• Anonym (förtvivlad)

    Förlorat min bästa vän

    Min bästa vän, min tvillingsjäl, mitt allt har gått bort.
    Det är inte första gången jag förlorat någon nära, men det har aldrig känts så här.

    Det är som om jag trillat rakt ner i en avgrund och blivit helt apatisk. Livet har förlorat all glädje, all färg, allt.
    Mitt hjärta går sönder på insidan och dagarna rullar på enbart rutin.
    Jag vill bara lägga mig ner och självdö.
    Det känns som om jag förlorat mig själv, en så stor del av mig. Detta var en människa jag delade allt med under nio års tid. Vi var som en och samma person. Vi klickade ifrån första stund, och älskade varandra bortom alla gränser, i vissas ögon mer än vad vi borde.
    Han var min själsfrände, mitt allt och han finns inte mer. Det var med honom jag delade de lyckligaste såväl som de svåraste stunder. Han visste allt om mig, vi kunde avsluta varandras meningar, visste vad den andre tänkte innan någon hann säga det högt.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur jag ska orka leva ett liv utan honom.
    Min värld har rasat och det känns inte som om någon förstår.

    Det går över säger dom, jag har förlorat den som fick mig att andas, hur ska det kunna gå över?

    Min partner försöker finnas där, men vad hjälper det när jag vet att han avskydde honom? När jag vet att han inte alls gillade det vi delade? Det känns som om han bara är glad att han är borta.

    Vad fan tar man sig till?

    Jag pratade med honom natten innan han gick bort. Så mycket man hade velat säga om man visste att man aldrig skulle få prata med honom igen.
    Jag går fortfarande och väntar på att han ska höra av sig, att jag ska vakna och det hela visa sig vara en bisarr dröm. Min själ dog tillsammans med honom.
    Jag orkar inte.

  • Svar på tråden Förlorat min bästa vän
  • Anonym (förstår inte)

    det är förunderligt att man kan hitta texter som sätter ord på ens egna tankar och funderingar.
    tidigt i den här tråden fans en länk  till 1177.se har inte förrän nu kunnat öppna den länken och hittar allt som folk kommit och petat på mig med. alla sorgens faser och att man sörjer olika och, och, och. men ingen av dom är beredd att hjälpa och stötta när man (jag) behöver det. men nog om det     hittade ett diktslutcitat i texten som gick rakt in i hjärtat

     "Den allra sista gången", en dikt av Viola Renvall slutar så här:
    Men glädjen har alltid ett sista leende.
    Någonstans dröjer det kvar.
    Någon förvarar det
    Djupt i sin saknad.


    den sätter ord på vad jag känner långt där inne, mitt i sorgen och saknaden finns ett ljus och ett leende

  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-11-24 00:52:49 följande:
    det är förunderligt att man kan hitta texter som sätter ord på ens egna tankar och funderingar.
    tidigt i den här tråden fans en länk  till 1177.se har inte förrän nu kunnat öppna den länken och hittar allt som folk kommit och petat på mig med. alla sorgens faser och att man sörjer olika och, och, och. men ingen av dom är beredd att hjälpa och stötta när man (jag) behöver det. men nog om det     hittade ett diktslutcitat i texten som gick rakt in i hjärtat

     "Den allra sista gången", en dikt av Viola Renvall slutar så här:
    Men glädjen har alltid ett sista leende.
    Någonstans dröjer det kvar.
    Någon förvarar det
    Djupt i sin saknad.

    den sätter ord på vad jag känner långt där inne, mitt i sorgen och saknaden finns ett ljus och ett leende
    Det var jag som la länken till 1177.se, texten där hjälpte mig lite när allt var som allra mest kaotiskt, precis i början. Då fastnade vissa saker hos mig, men minns att den där dikten kunde jag bara inte ta till mig. Men när jag nu läser den igen känner jag också att ja, det finns ett ljus någonstans. Inne i mig. 
    Prästen sa en väldigt bra sak på begravningen, som har fastnat. Man pratar om förlust och att man har förlorat den man älskar. Men den som är borta lever kvar i minnet och är levande där. Alltså är hon inte förlorad. Ungefär så. Och det tänker jag jättemycket på.  Jag skulle inte vara den jag är om inte jag hade haft henne som bästa vän. Hon har format mig och det kommer jag alltid att ha kvar.  
    Fast nu när jag skriver detta. Tänker jag att men gud, är det verkligen JAG som skriver det här. Hur är det möjligt att det var så här det blev med vår vänskap? Att jag blev ensam kvar med minnet av henne och den. Helt ofattbart. 
  • Anonym (förtvivlad)

    Tack alla som delat med sig, det ger lite tröst att se att man inte är ensam och att det finns folk som går igenom liknande situationer.

