Tatuerade förksollärare - ja/nej?

Minns när jag var runt 3-4 år, hade en favoritlärare på förskolan som hette Kicki. Minns hennes stora tatuering hon hade på armen, en fjäder. Kommer aldrig glömma henne eller tatueringen. 

Nostalgi x 3000

Nej men.. Inga problem att ha tatueringar som lärare eller läkare eller whatever.. 

Har själv arbetat inom förskolan och jag och min kollega har båda tatueringar. 

 Inte ska du ändra på vem du är bara för en karriär/jobb! 

Jag är tatuerad, mitt barns dagisfröknar är tatuerade, barnets far (min man) är tatuerad. Jag förstår inte problemet. Jag skulle ha svårare för en dagisfröken med täckande slöja om vi nu ändå snackar fördomar. Men det är för att jag gillar att se den jag pratar med och lämnar mitt barn hos.

Ja...

Eller i alla fall icke-nej.

Så länge det inte är en tysk riksörn i pannan, HA-flames eller liknande.     

Jag tycker inte att tatueringar gör något. Så länge det inte är vulgära saker. Som naket eller våld.
Men det är viktigt att man är välvårdad. Hel och ren och har ett bra språk och bra värderingar.

jag skulle inte ens bry mig om förskoleläraren hade tatueringar över hela armarna.. min man har ju det och han är ju snäll ;P

Fick denna kommentaren av en mamma till ett barn jag haft ett år ungefär på förskolan. Föräldrarna i fråga hade själv inga tatueringar/piercingar eller "avvikande" kläder..
- "Det är så bra, min dotter (fast hon sa såklart barnets namn) får lära sig att människor kan se annorlunda ut. Att alla inte behöver vara likadana. Igår sa hon (dottern) att hon också ville ha fina bilder på armen och pärlor i naveln :) "
Jag blev glad och förvånad för jag hade varit lite orolig. Jag var på den tiden klädd i extremt färgade/mönstrade strumpbyxor till kjol, kort hår i små spikes, ring i näsa, smycke i naveln (ja, jag visade det för barnen då de tyckte det var roligt att prata om tatueringarna och ringen i näsan) och tatueringar på armar och rygg.

Dock finns det, som i alla brancher, människor som kommer att ta illa upp, som inte förstått att tatueringar inte har ngt att göra med missbruk, fängelsestraff eller prostutition (japp, den fördomen hade en vän till mig, hon var då 25 år!!!). Men de människorna får tycka vad de vill ;)
Numera arbetar jag inom en branch som är dominerad av 50åriga män i slips o kavaj.. Fast yngre människor tar mer och mer plats. Jag diskuterar ganska ofta tatueringar och klädstil på arbetet, ofta dessa män som tar upp ämnet och är intresserade. Det slutar inte sällan med att de släpper fram att de själva funderat på en tatuering, eller att de kan tycka det är snyggt men inte vågar för att de är rädda för att ångra sig. Några få gånger har jag stött på folk som "surt" påpekat att det är fult, man kommer tröttna eller att de tänker att det bara är kriminella som tatuerar sig. Då brukar jag berätta vad jag känner, varför jag tatuerar mig (det är ett sätt att smycka sig och uttrycka sig tycker jag). De flesta av dessa har ändå accepterat MIG, även om de i början inte gillat mina tatueringar.

Är du orolig så ta på dig en långarmad tröja (om de sitter på armarna) under intervjun. Det brukar jag göra när jag är på möten eller liknande med nya kontakter. Sedan när de lär känna mIG, så har jag kläder som visar mer av mina tatueringar ;)

Anonym : skrev jag att alla tänker och tycker som jag ? Nä ... Jag svarade på en fråga jag vad vad klass vad för mig.