• Anonym (S)

    Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?

    Jag har ganska nyligen plussat (26:e) och jag och min man var så glada att vi beslutade oss för att berätta detta för våra två bästa vänner.....trodde vi. Vi har dessutom en dotter som verkligen läääängtar efter ett syskon, och vi valde att inte berätta för henne ännu eftersom vi ju inte vet om allt går vägen, och vi vill inte göra henne besviken. Nu till saken.

    I dag när vi var iväg och handlade säger plötsligt min mans kompis dotter på fem år: "-Vet du? Du ska få ett barn!!"
    Jag bara gapade, och viste inte vad jag skulle säga. min dotter var i närheten, och det var bara ren TUR att hon inte hörde! Jag vill ju vara den som berättar för henne att hon ska få ett syskon!! inte att hon ska höra det från ett annat barn!!

    Jag vände mig om till min mans kompis och bara tittade på honom. Han fattade nog, för det han sedan kläcker ur sig var ju inte bättre det "-Men jag har ju bara berättat för XXX (hans ANDRA barn) som nu har sagt det vidare till fem-åringen alltså.

    Jag kan inte tro vad det är han säger! Min man sa att jag var gravid i högsta FÖRTROENDE och sa att han absolut INTE fick säga till NÅGON!! Jag säger då att min dotter inte ens vet om detta!! Det enda han säger är bara "-vet inte EEE om det!!??" NEJ!! säger jag. Sedan vill jag inte prata mer med honom.

    Kunde inte hålla borta tårarna när jag satte mig i bilen. Jag är så förtvivlad!! Nu kommer alla runt omkring oss få reda på allt. Barnen kommer ju absolut inte kunna hålla tyst. Hur kul är det för mig om jag nu får ett missfall??! Eller om vi tvingas abortera bort barnet om det är något med det?? Ska alla få reda på detta med då eller!!??

    Jag är så arg, så sviken så kränkt!! Det han har gjort är i mina ögon oförlåtligt! jag kommer ALDRIG glömma detta. Vet inte ens om jag någonsin kommer kunna prata med honom igen.

    Min man sa till honom att han inte är välkommen till oss på nyår, för vi vill inte att femåringen ska berätta för alla i min familj att jag väntar barn. Detta vill JAG göra. överreagerar jag? Eller gör vi rätt?

  • Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?
  • Anonym (S)
    Aileen Allannah skrev 2012-12-28 23:08:56 följande:
    Oj, det kollar jag alltid av. Oavsett vem som berättar något, klart jag frågar om det är okej att berätta för maken.
    Gör jag med. Självklart!
  • Anonym (S)
    Rak banan skrev 2012-12-28 23:14:32 följande:
    En fin sak att få? Du är gravid, du har inte fått Nobelpris.
    Ehh...jag snackar om att få ett förtroende. Men har du något mer att tillägga?
  • Rak banan
    Anonym (S) skrev 2012-12-28 23:17:45 följande:
    Suck...

    Ja, jag tycker synd om barnlösa. Så, är du glad nu? 
    Jag tycker väldigt synd om dig. Så, är du glad nu?
  • Anonym (S)
    Aileen Allannah skrev 2012-12-28 23:16:18 följande:
    Frågade ni om han kunde ta emot det innan?
    Ingen aning faktiskt. Det var min man som berättade för honom, och han frågade mig innan om det var ok att berätta för honom...
  • Aileen Allannah
    Anonym (S) skrev 2012-12-28 23:19:56 följande:
    Ingen aning faktiskt. Det var min man som berättade för honom, och han frågade mig innan om det var ok att berätta för honom...
    Ja, men ibland har folk en tendens att kasta ur sig något och sen säger de "lova att inte berätta för någon". Det är taskigt. Eller så säger man "berätta inte för mig, jag kan inte lova att inte säga något" också vräker nån ur sig något ändå. Det är inte schysst att bakbinda någon på det sättet.
  • Anonym (S)
    Rak banan skrev 2012-12-28 23:19:35 följande:
    Jag tycker väldigt synd om dig. Så, är du glad nu?
    Ja, faktiskt, det var det mest konstruktiva du har tillfört tråden hitintills.
     
  • personae non grata
    Rak banan skrev 2012-12-28 23:05:15 följande:
    Hahahahaha

    Du, ta ditt ickeproblem med en barnlös.

    "Oh my, jag fick inte berätta själv om det "gudomliga" jag är med om just nu"
    Och sen beklagar sig den barnlöse över något och då kan man ju säga "du, ta ditt ickeproblem med en HIV-postitiv". Om denne sen beklagar sig över något kan man ju alltid hänvisa till någon som är AIDS-sjuk och om denne i sin tur beklagar sig så kan man ju hänvisa till dom som faktiskt är döda...

    Trams. Självklart ska man kunna beklaga sig. Det finns alltid de som har det värre men mina känslor blir varken mindre viktiga eller verkliga för det.

    Ta ditt ickeargument nån annanstans.

    OnT: förstår din besvikelse ts. Har tyvärr inget annat råd än att prata med han som bröt förtroendet om du känner att vänskapen är viktig för dig.
  • AlexandraViberg
    Rak banan skrev 2012-12-28 23:05:15 följande:
    Hahahahaha

    Du, ta ditt ickeproblem med en barnlös.

    "Oh my, jag fick inte berätta själv om det "gudomliga" jag är med om just nu"
    Det var kanske lite onödigt? Som en som faktiskt kämpat för att få detta barn i min mage med operationer och mediciner osv så skulle jag faktiskt bli extra less om jag inte fick berätta för min 6 åring att hon ska få syskon när man faktiskt lyckats.

    Så kämpat eller inte så är det faktiskt något man vill berätta själv, fertilitetsproblem eller inte.

    Men det är min åsikt.

    Kanske misstolkade din text också, är ganska trött :P
    The greater the fight, the greater the victory! BF Juni 2013 | Dotter -07
  • Anonym (S)
    Aileen Allannah skrev 2012-12-28 23:21:33 följande:
    Ja, men ibland har folk en tendens att kasta ur sig något och sen säger de "lova att inte berätta för någon". Det är taskigt. Eller så säger man "berätta inte för mig, jag kan inte lova att inte säga något" också vräker nån ur sig något ändå. Det är inte schysst att bakbinda någon på det sättet.
    Ja, det kan jag hålla med om faktiskt. Får höra med min man när han kommer hem...

    Har lugnat ner mig lite nu. Man har en tendens att få tunnelseende när man blir upprörd, och svårt för att se hur andra kan ta en del saker för man tänker ju bara på ens egna känslor....
  • floppan2008

    Jag tycker du överreagerar! Vill man inte att någon ska få veta säger man inte till någon. Sånt där kan bara slinka ur en och personligen förstår jag mig inte på detta hych hych när man är gravid. Ni skulle hållet det för er själva tills ni berättat för er dotter. Att inte bjuda kompisarna på nyår för en sån här sak tycker jag är helt makalöst. Hade nog valt att avbryta vänskapen. Så känsliga människor kränker man ju vad man än gör känns det som!

Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?