• Anonym (förtvivlad)

    Förlorat min bästa vän

    Min bästa vän, min tvillingsjäl, mitt allt har gått bort.
    Det är inte första gången jag förlorat någon nära, men det har aldrig känts så här.

    Det är som om jag trillat rakt ner i en avgrund och blivit helt apatisk. Livet har förlorat all glädje, all färg, allt.
    Mitt hjärta går sönder på insidan och dagarna rullar på enbart rutin.
    Jag vill bara lägga mig ner och självdö.
    Det känns som om jag förlorat mig själv, en så stor del av mig. Detta var en människa jag delade allt med under nio års tid. Vi var som en och samma person. Vi klickade ifrån första stund, och älskade varandra bortom alla gränser, i vissas ögon mer än vad vi borde.
    Han var min själsfrände, mitt allt och han finns inte mer. Det var med honom jag delade de lyckligaste såväl som de svåraste stunder. Han visste allt om mig, vi kunde avsluta varandras meningar, visste vad den andre tänkte innan någon hann säga det högt.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur jag ska orka leva ett liv utan honom.
    Min värld har rasat och det känns inte som om någon förstår.

    Det går över säger dom, jag har förlorat den som fick mig att andas, hur ska det kunna gå över?

    Min partner försöker finnas där, men vad hjälper det när jag vet att han avskydde honom? När jag vet att han inte alls gillade det vi delade? Det känns som om han bara är glad att han är borta.

    Vad fan tar man sig till?

    Jag pratade med honom natten innan han gick bort. Så mycket man hade velat säga om man visste att man aldrig skulle få prata med honom igen.
    Jag går fortfarande och väntar på att han ska höra av sig, att jag ska vakna och det hela visa sig vara en bisarr dröm. Min själ dog tillsammans med honom.
    Jag orkar inte.

  • Svar på tråden Förlorat min bästa vän
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym skrev 2012-11-17 03:10:55 följande:
    Natten till i tisdags dog min älskade pappa. Han tog livet av sig genom att elda upp sig... :( För att göra saken jobbigare är jag gravid och väldigt känslig just nu. Jag är mest ledsen över att ingen insåg hur dåligt han mådde och att han led så mycket innan han dog. Själva döden känns inte så illa om jag tänker på honom, det är mest för egen del som jag önskar att han levde. HAN lider ju inte av att han är död, det gör alla vi som han lämnade efter sig. Vi som gråter varje dag, saknar hans röst och inte önskar något mer än att få träffa honom igen...
    Beklagar verkligen sorgen.
    Det finns inga ord att säga i sådana här lägen, jag hoppas bara att du har många runt omkring dig som bara finns där för dig just nu.
  • Anonym (förtvivlad)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2012-11-16 14:09:40 följande:
    Psykologen säger till mig att tvinga mig att göra saker som jag vet att jag brukade tycka om, att inte bli passiv för då blir det ännu värre. Jag skrev en lista på saker jag vet att jag brukar bli glad av och försöker göra lite sånt. Har inte tagit med sånt som "umgås med vänner" för det är ju jättejobbigt, man vill ju inte. Men annat, småsaker som att gå en promenad i skogen eller simma eller lyssna på en viss låt eller fotografera. Kanske kan vara något för er? Jag märkte att det var skönt att fokusera på detaljer och slippa hela tiden tänka på det monumentala som just hänt. 
    Jag har också fått det tipset, men jag kan inte komma till den punkten att jag tar mig för att göra det. Vad är meningen liksom? Jag har ioförsig alltid haft svårt att ta mig för saker när det bara är "för min egen skull" och det här har väl inte gjort det enklare.
    Anonym (förstår inte) skrev 2012-11-17 02:28:15 följande:
    jag blev glad av att göra saker med min älskade. vi hade samma musiksmak, tyckte om att promenera tillsammans och umgås med varandra. hur hittar man nya saker som gör en glad utan att konstant påminnas om henne?  
    i och för sig så älskar jag dataspel, det gör mig glad
    allt annat är förknippat med henne. så..... vad gör man?
    fokuserar på något som är "jag" och inte är "vi".
    borde funka. ska prova
    tack

     
    Usch ja det är jobbigt, alla saker som påminner om den andre, man kommer nog inte ifrån det tyvärr.

