~* Juni Bebisar 2013 *~

Vi gillar namnet Lukas här :) Får se om de kommer ut en liten Lukas i sommar, eller om han får ett annat namn :)

Jobbigt att ha olika smak. Namnet är ju så viktigt att båda måste gilla det :)

Ja sånt är trist! jag o mannen har inte varit ense. Fick jag välja helt fritt skulle det bli Natanel om kille och Agnes om tjej...men nu måste vi hitta ett som funkar på arabiska o svenska...men d funkar för mig det finns många fina namn där med!

By the Way till er alla gravida kvinnor här inne snälla se upp för influensan önskar inte ens d min värsta fiende det: jag avlider

Väntar på att min vårdcentral ska ringa upp mig. Måste ha hjälp med mina foglossningar och min hemska nedstämdhet. Känner mig så gräsligt deppig. Fattar inte varför, vi går igenom något fantastiskt men så är jag ändå så fruktansvärt nere. Känner inte igen mig själv

Det är tråktigt och man önskar att alla kunde få mår bra när de är gravid.. slippa depressioner och så. Jag har själv en bokomliggande ångest, men mår bra nu ...men det har tagit sin tid också. Jag har "verktyg och vet hur jag kan hantera den när den kommer. 

Hoppas ni får den hjälp och det stöd ni behöver *kram*   

Mrshope: jag hoppas att medicinen hjälper dig snart. Vad är det du får ? Är den ok r man är gravid? Jag är så rädd för sånt.
Ja i morgon ska jag till min doktor. Jag har stort förtroende för honom. Han tar mig alltid på allvar. Min oro är över mig själv. Jag har en tendens att vifta bort saker, att inte vilja erkänna riktigt hur det är. Vill alltid vara stark utåt. Måste försöka släppa det i morgon

Jobbigt för alla som måste bära depression och ångest samtidigt som man är gravid. Jag känner igen en hel del av vad ni beskriver. Mådde väldigt dåligt förra graviditeten och det blev bara värre efter förlossningen. När vår dotter var 7-8 månader och jag började jobba halvtid började jag må bättre. Sen har jag gått i behandling sedan dess och ätit diverse olika psykofarmaka. Jag fick antidepressiv medicin utskriven även förra graviditeten men jag vågade aldrig ta den. Nu förstår jag att det är bättre att jag mår bra, än risken för att medicinen ska drabba bäbisen negativt. Samtidigt oroar jag mig en hel del kring läkemedlens ev effekt på bäbisen. För mig hade det dock varit otänkbart att få ett andra barn om jag inte ätit antidepressiv medicin och även ångestdämpande ibland. Inte minst handlar det för mig om att kunna sova ordentligt på natten. Som gravid och småbarnsmamma så blir ju sömnen ofta störd, och då är det en livräddning att ha medicin som hjälper en att somna om och sova lite djupare. Jag klarar vardagliga påfrestningar och ångestattacker bättre när jag är utsövd.

Man får vara nöjd med sig själv om man kommer så pass långt att man inser att man inte mår bra och att man behöver hjälp. Det är en svår tröskel att komma över tycker jag.

Om man är nedstämd eller har ångestproblem så är det viktigt att få prata med någon som tar det på allvar. Barnmorskemottagningarna där jag bor är anslutna till landstingets barn-och mödravårdspsykologer. Barnmorskan kan ge telefonnumret dit, och så kan man t ex ringa dem och ventilera, eller göra ett eller flera besök. Det är åtminstone värt ett försök.

Det är befriande att det finns fler som delar med sig av sina bekymmer här, fint att få råd av varandra och en lättnad att man inte är den enda. Tror att det fortfarande är lite tabu med psykisk ohälsa i kombination med graviditet/förlossning. Det finns starka normer för hur man ska vara som gravid och nybliven mamma. Bilden är rätt idealiserad och säkert svår att nå upp till för många av oss. Dessutom har man sina egna förväntningar på hur underbart det är att få barn Men för mig har det verkligen varit himmel OCH helvete. Jag hoppas att det faktum att jag redan har upplevt en graviditet/bäbisperiod hjälper mig att distansera mig till min ångest den här gången. Den jobbigaste tiden går över på något år, tänker jag nu.

Ta hand om er.
 

Verkar som om att jag inte behöver oroa ändå gällande mitt förhöjda värde.. Hoppas inte det iallafall!

Jag har fortfarande inte handlat hem någonting alls till min bebis. Men ska handla det i april/maj, då jag har min lägenhet (!!!) ska dock köpa en vagn idag, med märket nanny. :) så någonting får man ju köpt!

Sen pratar ni mycket om depression. Jag känner mig ofta nere och ledsen, men min pojkvän lider av depression mer än vad jag gör. Han tycker det är jobbigt att bo tillsammans med min familj, när han Vill bo själv med mig och bebisen, han känner sig orolig och sömnlös. Jag kan inget annat göra än att bara finnas där och prata.

Vi har ju lyckligtvis fått en lägenhet, en väldigt fin 3:a i Örebro - så han behöver egentligen inte vara så ledsen och nere. Men det är väl annat också, bebisen och hans roll som pappa.

Det är otroligt påfrestande att vara gravid, både för kvinnan och mannen. Så ta hand om varandra, och glöm inte att ni är TVÅ om detta :)