~* Juni Bebisar 2013 *~

Skönt att läsa, jag äter själv Sertralin (i minsta dos) och min läkare sa att under graviditeten/amningen så är det ingen fara heller. Men man oroar ju sig alltid ändå... Hon och min bm tyckte dock att jag ska ta den hjälpen om den ändå finns. 

Igår hade jag en rejäl dipp igen, satt på jobbet och tårarna bara rann, och det är precis så, man vet inte varför och allt eskalerar. Min sambo påverkas såklart också under dessa dippar och jag kan bara tänka mig att det måste vara svårt. Idag tog jag mig en dag hemma (har sådan ryggvärk också då jag bara sitter framför datorn på jobbet, det kan kanske också bidra till att man hinner tänka för mycket) och i helgen ska vi iväg till landet. Får hoppas att det ger mig lite styrka tillbaka. 

Det ger mig styrka också att tänka på livet efter förlossningen, när bebis har kommit och vi är en lycklig familj. Det är en målbild som vi båda har :) Så det har ingenting att göra med bebis eller oss, och det känns jätteskönt faktiskt...

Kram på er och MissMe, hoppas allt går bra idag! 

Det gav inte så mycket os doktorn idag. Han vill inte medicinera mig för han tycker det är riskabelt. Han menar att det har med hormoner att göra och att jag hatar mina kroppsliga förändringar. Men vi ska höras varannan vecka för att se så det inte blir värre. Jag fick medicin för min klåda och sömn, han hoppas och tror att det kan göra skillnad. Men han ska hålla koll på mig och jag ska träffa en sköterska en gång i veckan för att kolla mitt blodtryck. Så blev det med det

Meshope: tror det handlar om att han inte ser mig som deprimerad. Vet inte om jag gjorde som vanligt å klistrade på min samlade min, då är det svårare för honom också. Men han skulle hålla koll på mig, min man likaså. Känner mig kraftigt nedstämd, vet inte hur det känns att vara deprimerad.
Men han sa till mig att inte tveka att höra av mig om det blir värre eller jag inte står ut.

Mrshope: då är jag nog inte deprimerad. Jag känner oro och har katastrof tankar. Men känner ändå att livet funkar hyfsat fortfarande. Saker är inte lika kul längre men jag gör det!
Mår däremot fruktansvärt dåligt över min kropp. Magen älskar jag men allt annat mår jag illa utav att titta på. Jag var väldigt vältränad innan och trivdes bra i min kropp,nu känner jag inte igen den längre. Jag har en fett fobi i botten och nu är jag full utav just det UÖRK!!

Ser att ni pratar depression. Här är en till som blivit tvungen att börja med Sertralin nu mitt i graviditeten. Har mått dåligt över att behöva ta medicinen och oroat mig mkt för hur det ska påverka mitt barn. Jag börjar mer och mer lita på läkarna som påstår att det inte är någon fara och jag börjar själv inse att jag måste göra det här för att orka med mig själv och snart även en bebis. Har träffat både psykiatriker i Säter och läkare på spec Mvc å de säger alla samma sak, att det inte är någon fara. Min första kontakt var på vårdcentralen hos en allmänläkare och min känsla där var att de inte hade erfarenhet och kunskap nog kring graviditet och ssri och det gjorde mig såklart bara ännu mer osäker när jag inte fick några riktiga svar på mina funderingar kring för och nackdelar med medicin. Jag stod på mig och krävde remiss till någon med mer kunskap, i mitt fall blev det spec-Mvc.
Det som hjälper mig oerhört mkt är mina samtal hos Mvc-psykologen. Dom är duktiga och förstår problematiken!

Jag är inne på 4:e veckan nu. Har träffat min läkare idag igen och ska fr.o.m. Den här veckan öka dosen från 50-100mg då jag inte upplever någon vidare förbättring ännu. Känner mig något lättare till mods vissa dagar om jag och sambon gör något tillsammans men det är fortfarande en bit kvar till att jag ska känna glädje över att solen lyser ute när jag vaknar om morgonen och orka med vardagssysslor här hemma på egen hand.
Hade hoppats på att jag skulle klara mig med en lägre dos men jag är tvungen att ge det en chans.
Hur mkt av medicinen tar du?

