Jag hatar HEN!!!

Nu tror jag dock att du drar det in absurdum. Sova har inte samma laddning som hen t.ex.

Ehm, nej. Säg ett ord utan symbolisk laddning. I dare you.

Mm, det är väl nästan en omöjlighet att undgå att notera att du och ett antal andra skribenter anser att hen har en speciell symbolisk laddning.

På samma sätt borde det vara nära nog omöjligt för dig att de andra skribenterna att undgå att notera  vilken symbolik och betydelse de som använder hen lägger in i pronomet.

Frågan blir då vem som har tolkningsföreträde - och där uppfattar jag det som att du menar att det är du som henmotsåndare som dels har rätten att ge uttryck för din avsky för hen, men också dels att förklara vilken innebörd  hen egentligen har för användarna.

På det viset skulle  den här tråden kunna  fortgå i 10.000 inlägg till som i förväg kan sammanfattas med att henmotståndarna förklarar för användarna vad de egentligen menar och vilka intentioner de har med ordet medan användarna replikerar och svarar vilken betydelse de lägger i det könsneutrala pronomet hen.

Min gissning är nog att pronomet hen så småningom ändå kommer att tappa i symbolvärde för dem som lägger in en innebörd av statsfeminism och konspirationer i ordet medan tankar om att språket ägs av dess användare kommer att få allt större betydelse.

Det räcker väl med att du funderar på ditt eget uppträdande i moraltantstråden där du gissningsvis inte har ambitionen att stöta dig i onödan med andra som deltar i den tråden - för varje gång du snubblar över ett hen där blir det förmodligen lättare att gå vidare och bara konstatera att vi väljer att uttrycka oss olika och att hen inte nödvändigtvis används för att ge tjuren Ferdinand ett ordnyp i baken.

 

Himla enkelt egentligen:

Flicka, Pojke, Barn
Mamma, Pappa, Förälder
Fröken, Magister, Lärare
Sugga, Galt, Gris
Hon, Han, Hen!

Himla enkelt egentligen:

Flicka, Pojke, Barn
Mamma, Pappa, Förälder
Fröken, Magister, Lärare
Sugga, Galt, Gris
Hon, Han, Hen!

Pröva att läsa början av tråden så får du exempel på konspirationstänkande. Annars kan du klicka på visa endast för t ex signaturen Faber. Tråden innehåller annars så många inlägg numer - nästan 3.000 - att din fråga nästan kan jämställas med uppmaningen visa mig alla lianer i djungeln.

Jag har inte läst konspirationpåståendena så noga, men jag tror att de går upp på att det vid sidan om påståendena om den "statsfeministiska religionen" även anses finnas  "extremfeministiska sekter" som vill gå längre än "statsfeministerna" och det är dessa som ligger bakom införandet av hen i språket, i syfte att snöpa oss män - eller något liknande.

Faber kallar ofta dessa "extremfeminister" för batikhäxor, en smädelse som om man googlar lite visar sig vara en nedsättande benämning för medelålders kulturintresserade kvinnor som arbetar inom den offentliga sektorn. Smädelsen är rätt sällsynt och tycks mest användas av högerextremister med anknytning till Svenskarnas parti och Nationaldemokraterna och i dessa sammanhang framställs batikhäxorna också som invandrarvänliga eftersom de är så motbjudande att de inte kan få några svenska män utan måste nöja sig med invandrare.

Ja, fast bara utifrån min egen utgångspunkt.

Jag är uppvuxen i en språktradition där "han" är normen. I stort sett allt jag inte visste könet på blev automatiskt han för mig: Ekorrn som satt i granen var en han, Björnen som sov men inte var farlig var en han, etcetera.

Det var en form av omedvetet könsperspektiv såtillvida att jag aldrig hade reflekterat över varför han var normen, på samma omedvetna sätt som exempelvis journalisten som skriver "en kvinnlig bilförare" men som aldrig skulle skriva en manlig bilförare.

Så fick jag barn och blev tvungen att börja fundera över vad jag ville förmedla vidare av mina egna språk- och könsnormer. T ex är den så kallade sagoskatten  mycket rik på könsstereotyper; pojkar är aktiva subjekt medan flickor är passiva objekt och vi män är normen för allt och alla.

I mitt fall är alltså användningen av hen ett exempel på ett medvetet förändrat könsperspektiv, men jag är ju inte normen för någon annan än möjligen mina egna barn. Här på¨FL överanvänder jag förresten hen av det enkla skälet att jag oftast diskuterar med rassar och rassar hatar feminism mer än de hatar invandrare - och för rassarna är hen ett feministiskt kodord.

Har läst nu. Faber har en poäng även om hans bedöming av deras inflytande kanske inte stämmer helt. Visst finns den Svenska statsfeminismen, det är ingen tvekan om det. Likaså finns det extrema grupper, det är bara att surfa runt lite på olika bloggar och följa med i media ett tag.

Jag skulle nog vilja påstå att tron på att det finns en svensk helig statsfeminism i grunden är ett uttryck för ett missnöje med att det minns ett politiskt konsensus om att man bör sträva mot jämställdhet mellan könen men att det nära nog är en politisk omöjlighet att säga sig vara mot jämställdhet.

Genusforumet här på FL är ett intressant studieobjekt för den som vill se hur jämställdhetsmotståndare med mycket grova penseldrag målar upp nidbilder av feminismen för att sedan skjuta skarpt med sina knallpulverpistoler på dem som anses dela nidbildernas värderingar.

Diskussionen där påminner av naturliga skäl en hel del om upplägget i den här tråden såtillvida att meningsmotståndarna tillskrivs värderingar de själva inte säger sig ha - och för knallpulverskyttarna är det då av fundamental vikt att förklara att om verkligheten inte stämmer med kartan, så gäller kartan, om verkligheten inte stämmer med nidbilden så gäller nidbilden.

Jag läste en tråd här på FL förra veckan då en kvinna beskrev hur oerhört rädd hon blivit då hennes man försökt våldta henne. Hon fick de svar man kan förvänta sig - faktiskt även av den knallpulverskytt som stormade in i tråden och med patos deklarerade att kvinnan väl kunde vara lite mer följsam mot sin man. 

att