Fru utan lust

hej detta låter tråkigt för dig, har hört att det finns female viagra om hon/ni vill prova, vet inte vad det innebär exakt men kolla på www.potensapoteket.se dom har sånt

Imponerande Karl71, mycket imponerande!!
Själv har jag försökt och gjort mycket av det du beskriver men på nåt sätt så riskerar jag att bli bitter om jag anstränger mig för mycket.
Daddysthlm, sylvasst inlägg (nr46)

Näpp, mysterium är vad det är, eller också inte, vill våra fruar inte så vill dom inte, mycket enkelt, inget att göra åt helt enkelt. vi män får lära oss att leva med det på något sätt.

Jag har följt många trådar och skrivit en del inlägg och startat egen tråd i ämnet. I princip resultatlöst om man har själva sexet med min fru som mätetal. Det dom det möjligen har gett är att det är bra att jag vet att jag inte är ensam.

Om det är en och samma anställd på något företag som skriver om och om igen vågar jag inte svara på men för de kvinnor som vågar pröva säger några kvinnor så här på annat forum:

:::::
kvinnlig viagra

Har precis testat en sk kvinnlig viagra som heter womenra. Blev lite förvånad att den var helt kanon. Blev riktigt kåt och verkligen kände hur underlivet fylldes med blod wow kan jag bara säga. Köpte på apoteksakuten.com. Kan verkligen rekommendera denna produkt för oss kvinnor
:::::

13.feb.2011, kl.05:42

womenra

Hej 
Nja när du får beröring då blir man upphetsad. Gör inte att man går runt och blir sugen helt apropå haha men blodet liksom pulserar ner i underlivet och jag blev mer känslig för beröring. Läs lite mer här, hittade länken till dig.http://www.apoteksakuten.com/Generic-Womenra-Female-Via gra/ Testa det är superbra.
::::

19.mar.2011, kl.12:28

womenra

viagra för kvinnor som heter womenra kan väl få dig på G igen. Jag köpte på ett ställe womenra påhttp://www.nettoapoteket.com och de har gett mig lust igen.
::::

18.apr.2011, kl.12:28

viagra för kvinnor?

Trodde inte på det först men ok efter 1 år med noll sexlust och ingen feeling alls så va tusan jag provar. köpte något som heter womenra på www.nettoapoteket.com 
super bra var det. det är liknande viagra men för kvinnor. Jag blev varm och het i underlivet och när min man rörde mig så tände jag direkt wow prova mina damer, super
::::

25.jul.2011, kl.11:38

sexlust för kvinnor

testade nyligen något som heter womenra från www.potensapoteket.net super bra. det är en viagra för kvinnor.inte för jag vet hur viagra funkar för män men för mig var detta en kåt kick, blev varm i underlivet och fick verkligen en lust som jag inte haft på länge, prova super bra
::::

5.aug.2011, kl.14:18

sexlust igen

måste slå ett slag för en produkt som är kvinnors viagra, womenra från www.potensapoteket.net. jag har inte haft någon större lust men efter provat dessa blev jag sugen som jag var 19år igen hehe,prova
:::::

28.aug.2011, kl.03:23

kvinnliga potensmedel

Har hittat ett som jag testat i 2 måander,mycket bra resultat, womenra från www.potensapoteket.net
:::::

Ha en skön helg!!!!

mvh
K 

 

 

 

 

 

 

 

Känner igen det där med att kämpa med bitterheten. I teori tror jag att sex inte är livsnödvändigt men i praktiken är det en annan sak....

Hoppas som sagt att det reder ut sig allt eftersom ungarna växer till sig och kan börja sova över hos kompisar m.m.

Ha en skön helg

K 

Jag känner igen mig i det du skriver och misströstar eftersom ingen någonsin skriver att det löst sig.

Det du skriver i ditt inlägg tycker jag är både tragiskt och logiskt. Tragiskt för din dåvarande partner och att du inte intresserade dig för sex tidigare eller var nyfiken och ville har inställningen till att försöka (nu kanske du försökte på alla tänkbara sätt, men det ser jag inte i ditt inlägg).