Ser att ni pratar depression och ångest. Jag har haft socialfobi och svår ångest i flera år men för 2,5 år sedan gjorde jag en gbp op och i samband med det började jag gå i kbt för mina psykiska problem. Jag blev av med min socialfobi och började äta sertalin för min ångest. Jag har mått bra och kunnat kontrollera min ångest tills då jag blev gravid. Jag har nu fått hjälp av en kbt psykolog och ökat min dos sertalin från 200 mg till 250 mg. Jag äter över högsta rekommenderade dosen men läkarna säger att det är viktigt att jag mår bra och att det inte skadar barnet. Jag kämpar varje dag men ångesten ska inte vinna!

Jag känner också likadant, att allt känns tyngre på morgonen för att kännas lite lättare fram emot kvällen. Jag är glad att min sambo har haft semester och varit hemma i nästan en månad med mig, det har underlättat mkt att ha någon runt sig. Nu börjar han jobba imorgon och det känns gruvsamt att behöva vara själv stor del av dagen. I helgen har jag bestämt mig för att åka hem till min familj som bor 10 mil bort, dels för att sambon jobbar hela helgen men också för att jag behöver lite miljöombyte.

Jag har ätit Cipramil för många år sedan, närmare 10 och har inte så mkt minnen kvar från den tiden tyvärr. Jag vet ju att jag blev bättre men exakt hur medicinen påverkade mig har jag svårt att minnas. Tror att det är kroppens sätt att gå vidare, att glömma bort det som varit dåligt och jobbigt.
 

Tack för ett jätte fint inlägg.
Jag har inte vågat ta några tab då det uttryckligen står att man inte skall ta dem när man är gravid. Samtidigt sa läkaren att det är den ända sorten man kan ta. Mår dock mycket bättre nu, men blir oerhört trött efter en dag på jobbet och helt utmattad. När jag blir så trött känner jag att ångesten kryper över mig igen. Jag mår nog mest dåligt över att jag inte mår bra, när jag äntligen väntar vårt efterlängtade barn.

Min största oro är precis som du skriver att det inte skall gå över när mitt barn kommer utan att det då skall bli värre.

Jag önskar dock ett bättre bemötande av de professionella BM och läkare, de känns som om kunskaperna kring depression och graviditet inte är så stor. Det är tråkigt.

mrshope och Suey

Min läkare sa att det ända man kunde ta var Citalopram Teva. Men i bruksanvisningen står det att man inte skall ta dem under graviditet om läkaren inte befinner det absolut nödvändigt. Efter kontakt med läkaren sa hon att jag kunde prova med endast samtal till en början. Det svåra är att samtala när det känns som det inte finns något att vara deppig över, utan att det är hormonerna som hoppar runt.

Tråkigt att läsa om hur vanligt det är med antidepressiva läkemedel. Jag har själv haft en djupare depression under tonåren då mina föräldrar skilde sig och mycket jobbiga saker kom upp till ytan. Jag hade turen att få träffa en väldigt bra terapeut som jag lärde mig mycket av. Det är nu lättare för mig att se hur saker hänger ihop och varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer. Jag har blivit bättre på att hantera mina känslor och jag har inte hamnat i nån djupare depression efter det.
Tabletter är oftast bara ett sätt att skjuta problemet framåt. Jag tror att det finns en anledning till att man mår dåligt och då behöver man få släppa ut sina känslor istället för att trycka ner dem. Nu är ju situationen väldigt speciell för er som mår dåligt och har en bebis i magen. Då kanske tabletter är bästa alternativet. Men för er som inte fått tabletter eller inte vågar ta, försök hitta någon som ni kan prata med och få hjälp av. :)

Hur jag mår går väldigt upp och ner, i december mådde jag riktigt dåligt, nu mår jag bättre. Men jag har blivit så trött och utmattad, orkar inget och då kommer ångesten tillbaka. Jag vill ju inte äta läkemedel, men jag orkar inte må dåligt i tre månader till.

Träffa nya läkare varje gång jag besöker vårdcentralen och ha en BM som ser ut som en bulldogg i ansiktet när jag säger att jag inte mår bra och bara hänvisar till vårdcentralen . Sist bad hon mig njuta av min graviditet, jo, jo, tänk om jag kunde det, det är ju det jag önskar mest av allt. Psykologen har lyssnat på mig och det har varit skönt, men det har ju inte lett till att jag mår bra eller till att jag förstår varför jag mår som jag mår.

Jag är ju orolig för mitt barn, det kan ju inte må bra av att jag är deppig men inte heller av tabletter.