  • Anonym (känner igen mig)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2012-11-18 09:29:41 följande:
    Jag har också fått det tipset, men jag kan inte komma till den punkten att jag tar mig för att göra det. Vad är meningen liksom? Jag har ioförsig alltid haft svårt att ta mig för saker när det bara är "för min egen skull" och det här har väl inte gjort det enklare.

    Usch ja det är jobbigt, alla saker som påminner om den andre, man kommer nog inte ifrån det tyvärr.

    Sanningen att säga så är det inte så att jag går och tittar på min lista dagligen och liksom pirckar av eller så. Det blev mer som ett förhållningssätt att ta till ibland. Att jag försökte uppskatta små saker, typ en god kopp kaffe. För de stora sakerna går det inte att känna något annat än ångest och sorg inför. När det händer mig något bra så vill jag ju bara dela det med min vän och så går inte det. 
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym skrev 2012-11-17 03:10:55 följande:
    Natten till i tisdags dog min älskade pappa. Han tog livet av sig genom att elda upp sig... :( För att göra saken jobbigare är jag gravid och väldigt känslig just nu. Jag är mest ledsen över att ingen insåg hur dåligt han mådde och att han led så mycket innan han dog. Själva döden känns inte så illa om jag tänker på honom, det är mest för egen del som jag önskar att han levde. HAN lider ju inte av att han är död, det gör alla vi som han lämnade efter sig. Vi som gråter varje dag, saknar hans röst och inte önskar något mer än att få träffa honom igen...
    många kramar till dig, något annat känns så litet och meningslöst
    så otroligt många styrkekramar 
  • Anonym (förstår inte)
    Usch ja det är jobbigt, alla saker som påminner om den andre, man kommer nog inte ifrån det tyvärr.

    kom på att man får försöka att leva med det. man kan ju inte sluta göra saker bara för att det påminner om henne/honom. då skulle man inte få något gjort överhuvud taget.
  • Anonym (förstår inte)
    Anonym (känner igen mig) skrev 2012-11-18 21:53:42 följande:
    Sanningen att säga så är det inte så att jag går och tittar på min lista dagligen och liksom pirckar av eller så. Det blev mer som ett förhållningssätt att ta till ibland. Att jag försökte uppskatta små saker, typ en god kopp kaffe. För de stora sakerna går det inte att känna något annat än ångest och sorg inför. När det händer mig något bra så vill jag ju bara dela det med min vän och så går inte det. 
    jag har kommit på mig själv med att tänka att jag skulle ringa henne. då kommer nästan tårarna
  • Anonym (förstår inte)

    hoppas du hade en trevlig helg TS

  • tina03

    För ganska exakt 6 år sedan var jag med om samma trauma, jag förlorade mitt allt. jag hade fått jobba över en kväll och pga det sov jag över hos min dåvarande pojkvän, hade man kunnat förutse vad som skulle hända hade jag kört de extra milen hem. vaknar mitt i natten av andningsbesvär och drar slutsatsen väldigt snabbt att huset brinner. väcker C som snabbt blir chockad av allt, det går i rasande fart innan rutor exploderar. Hans sista ord i livet är FAN, det är ett ord som fortfarande ringer glasklart i huvudet. Han dog den natten, det enda jag kunde var att välja att ta mig ut med livet som insats eller ge upp och slukas av lågorna jag med. och i ett sådant läge väljer man inte, kroppen handlar instinktivt. Jag gav mig länge skulden för att jag överlevt, och kan fortfarande komma på mig själv att göra det ibland, men har ju längre tiden flutit på insett att jag måste ta till vara på att ödet faktiskt är som det är. Det är det värsta jag behövt ta mig igenom i hela mitt liv, och det finns aldrig något bra att säga men några tankar jag kan dela med mig av min resa är att sorgen går inte över, men det blir lättare, man måste hitta sitt eget sätt att hantera den. Kram 

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11014794.ab

  • Anonym (förstår inte)
    Jo77 skrev 2012-11-21 11:31:32 följande:
    Jag förstår att du menar väl men det känns som att du mest vill göra reklam för ditt företag här. 
    kände jag med men orkade inte ens kommentera det. ignorera henne........
Svar på tråden Förlorat min bästa vän