Gallsten... Före, under och efter operation?

Jag opererade bort min galla i Februari i år. Har haft problem i ca 6 år men eftersom jag är så ung var det ingen som tänkte på att kolla gallan när jag gång på gång åkte in på akuten.
Blev hemskickad för magsjuka några gånger eftersom jag hade så ont så att jag kräktes. Blev behandlad för olika andra sorters maggrejer, mensvärk.. minns inte ens alla nu.
Det krävdes att jag skulle svimma på spårvagnen och bli fick åka ambulans in till akuten (iofs 3dje gången menmen) innan en läkare började misstänka gallsten.

Och det var så sköönt att bara få det bekräftat. Boven för mig var mestadels ägg men det förvärrades snabbt och efter ett tag kunde jag inte ens äta en apelsin som var uppskuren på samma skärbräda som ett äpple.

I alla fall, trotts svimmningsattacker och kaskadspyor av smärta så var det inte inflamerat och jag fick snällt vänta 9 månader på min operation men det var det värt!
När jag väl visst va det var och vilken mat jag skulle undvika gick jag från 2-3 anfall i veckan till 1-2 i månaden i stället.

Operationen gick bra, fick åka hem dagen efter. Tror jag var sjukskriven i ca 2 veckor om jag inte minns fel. Tog helt ärligt lite längre tid att återhämta sig än vad jag trodde men det var så himla mycket värt det.
Jag har inte haft några som helst besvär i efterhand, de dåliga levervärderna som kom i samband med gallsenen har också förbättrats.
Jag kan äta allting som vanligt igen och är mycket gladare :)

Skönt att höra att det inte gått illa för alla... Usch har aldrig varit så sugen äpplen, ägg och fet mat som jag varit det senaste....=-O helt hysteriskt! Både längtar och fruktar operationen... Rädd för alla problem och komplikationer som jag hör om.... Men längtar efter att inte sitta och fundera kring varje liten sak jag stoppar i munnen om det kommer ge anfall eller inte... Blir tokig! Engång tror jag lök var brottslingen... En annan gång misstänker jag rödvin... Första diagnostiserade anfallet var smörgåstårta... Innan dess grönkålspaj och restaurang bearneise(visste dock inte vad det var då och höll på att anmäla restaurangen för mat förgiftning...) Men de flesta andra anfallen kan jag inte hur jag än försöker komma på vad som kan ha triggat det... Tio timmar eller mer efter att jag ätit och bara druckit lite vatten och jag får likväl anfall!!!!!! Svårt att veta vad man skall göra då.... Vill så gärna ha ett ägg... Förlorade ägg... Omelett.... Men efter smörgåstårtan vågar jag inte... Eller ett äpple... Mmmmmm....äppelpaj kanske.... Mmmmmm *suck* hoppas jag kan äta sånt efter operationen....

Ibland kommer anfallen inte pga mat utan för att stenarna och gruset irriterar! Det är väldigt vanligt med diarré efteråt pga att gallan rinner direkt ut i tolvfingertarmen hela tiden. gallblåsan uppgift är ju att samla upp gallan och portionera ut galla vid intag av mat men utan gallblåsan försvinner den funktionen.

LindaEfraim. Japp, det stämmer men tråkigt nog visste inte en enda läkare under 5 års tid på min vårdcentral detta. Utan det hette att allt var psykiskt. Blir upprörd bara jag tänker på det! Och att en sån enkel behandling gjorde mig frisk direkt. Får aldrig tillbaka dessa år dock

Grönöga
Jag kommer få gå med kronisk värk resten av mitt liv pga läkarens slarv. Men socialstyrelsen tycker att lite komplikationer får man räkna med. Men jag tycker inte det är ok att bli förstörd resten av livet!

Nej Usch, fy fan! Hoppas det i framtiden kommer en lösning för dig. Kram!

Hmm jag har redan lite problem med att jag ofta har löst skit... så hmm kanske inte blir så stor skillnad... eller så blir det värre... *panik*... Dock så pendlar jag mellan stenhårt och löst ganska så hejvillt och har alltid gjort...

Usch tråkigt om socialstyrelsen bara så att säga rycket på axlarna åt det hela.. Jo visst komplikationer kan komma från alla operationer och behandlingar.. Men har man inget annat val än att operera så bör det ju tas hänsyn till.. och ännu mer om det nu är så att det tillstött mer under operationen.

Måste dock säga att alla de sjuksystrar och läkare jag pratat med har redan nämt det där med diarren.. eller ja i mjukare ordalag med orden "Kan vara lite lösare avföring de första månaderna men det brukar gå över när gallgångarna vänjer sig och vidgas. För då blir de lite som mindre kärl som håller överskottet och portionerar ut det!"

Tyckte det lät lite flummigt och luddigt men den förklaringen fick jag mitt under ett morfin rus så tänkte inte på att ställa mer frågor.

Har ni några tips på frågor jag bör ställa innan operation?

Idag sitter jag och är super nojjig.. är livrädd för att behöva åka in just nu... hur gör man om man åker in akut för operation och samtidigt har mens.... jag är hysteriskt nervig för det just nu.. kanske låter löjligt men jag blöder extremt rikligt och tanken på att ha det att tänka på samtidigt som jag kan riskera operation gör mig hysterisk.. (idiotiskt problem:-P jag vet)

Usch... känns mer och mer nervigt med operation... men samtidigt så är jag livrädd för nästa anfall....... Känns så dubbelt... Vad är värst i längden... Kan ju inte leva med att vara rädd för mat (även om som bantningsmetod funkar det utmärkt) samtidigt är jag nu mer än lovligt rädd för alla komplikationer... Jag har varit så otursförföljd det senaste året så känns som om jag verkligen utmanar ödet! Med min tur händer det säker nått riktigt allvarligt.... Gaaah.. nej usch nu blir jag paranoid också....            

Efter ska du be om inolaxol som är som små stenar (granulat) som man sväljer och drick rikligt med vatten till. Hjälper lite grann mot diarréerna emellanåt.