• Anonym (S)

    Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?

    Jag har ganska nyligen plussat (26:e) och jag och min man var så glada att vi beslutade oss för att berätta detta för våra två bästa vänner.....trodde vi. Vi har dessutom en dotter som verkligen läääängtar efter ett syskon, och vi valde att inte berätta för henne ännu eftersom vi ju inte vet om allt går vägen, och vi vill inte göra henne besviken. Nu till saken.

    I dag när vi var iväg och handlade säger plötsligt min mans kompis dotter på fem år: "-Vet du? Du ska få ett barn!!"
    Jag bara gapade, och viste inte vad jag skulle säga. min dotter var i närheten, och det var bara ren TUR att hon inte hörde! Jag vill ju vara den som berättar för henne att hon ska få ett syskon!! inte att hon ska höra det från ett annat barn!!

    Jag vände mig om till min mans kompis och bara tittade på honom. Han fattade nog, för det han sedan kläcker ur sig var ju inte bättre det "-Men jag har ju bara berättat för XXX (hans ANDRA barn) som nu har sagt det vidare till fem-åringen alltså.

    Jag kan inte tro vad det är han säger! Min man sa att jag var gravid i högsta FÖRTROENDE och sa att han absolut INTE fick säga till NÅGON!! Jag säger då att min dotter inte ens vet om detta!! Det enda han säger är bara "-vet inte EEE om det!!??" NEJ!! säger jag. Sedan vill jag inte prata mer med honom.

    Kunde inte hålla borta tårarna när jag satte mig i bilen. Jag är så förtvivlad!! Nu kommer alla runt omkring oss få reda på allt. Barnen kommer ju absolut inte kunna hålla tyst. Hur kul är det för mig om jag nu får ett missfall??! Eller om vi tvingas abortera bort barnet om det är något med det?? Ska alla få reda på detta med då eller!!??

    Jag är så arg, så sviken så kränkt!! Det han har gjort är i mina ögon oförlåtligt! jag kommer ALDRIG glömma detta. Vet inte ens om jag någonsin kommer kunna prata med honom igen.

    Min man sa till honom att han inte är välkommen till oss på nyår, för vi vill inte att femåringen ska berätta för alla i min familj att jag väntar barn. Detta vill JAG göra. överreagerar jag? Eller gör vi rätt?

  • Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?
  • AlexandraViberg
    msmalin skrev 2012-12-28 23:44:37 följande:
    Alexandra jo jag förlorade min dotter i v38+5 så jag vet att man kan förlora när som helst tyvärr.
    Förstod att du visste det, det gör nog alla.
    Och beklagar väldigt mycket!
    Tyckte det var nog att förlora en tidig graviditet, så kan inte föreställa mig!
    The greater the fight, the greater the victory! BF Juni 2013 | Dotter -07
  • Anonym (S)
    Aileen Allannah skrev 2012-12-28 23:32:24 följande:
    Bra. Jag förstår att du är upprörd, en graviditet är trots allt inget som händer varje vecka, och man gör upp bilder av hur det ska bli och hur man vill ha det. När det inte blir så är det lätt att bli ledsen och överreagera, särskilt som man har hela kroppen full med hormoner.
    Jo, det är en ganska stor grej för mig. Min man och jag har försökt länge, min dotter är snart fyra, och vi ville ha en till redan när hon var ett. Så det är stort för mig... Har ju funderat på den dagen jag skulle få ett pluss på stickan väldigt länge, och man har ju hört från många om det inte är dags för ett syskon snart? När vi äntligen lyckades så var/är vi så glada, så det känns som vi är fulla med gravidhormoner både jag och han :) 
  • Anonym (S)
    AlexandraViberg skrev 2012-12-28 23:38:00 följande:
    Tack det samma! Hoppas att dottern lyckas hållas borta från nyheten tills ni får berätta! :)

    msmalin: Jag skrev precis det i en annan tråd, att vissa tycker vi inte skulle berättat nu i v.17.. Men teoretiskt kan barnet dö dagen den föds eller dagen efter den delen men det är ju inget man kan utgå från. Man kan utgå ifrån att risken är BETYDLIGT mindre efter v.12 och jag skulle aldrig berätta för mitt barn innan den mest uppenbara risken är över.

    floppan2008: Nej de är inte mer komplicerade men jag känner iallafall att kan jag undvara mitt barn något som ändå är rätt svårt att förstå i slutänden och kanske ger lite ledsenhet, så gör jag det så gott det går. Men man kan inte skydda dom för alltid heller. Man får känna vad som är bäst för en själv :)
    Kloka ord
  • Anonym (förstår dig..)
    msmalin skrev 2012-12-28 23:28:56 följande:
    Varför ska han be dig om ursäkt när det var din man han bröt ett förtroende mot?