    Idag har jag en dag där ångesten äter upp mig och jag är på gränsen att bryta ihop totalt....vad gör man en sådan dag? Lägger sig och gråter och bara låter det komma antar jag. Idag orkar jag bara inte med livet.

  • Anonym (adopterad29)

    kram på er
    här är det tungt
    tar en dag i taget

  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (adopterad29) skrev 2012-11-26 19:49:47 följande:
    kram på er
    här är det tungt
    tar en dag i taget
    Det är det man får göra, och försöka se dom små ljusglimtar som flimrar till ibland om så bara för en sekund.
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2012-11-26 09:28:45 följande:
    Det var jag som la länken till 1177.se, texten där hjälpte mig lite när allt var som allra mest kaotiskt, precis i början. Då fastnade vissa saker hos mig, men minns att den där dikten kunde jag bara inte ta till mig. Men när jag nu läser den igen känner jag också att ja, det finns ett ljus någonstans. Inne i mig. 
    Prästen sa en väldigt bra sak på begravningen, som har fastnat. Man pratar om förlust och att man har förlorat den man älskar. Men den som är borta lever kvar i minnet och är levande där. Alltså är hon inte förlorad. Ungefär så. Och det tänker jag jättemycket på.  Jag skulle inte vara den jag är om inte jag hade haft henne som bästa vän. Hon har format mig och det kommer jag alltid att ha kvar.  
    Fast nu när jag skriver detta. Tänker jag att men gud, är det verkligen JAG som skriver det här. Hur är det möjligt att det var så här det blev med vår vänskap? Att jag blev ensam kvar med minnet av henne och den. Helt ofattbart. 
    så länge du minns din vän lever hon.
    det säger jag också till mina barn om deras mamma, och den tanken har gjort att jag känner mig fullkomligt knäpp när jag faktiskt pratar med henne.
    "så långe du mins dom glada sakerna du gjorde med din vän så kan det hjälpa"
    jo då det hjälper.....att känna mig knäpp och schizofren
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-26 18:41:54 följande:
    Tack alla som delat med sig, det ger lite tröst att se att man inte är ensam och att det finns folk som går igenom liknande situationer.

    Idag har jag en dag där ångesten äter upp mig och jag är på gränsen att bryta ihop totalt....vad gör man en sådan dag? Lägger sig och gråter och bara låter det komma antar jag. Idag orkar jag bara inte med livet.
    sådana dagar är inge roliga
    men som min kära mor sa
    -"det ska inte bara vara roligt att leva"
     inte mycket till tröst men ack så sant
     
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-11-27 14:33:04 följande:
    sådana dagar är inge roliga
    men som min kära mor sa
    -"det ska inte bara vara roligt att leva"
     inte mycket till tröst men ack så sant
     
    Ne roligt är det ju inte alltid.
    Men varför tvingas man gå igenom något sånt här? Finns väl inge svar på det, men gud vad dom tankarna kan snurra ibland.
  • Anonym (förstår inte)

    tror att hon menade att man ska inte bara se det negativa i livet. men just nu finns det bara negativa saker, åkte på en lite sen liten höst depp har suttit i lägenheten och vägrat gå ut, vill inte leva utan min ängel
     

  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-11-27 19:29:44 följande:
    tror att hon menade att man ska inte bara se det negativa i livet. men just nu finns det bara negativa saker, åkte på en lite sen liten höst depp har suttit i lägenheten och vägrat gå ut, vill inte leva utan min ängel
     
    Ne jag förstod det, men i situationer som dessa är det svårt att faktiskt se något annat.

    Lider verkligen med dig ...
Svar på tråden Förlorat min bästa vän