Logiskt för att allt förändras.

Men vad var det som skapade denna olust? Varför ville du inte? Hur kan intim kärlek/sex till någon man älskar bara bli jobbigt och energikrävande?  

Ibland finns det ingen förklaring för att saker sker. Det bara är så och man kan bara spekulera. För hur skall man förklara vad det är att man faller för en viss person men inte för någon annan? Vad är det som gör att man stå framför en otroligt attraktiv person "som har allt" men man känner att det saknas? Alla andra runt omkring en undrar vad som är fel när man inte ser och känner det som de gör? Hur man ibland kan undra vad en person ser i en annan eftersom man själv inte ser det magiska?

Allt bygger nog på ett antal saker som krävs för att en person skall vara komplett i ens ögon. Vissa utav dessa saker kan vara viktigare än andra men ju mer komplett bilden blir desto mer attraktiv blir personen och väcker det där inom oss. Självklart  kan det även finnas en del av det vi intalar oss eller förhåller oss till en person. Om vi tror eller förväntar oss att se brister så kommer vi med största säkerhet även hitta dem (oavsett om de finns där eller inte). Men i grunden bygger nog det mesta på det vi som person söker hos någon annan. Och då kan vi leva med en partner som uppfyller det vi vill ha men som saknar en viktig pusselbit för att det skall bli komplett. Den går inte att låtsas att den finns där. Men kan även ställa till problem för den som förtränger att den är viktig.

Vi kan alltså leva med  någon som vi älskar över allt här i världen och som vi inte vill mista. Men samtidigt så kan vi sakna det där hos personen som får en att känna lust - lust som får oss att vilja utforska och upptäcka nya saker. Det är väl här en del brukar säga att man inte är synkade sexuellt.

Det här skall dock inte blandas ihop med att man har tappat bort varandra i ett förhållande. Det är en annan sak men kan ha liknande symptom.

My 2 cents

Det ligger en del substans i det du skriver, men svarar inte på frågorna. Om man börjar se brister/bristen/bristerna så är det, inbillar jag mig, något som hänt i relationen. Att gå från att träffas och sammanföras i ett rus av förälskelse och kärlek till att lära känna varandra, skaffa barn och sedan bara dö sexuellt trots att man fortfarande älskar sin partner i fråga och relationen för övrigt fungerar och är levande (om den nu är det) är för mig en gåta. Det är väl så jag tolkar det inlägget jag ställde mina frågor till. Att kvinnan i fråga fortfarande älskade sin man, men förstod inte själv varför hon inte ville sexa. Varför triggades inte hon av hennes mans försök? Varför (om hon nu inte gjorde det) såg hon inte detta som ett gemensamt problem? Hur kan man älska någon och inte ryckas med i dennes försök att få igång relationen? Vad är det hon har saknat utan att ha lyckats få sin man att verkligen förstå och lyssna? Uppskattades försöken från hans sida eller var de bara jobbigt? Försökte han på fel sätt? Såg han bara till sina egna behov? 

Det är givetvis inte en grej som börjar "gå fel"...det är, tror jag, tunna tunna lökringar som sakta byggs på varandra. Att göra saker med varandra är inte lika viktigt. Att se varandra och varandras behov blir mindre viktigt än ens egna behov. Man hör vad den andre säger men lyssnar inte. Går det för lång tid så försummar man varandra och inser själv vad man "gått miste om" för att man inte sagt ifrån tidigare eller uttryckt vad man önskar och vill tidigare. Balansen mellan tvåsamheten och jaget finns inte kvar. Respekten för varandra och att man faktiskt, livet igenom, är olika har gått förlorad. 