    Jag kan förstå din känsla. Du vill själv berätta för dottern och andra runt omkring. Jag förstår att du är besviken.

    Ja du överreagerade det har du nog själv insett.

    Men det är din mans kompis, din man som berättade i förtroende inte du. Alltså är det din man och inte dig han sviket. Även om du blir "drabbad" så är det din man han ska be om ursäkt.

    Sen värre saker kan hända än att folk får reda på att man fått missfall. De flesta har liksom fått missfall.



    Självklart har värre saker hänt än mitt missfall som ja fick, men för mig kändes det jävligt jobbigt och jag bröt fullständigt ihop när d hände.. men att människor som ja knappt känner kommer och beklagar d för att min dumdåre till svåger går runt och pratar om mig och min mans privata saker är inte ok..
  • Anonym (S)
    Anonym (Förstår dig!) skrev 2012-12-28 23:36:29 följande:
    Ja, du hade en stark reaktion men inte oberättigad tycker jag. Små skvallriga barn är ju de sista man vill ska veta ens hemlisar. Med första barnet berättade vi för våra familjer i vecka 4 (på min mans initiativ, jag ville vänta betydligt längre) och minuter senare har hans tonåriga syster skrivit på Facebook att hon ska bli faster och taggat oss båda så alla kunde se det (har ändrat inställningar sedan dess, men då kom det upp utan godkännande). Jag tvingade min man att ringa henne så hon kunde ta bort det på en gång. Någon minut senare hade hans andra syster skrivit... Suck. Jag trodde själv att det var vanligt folkvett att låta folk outa sina egna graviditeter, men det hade visst de båda missat.
    Man kan ju tycka att det skulle vara vanligt folkvett, men som någon annan sa i tråden. Man får vara övertydlig när det gäller sådant här...

    Något som jag tar med mig när det är dags att föda för mig...Jag vill inte ha besök på BB tex.. 
  • Anonym (S)

    Oj vad ni skriver i tråden :)

    Måste faktiskt ta och lägga mig nu, så får fortsätta i morgon :) kram på er 

  • msmalin

    Vi berättar inte heller för mins svärföräldrar när vi är inne och föder. Vi fick inte besök efter förlossningen utan UNDER själva förlossningen. Då var jag 19 och vågade inte säga något. Men nu väntar bi sjätte barnet och inte har vi gjort om misstaget igen att berätta något förrän vi är redo för besök.

    Man måste vara övertydlig. Och lära sig att det är jobbigare för dig med dessa känslor än för din mans vän. Kommunikation är a och o. Skicka ett sms att du blev sårad och vill att han ringer. Han är inte tankeläsare utan tänker han har bett om
    Ursäkt till ER genom din man.

  • AlexandraViberg

    Nä, man får väl känna av sina nära lite granna, jag vet att mina familjemedlemmar aldrig skulle storma förlossningen (jag var 17 och mina föräldrar, trots att jag var omyndig ringde fint och frågade innan om/när de fick komma) och aldrig berätta något som jag sagt som uppenbart är något som inte är officiellt. Men så är inte alla familjer/vänner.

    Så nästa gång får ni nog iallafall tänka en gång till innan ni berättar för någon alls eftersom det uppenbarligen inte gick bra denna gång.

    Sov gott! :)


    The greater the fight, the greater the victory! BF Juni 2013 | Dotter -07
  • Anonym
    Anonym (S) skrev 2012-12-28 21:54:36 följande:
    De är inget par. Det är min bästa kompis (som inte har berättat för någon) och min man bästa kompis.

    Jag kommer aldrig någonsin berätta något för den här människan igen. Jag och min man har kommit överens om att vi inte ens kommer att berätta när jag har fött. Inte för NÅGON. Förra gången stod hela min familj och våra vänner och VÄNTADE på oss när vi bara ville hem från BB och mysa med dottern. Vi hade inte bjudit in dem, utan hade köpt med oss pizza som vi skulle hem och äta. Detta gjorde med ont. Jag uppskattade inte det minsta att de kom för att "grattulera"
    Gjorde det ont att de kom för att gratulera eller kände du dig tvungen att dela med dig av pizzan och det var vad som smärtade?
  • Anonym

    Låter bli att engagera mig för mycket, men om man ska se till hur många män reagerar när de inser att en kvinna är arg på dem, så borde du ge honom lite tid så kommer han nog. Han skäms garanterat!

Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?