Jag har nu haft diskbråck sedan 25/ 2-2012, har lidit så enormt, och åkt ut och in med ambulans för att läggas in ett x antal dagar åt gången för smärt behandling, det började med att jag gick upp ur sängen en morgon , och kände av ryggen och att det strålade ut i ljumsken, nästa dag var det värre, osv . dag 5 hade jag så fruktansvärt ont att jag åkte in till akuten, där dör en ung läkare bedömningen att jag ska på en vanlig röntgen, och gissa vad?, det visade ingen ting, så hem med Panodil forte blev det. efter ytterligare några fruktansvärda dagar med smärta och bortdomnat underliv, åker jag in med ambulans, blir inlagd och får komma på MR röntgen, som visade ett stort diskbråck mellan L4 och L5 , får då åka hem med rådet att om du verkligen inte kan kissa nå mer tills imorgon så får du komma in igen, sjukskriven 2 veckor? och 1 st 5 mg Dolcontin på morgon och 1 st 5 mg Dolcontin på kvällen, funkade inte alls som smärtlindring. får ytterligare smärta och åter in med ambulans, ny MR röntgen som visar att jag har fått ett till Diskbråck samt att det förta hade blivit värre, då höjer dom dosen till 5 st Dolcontin å 5mg på morgon, och 5 st Dolcontin å 5 mg på kvällen, plus 1x3 10 mg morfin för genombrotts smärta, och 2 Stecolid på morgon och 2 stecolid på kvällen, och zolpidem att sova på, hela tiden så säger jag till dom att nu får det räcka, operera mig ni istället, då jag bara är 33 år gammal, men får som svar, vi prieroterar inte unga tjejer viskar en sjuk sjöterska till mig. helt sjukt, och helt plötsligt så får jag ett brev om att jag ska få en nervrotsblockad, och två veckor senare får jag den och det var enormt skönt, men då har det redan gått 13 månader med svår smärta, och nu var det planerat för ytterligare en blockad nr 2 av 3 och läkaren sa till mig att dom helst inte vill skära, men om jag inte har blivit bra efter blockad 3 då skulle dom överväga en operation, men helt apropå i dag innan jag ens fått tiden för blockad nr 2 så får jag ett brev om att jag är uppsatt för en operation inom två månader, kan det vara så att läkarna har kommit på att dom har gjort fel från början? känner ett lyckorus i hela kroppen nu =) tänk om dom ändå hade opererat mig i början, då kanske prognosen hade sett bättre ut, för läkarna tror att jag mycket väl kan ha fått permanenta skador på nerven, till benet. men jag måste säga att det blev en stor skillnad efter jag fick nervrotsblockaden, har läst på flera ställen att ibland så lägger läkaren en nervrotsblockad för att se hur ett ev resultat kan komma att bli efter en operation. jag hoppas och håller mina tummar att allt blir bra, så att min älskade familj kan få tillbaka en frisk mamma, fru och moster.
Jag hoppas att ni alla blir bra ni oxå, för det är vi värda <3