Visst går det nästan bara att spekulera...de som har erfarenhet vet. Jag är inte en av dem och som det känns nu kommer jag inte bli det heller, men det kan jag bara spekulera i och jobba för att "undvika". 

vet inte vad som skapade detta läge som nog var snarare ett mer neutralläge än olust. Jag hade varken lust eller olust på nåt vis. Det var mej likgiltigt....
Varför ville jag inte? Ja bra fråga..... Jag tände nog helt enkelt inte på karln, men det förstog jag först efteråt när jag upptäckte hur kåt jag hade förmåga att bli. Jag trodde mer att jag bara saknade förmågan att bli kåt. Jag trodde att livets lotter falla olika. Idag tror jag att med rätt förutsättningar kan alla bli hur kåta som helst. Har ju hört liknande historier från ett stort antal av mina väninnor oxå. 
Jag älskade mannen men sexet var en börda. Sex o kärlek är helt enkelt inte samma sak. Man kan ha det ena eller båda. Sen undrar jag allt emellanåt över ordet "älska".... vad är det då? Jag tyckte om mannen, var lojal o trogen.  Hade respekt för honom. Såg att han var attraktiv. Vi grälade aldrig. Han var en god far o en förebild. Vi var de goaste vänner.... älskar man då?  Men jag var aldrig kåt. Älskar man inte då?   

Kan man då lite förenklat säga att din relation med ditt ex var "ok" eller kanske rent av "bra" på alla plan utom sexet?  Har du i efterhand kommit på något beteende, ord, sätt, agerande, handling eller brist på handling från ditt ex sida som bidrog till att du tappade din "kåthet" eller längtan efter sex med honom?

Själv ser jag ju sex/intimitet/kåthet som en grundbult i ett förhållande men givetvis inte det enda "klistret" i relationen. Jag skäms över blotta tanken att bryta upp "bara" för att inte sexet fungerar när allt annat är så bra (talar om mitt eget förhållande - www.familjeliv.se/Forum-9-198/m66007718.html ).   Vet inte om en enda vän eller släkting skulle tycka det var ok att ange som skäl till att avbryta en ca 20 år lång relation samtidigt som jag är knäckt över idén att spendera resten av mitt liv med en asexuell fru.

Accepter din omgivning ditt uppbrott med ex:et eller har du angivit andra officiella skäl?

mvh
K 

Frågar du mig så anser jag att en atmosfär av kåthet kan skapas. Men känner och vill inte båda det blir det svårt att älska. Det är så mkt annat som måste läggas in och värderas och hanteras, stötas och blötas. Bakgrund, erfarenhet, förhållandet till varandra, förhållandet i familjelivet m.m.

Ok, ponera att du inte tände på din man. Vad var det i så fall som gjorde det? Tror inte att det endast var för att han (om det du var så) hade lagt på sig några extra kilon. Gav ni varandra respons i vardagen? Trivdes du/ni på era jobb? Fanns ni där för varandra? 

Naturligtvis är det svårt att inte bli/vara vänner i ett förhållande och visst formas man lite av varandra även om man är olika i ett förhållande. Men är det i så fall det som händer. Att den ena stannar av i förhållandet. Tillför inget bränsle så det hela blir spännande och mer levande? Eller faller båda för de "tråkiga" och gråa vardagsrutinerna och hittar ingen kraft/ork för att förändra eller skapa något nytt i det tråkiga!?
 

Allt var mycket bra, utom sexet som var obefintligt. Det hände en gång om året kanske att vi grälade om det. Men det ledde ingenvart. Vi träffades när vi var mycket unga o jag var kåt den allra första tiden. Ett halvår kanske. Sen skulle det ha lagts i lådan för tonårsförälskelser o stannat där. Men så blev det inte av en rad orsaker. Kåtheten kom bara aldrig tillbaka.... JAg väntade på den i över 20 år, men utan framgång.
Det var inte jag som avlsutade förhållandet utan han träffade en ny. En som är känd bland traktens män som sexgalen o mycket villig. Jag unnar honom detta för jag fick samtidigt chansen att prova och utveckla min sexualitet. Vi angav aldrig värdelöst sex som en anledning till att vi skildes.
Efter skilsmäsan har han varit mycket hatisk o elak mot mej. Tror att det beror på att han känner det som om jag stulit halva hans liv genom att inte gilla sexet. 
Nu har det gått några år o jag tycker idag att det hade varit bättre att vi haft andra på sidan om o fortsatt med familjen AB. Jag föreslog det ibland att han skulle skaffa en eller ett par bra älskarinnor, eller slarva fritt om han skyddade sej. Jag t.o.m. köpte hem kondomer till honom , men någonstans där brast allt för honom tror jag..... Men det hade varit att föredra.  

