Introvert + introvert = sant?

Man passar ihop med den som gör en lycklig. Punkt.

Nej, jag skulle säga att en introvert person skulle kunna leva ihop med den personen som han eller hon känner för... oavsett om motparten är extro eller intro.

Det som är svårt är att hitta en motpart som kan acceptera att leva med en person som inte småsnackar speciellt mycket, en person som säger något när han eller hon har något att säga, en person som inte lindar in ord i bomull utan säger saker rakt ut...

Jag är själv introvert och min ex sambo var extrovert, vi levde ihop i 15 år innan vi separerade.

Frågan är väl om hur det skulle kunna uppstå ett möte om ingen tar initiativ.

Det är väl det som är det svåra i det hela, Jag har grymt svårt för att ta första steget och har ingen aning hur det skulle se ut om två introverta personer skulle gå på en blinddate.

Lite komiskt när man tänker på det. Två personer som sitter helt tysta....   sjukt nöjda med att inte behöva tala speciellt mycket. Till slut säger en av personerna något, den andra finner ämnet intressant, de konverserar i 5 minuter och sen sitter tysta i ytterliggare en timme...

Det här är ju spännande, jag antar att intro kan vara helt skilt från att vara blyg? Utan man försvinner in i det helt egna eller, hur funkar en riktigt kaxig introvert person?

Det blir ju svårt att ens förhandla om hur tyst man vill ha det.

Ja du, det kan man ju fråga sig........ Både jag och min man är blyga och ingen av oss tog initiativet utan båda tycker att det var den andra....... Dock så satt vi med armarna om varandra inom 30 minuter från det vi träffade varandra för första gången...... 

Freddy och Anonym (hm), introvert har inget med blyghet att göra

Jag kan bara tala för mig själv, jag ogillar sociala tillställningar helt enkelt bara för att det blir för mycket av det "goda" skulle man kunna säga. När det är fester eller tillställningar med en massa folk som jag inte känner så brukar jag hålla mig lite i bakgrunden och observera alla andra.

Omgiven av folk som jag känner och är trygg med så är jag skojfrisk, kaxig och smälter in i gruppen... Men att agera enligt normen och vara deltagande tar på krafterna.

Det finns extremt mycket information om introverta på nätet. Jag hittade för ett tag sen en länk som är väldigt bra och förklarar 10 myter om introverta. Läs gärna den.

spatialorientation.com/2011/10/14/misreading-introverts/

Nej, precis, introvert är inte lika med blyg... Nu finns det visserligen situationer där jag är blyg OCKSÅ, men det är inte så att jag, som introvert, är helt socialt handikappad och inte vet hur man tar kontakt/inleder samtal/samtalar osv.

Det är oväsentligt om min framtida partner är introvert eller extrovert, det viktigaste är att där finns en respekt för att man är olika och att man blir accepterad för den man är. En extrovert partner skulle förmodligen inte ha något emot att vara ute fredag kväll/hela lördag och avsluta med stor brunch på söndag, medan jag skulle föredra att kanske vara social på fredag kväll, spendera lördag hemma, och ha brunch på söndag förmiddag för att ha resten av dagen för mig själv, och då är det ju viktigt att det finns ett givande och tagande där, en grundläggande respekt för att alla inte fungerar lika.

Det får mig att tänka att det för en introvert människa kan det finnas djup där upplevelser tar lite tid och energi att släppa in smälta och sammanfoga med ens inre, och om man bara matar på så blir det bara en stor stökig röra av allt, talar nog för mig själv nu.

Precis som du säger det handlar väldigt mycket om ett givande och tagande, den extroverta motparten måste vara medveten om den introvertas egenskaper och behov och det är oftast här det falerar.

Den introverta kan bli less på att konversera om saker utan substans, den introverta kan hänga med ut och dricka ett par öl och känna sig nöjd efter en stund.

Den extroverta kan bli less på att sällan konversera alls, den extroverta kan precis som du skriver hänga ute med gänget hela helgen och blir kanske missnöjd om partnern inte vill detta.

Därför måste det vara ett samförstånd mellan de båda och väldigt mycket förtroende för varandra precis som i alla andra förhållanden. Detta är ingredienser som fattades i mitt förhållande och vi klarade det ganska bra ändå fram tills det tog slut.