~* Juni Bebisar 2013 *~

Åh en kompis som likt oss kämpat ett tag började gråta när jag berättade att vi lyckats! Så sjukt hur lycklig man kan bli för andras skull.

Var länge jag blev ledsen när andra plussade men bara en månad innan vi lyckades försvann det och nu kan jag inte tänka mig att jag någonsin kände så. Känns hemskt. Började också gråta och började förstå på riktigt att vi ska ha barn??? SJUKT JU! Någon växer och frodas under mitt hjärta men även i det, känner jag nu.
Hjärtklappning av lycka på blotta tanken. Tror polletten föll ner för mig nu, att vi verkligen lyckats.. Snyft!

Ja! Naturlig känsla iallafall. Man är försiktig med att ropa ut det. Minns hur jag kände över alla mag/ul bilder på Facebook och den där "jag är gravid i v.23" appen som alla har där. Så varje vecka blev man påmind 3-4 gånger att man är misslyckas av folk med den appen.
Därför jag bestämt att inte vräka ut sånt. Det finns barnlösa överallt. Visst kommer nog visa någonting någon gång men inte som en konstant påminnelse till de som varit i min/vår sits.

Minns värsta samtalet i barnlösheten. Mamma ringde och sa "jag berättar nu så du inte ska se på Facebook sen" och sa att en släkting vi träffar ofta fick reda på att hon var i v.22.. Hon hade tänkt kolla hur långt gången hon var och boka abort (de planerade absolut inte barn) men det var för sent. Första gången jag bröt ihop över det.

Men nu är hon en toppen mamma och så fort jag fick se bebisen (innan jag blev gravid) så släppte avundsjukan liksom.

Det är ingen lätt väg att traska!
Kul att ni lyckades till slut! Fick ni hjälp eller blev det naturligt? :)

Åh jobbig sits! Man kan inte tro att folk inte vill ha plus!! Vad skönt! Vi behövde äggledarspolning och antibiotika mot min kroniskt inflammerade livmodertapp (hade bakterier som en vägg pga bakteriell vaginos). Tog oss 1 1/2 år och ett Utomkvedshavandeskap så med sista 9 månaderna så försökte vi med en äggledare bara! Plusset kom dagar efter vi skulle fött den bebisen. Vill gärna tro att det är samma själ som kom tillbaka om man får tro på sådant! :)

Fick en mens efter spolningen (på min födelsedag) och den månaden åt vi antibiotikan. Så det var nog tack vare det :)

Morning ppl. Här är det lite si sådär för nu har jag märkt att jag redan har fått foglossning. Me dom 2 första fick jag gå på Citodon i slutet med. Nu får jag ju bara äta alvedon tyvärr. Grr... Tips på va man ska göra mot de ? Tänkte köpa ett grav bälte då mitt förra har försvunnit. Någon som har varit till sjukgymnasten ännu eller är det för tidigt ?

Åh vad bra! Då ska jag prova pilates! Jag som har tre yogastudios och en pilatesstudio inom en radie av 2 minuters promenad från min lägenhet.. ingenting att skylla på alltså. Jag har varit sugen på att prova pilates länge. Ska bli kul att testa efter julhelgerna.

Jag har anmält mig till yogilates - yoga+pilates, med start efter jul. Skulle egentligen gått nu men har varit för trött och mest sovit. Ser fram emot det! Har även fått remiss av BM till vattengympa för gravida. Blir nog bra :)

Mitt psyk ex som precis kommit in i dottern liv igen anklagar mig för att hon LUKTAR? Att jag inte sköter hennes hygien?

Alltså va? Hur kan en 6 åring lukta till en början undrar jag? Om de mot förmodan utsöndrar svett så luktar det inte förrän man närmar sig puberteten, hon duschar minst 2 gånger i veckan. (helst inte mycket mer då hon har atopisk dermatit, dvs barn eksem och får jobbiga torrfläckar)

Tänderna borstas och hon är en tjej-tjej = hon byter kläder oftare än en annan kan räkna på en hand. Helst två gånger om dagen om hon får bestämma själv och hon sover i pyjamas eller utan kläder, beroende på hur hon känner.

Undrar HUR jag kan ha en dotter som "luktar" utan att ens känna det själv och med ovanstående kriterier uppfyllda.. Kan någon förklara?

Mina gravid hormoner gjorde mig jätte ledsen över detta (ni som minns vet ju att han inte varit snäll mot mig och därför är jag väl extra känslig mot hans kritik, inprogrammerat i hjärnan fortfarande).

Visst, senaste veckorna har jag inte orkat bråka på henne om hon inte vill duscha när jag ber henne pga huvudvärken och kräkningarna, men hon har ju ändå gjort det nån gång i veckan..

Bör jag bry mig eller förlita mig på att jag gör rätt?

 Hej! Lite nervös här, andra barnet på g, men första födseln i Sverige... Har bott i England de sista 10 åren, så har ingen aning hur allt funkar hemma!

Första vildingen är en flicka på 14 månader - mycket intressant att se hur det kommer va med 2 under 2!