Vi sågs utifrån som det ultimata perfekta paret som var snygga framgångsrika o stöttade varann i allt. Jag pluggade på universitet o han startade eget företag. Vi hade de jobb vi valt o var nöjda med löner o bostad o barn o hade fina bilar.
Vi promenerade ofta hand i hand o vi tillbringade timmar i intellektuella samtal. Vi var överens om barnuppfostran o hade en trygg umgängeskrets. Vi reste runt jorden flera varv. Både i arbete o privat. Oftast tillsammans. Det fanns ingen tråkig vardag i vårt liv. Saker o ting hände runt oss. Saker blev gjorda. Inget stog stil utan vi var ett dynamiskt par som trivdes i varandras sällskap.  
Men så var det sexet då..... katastrof! O det enda vi grälade om de få gånger vi nu grälade. Inte ens en gång om året.
Så inte klandrar jag honom för att han skaffade ny kvinna!   

Aj, inte värst uppmuntrande om du orkat igenom min egen story (www.familjeliv.se/Forum-9-198/m66007718.html)

1.) Ofta med facit i hand kan man ju se områden man hade kunnat se över, attityder, handlingar etc.   När det nu blev som det blev i ditt fall att gubben stack - kan du se något radikalt du eller han kanske hade kunnat göra för att hitta tillbaka eller var det endast uppbrottet som gav dig tillbaka din "mojo" ?

Förstår jag dig rätt kom din lusta tillbaka efter det att relationen havererade..   Ni var mer rumskamrater än älskare.  Ett team på alla områden utom i sängen.

2.) Om du nu skulle jämföra älskare - den som idag lockar fram din lusta och din man som du inte tände på - vad är största skillnaden i din nya mans attityd/ord/handling?   Är det verkligen bara "nyhetens behag" som gör dig kåt?   Är kanske nya mannen en bättre älskare?  Mer eller mindre "hårdhänt" eller "på" e.t.c.?

Hoppas du inte har något emot att jag grillar dig men jag är själv i en liknande situation...

K 

Ok, men hur var det med närheten till varandra? När hade ni tid med varandra? Verklig tid? Jag ser vad du skriver och förstår att ni måste haft häcken full (ursäkta uttrycket). Eget företag innebär i de flesta fall mer än 40 timmars veckor. Studerande innebär inte helt oofta sena kvällar. Tröttheten måste ha varit total!?...och där tröttheten råder finns ingen plats för verklig närhet. Det är iaf min erfarenhet av vad trötthet kan "ställa till" med.

Jag tolkar det du skriver som ni ryckts med i allt ni gjort och glömt av att stanna upp och fundera.

Jag lever precis som du beskriver, men jag är inte orolig för oss, mig och min partner i det avseendet. Vi har en bra och tät kommunikation om allt och inget och numera även sex, vilket min partner hade lite svårt för i början. Vi anses vara det perfekta paret. Vi vet bättre. Vi vet idag att det krävs en hel del jobb av båda i relationen för att få till kärlek, ömhet och åtrå även om vi inte är perfekta i det avseendet. Nu säger inte jag att ni inte hade det eller att ni inte jobbade på er relation, men det är min reflektion på ditt inlägg. 

Min erfarenhet är att tjejer kladdar ner med klet mycket mer än de få droppar som vi killar kommer. Måste vara en av dom mest felaktiga myterna som finns.

Hur går det för dig TS?  Några framsteg än?

/K