i så det knakar för ca ett år sedan när hon tjatade om att vi måste prioritera barnen.   Jag vill mena (och är behård här) att det kan låta konstigt men prio 1 MÅSTE vara vår relation för då blir barnen per automatik omhändertagna bättre. Alltså - funkar det mellan oss - funkar det mellan oss och barnen.

    Efter ett års bearbetning har hon äntligen fattat detta och nu jobbar vi gemensamt på att hitta lämpliga barnvakter för regelbundna "dates" etc.   Målsättningen är att till en början kunna få några timmar på stan tillsammans ett par ggr / mån för att hitta tillbaka till varandra.   Långsiktigt letar vi barnvakt på dygnsbasis.

    En liten uppmuntran i allt elände käre sexuellt frustrerad medmänniska:   Har nära vänner som lyckats ta sig igenom denna typ av svacka i relationen.  Tyvärr verkar deras största anledning till detta vara att barnen blev större och de får mer och mer tid för varandra.

    Ett råd är i alla fall att se till att du inte sätter till några fler barn till världen.  Det är ju inte deras fel men visst är alla barnbekymmer en stor anledning hon (och jag) alltid är trötta, slitna och gnälliga.

    Som jag redan nämnt har jag sett några små framsteg efter ett antal veckors "positivt tänkande" och utdelning av en massa kommentarer jag egentligen inte känner för att ge henne.

    M.a.o. inledde jag denna "kampanj" med att visa uppskattning utan att hjärtatvar med men efter några veckor börjar det bli lättare och jag har upptäckt mer och mer att jag faktiskt menar vad jag säger.

    Ursäkta att jag surrar men det är så skönt att få tala med någon i samma sits (fast jag borde jobba)...

    mvh

  • Anonym (Amanda)
    Karl71 skrev 2012-08-02 12:51:13 följande:
    Jag måste bara skriva att du verkar vara en underbar man. Din fru har verkligen haft tur och jag hoppas att ni båda kommer att bli lyckliga i ert förhållande, det förtjänar ni! 
  • Karl71
    Anonym (Amanda) skrev 2012-08-02 16:03:13 följande:
    Jag måste bara skriva att du verkar vara en underbar man. Din fru har verkligen haft tur och jag hoppas att ni båda kommer att bli lyckliga i ert förhållande, det förtjänar ni! 
    Tack för uppmuntran. /K
Svar på tråden Fru utan lust