• Anonym (S)

    Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?

    Jag har ganska nyligen plussat (26:e) och jag och min man var så glada att vi beslutade oss för att berätta detta för våra två bästa vänner.....trodde vi. Vi har dessutom en dotter som verkligen läääängtar efter ett syskon, och vi valde att inte berätta för henne ännu eftersom vi ju inte vet om allt går vägen, och vi vill inte göra henne besviken. Nu till saken.

    I dag när vi var iväg och handlade säger plötsligt min mans kompis dotter på fem år: "-Vet du? Du ska få ett barn!!"
    Jag bara gapade, och viste inte vad jag skulle säga. min dotter var i närheten, och det var bara ren TUR att hon inte hörde! Jag vill ju vara den som berättar för henne att hon ska få ett syskon!! inte att hon ska höra det från ett annat barn!!

    Jag vände mig om till min mans kompis och bara tittade på honom. Han fattade nog, för det han sedan kläcker ur sig var ju inte bättre det "-Men jag har ju bara berättat för XXX (hans ANDRA barn) som nu har sagt det vidare till fem-åringen alltså.

    Jag kan inte tro vad det är han säger! Min man sa att jag var gravid i högsta FÖRTROENDE och sa att han absolut INTE fick säga till NÅGON!! Jag säger då att min dotter inte ens vet om detta!! Det enda han säger är bara "-vet inte EEE om det!!??" NEJ!! säger jag. Sedan vill jag inte prata mer med honom.

    Kunde inte hålla borta tårarna när jag satte mig i bilen. Jag är så förtvivlad!! Nu kommer alla runt omkring oss få reda på allt. Barnen kommer ju absolut inte kunna hålla tyst. Hur kul är det för mig om jag nu får ett missfall??! Eller om vi tvingas abortera bort barnet om det är något med det?? Ska alla få reda på detta med då eller!!??

    Jag är så arg, så sviken så kränkt!! Det han har gjort är i mina ögon oförlåtligt! jag kommer ALDRIG glömma detta. Vet inte ens om jag någonsin kommer kunna prata med honom igen.

    Min man sa till honom att han inte är välkommen till oss på nyår, för vi vill inte att femåringen ska berätta för alla i min familj att jag väntar barn. Detta vill JAG göra. överreagerar jag? Eller gör vi rätt?

  • Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?
  • Anonym (lugn)

    Asså detta kommer bli en lååååååång graviditet om du skall bli upprörd och kränkt för varje liten sak. Klantigt var det absolut men jösses vad du tar i. 

    Då du skriver att det gjorde ONT när era familjer och vänner ville gratta er när ni fått barn får mig att tro att du är en riktig drama-queen som överreagerar och är väldigt lätt-stött. Jag ville heller inte ha något besök efter förlossning men jag hade bara sagt tack så hemskt mycket för uppvaktningen men ni får komma tillbaka när jag vilat upp mig lite. Ingen big deal alltså. Varför ska du ta något som folk gör i välmening och göra det  till något elakt? Undrar om du trivs med drama och att vara offer? En del gör faktiskt det utan att veta om det..kanske något att fundera över?

  • Topcom

    Asså eh, ok att det var dumt sagt, men alla hade ändå fått veta det om några veckor anyway. Vad är det som gör er så speciella att det ska vara så hiiiiiimla hemligt och spännande? Kom över det och gå vidare.

  • hedersknyffel
    Anonym (S) skrev 2012-12-28 21:44:21 följande:
    Jag har ganska nyligen plussat (26:e) och jag och min man var så glada att vi beslutade oss för att berätta detta för våra två bästa vänner.....trodde vi. Vi har dessutom en dotter som verkligen läääängtar efter ett syskon, och vi valde att inte berätta för henne ännu eftersom vi ju inte vet om allt går vägen, och vi vill inte göra henne besviken. Nu till saken.

    I dag när vi var iväg och handlade säger plötsligt min mans kompis dotter på fem år: "-Vet du? Du ska få ett barn!!"
    Jag bara gapade, och viste inte vad jag skulle säga. min dotter var i närheten, och det var bara ren TUR att hon inte hörde! Jag vill ju vara den som berättar för henne att hon ska få ett syskon!! inte att hon ska höra det från ett annat barn!!

    Jag vände mig om till min mans kompis och bara tittade på honom. Han fattade nog, för det han sedan kläcker ur sig var ju inte bättre det "-Men jag har ju bara berättat för XXX (hans ANDRA barn) som nu har sagt det vidare till fem-åringen alltså.

    Jag kan inte tro vad det är han säger! Min man sa att jag var gravid i högsta FÖRTROENDE och sa att han absolut INTE fick säga till NÅGON!! Jag säger då att min dotter inte ens vet om detta!! Det enda han säger är bara "-vet inte EEE om det!!??" NEJ!! säger jag. Sedan vill jag inte prata mer med honom.

    Kunde inte hålla borta tårarna när jag satte mig i bilen. Jag är så förtvivlad!! Nu kommer alla runt omkring oss få reda på allt. Barnen kommer ju absolut inte kunna hålla tyst. Hur kul är det för mig om jag nu får ett missfall??! Eller om vi tvingas abortera bort barnet om det är något med det?? Ska alla få reda på detta med då eller!!??

    Jag är så arg, så sviken så kränkt!! Det han har gjort är i mina ögon oförlåtligt! jag kommer ALDRIG glömma detta. Vet inte ens om jag någonsin kommer kunna prata med honom igen.

    Min man sa till honom att han inte är välkommen till oss på nyår, för vi vill inte att femåringen ska berätta för alla i min familj att jag väntar barn. Detta vill JAG göra. överreagerar jag? Eller gör vi rätt?
    Du överreagerar, du kan lika gärna berätta för alla som för en. Varför berätta öht, inget är ju säkert.
    Det sista som lämnar kroppen är humorn...
  • Anonym

    Relalalaxa. Du överreagerar och vad kommer detta att spela för roll när barnet väl är här? Skulle det bli missfall har ni många som kan hjälpa och trösta.
    Om man vill att det ska vara hemligt, berättar man inte för någon. Har man väl berättat för någon så är det inte hemligt längre. 

  • Anonym (Love)
    Anonym (lugn) skrev 2012-12-29 00:05:59 följande:
    Asså detta kommer bli en lååååååång graviditet om du skall bli upprörd och kränkt för varje liten sak. Klantigt var det absolut men jösses vad du tar i. 

    Då du skriver att det gjorde ONT när era familjer och vänner ville gratta er när ni fått barn får mig att tro att du är en riktig drama-queen som överreagerar och är väldigt lätt-stött. Jag ville heller inte ha något besök efter förlossning men jag hade bara sagt tack så hemskt mycket för uppvaktningen men ni får komma tillbaka när jag vilat upp mig lite. Ingen big deal alltså. Varför ska du ta något som folk gör i välmening och göra det  till något elakt? Undrar om du trivs med drama och att vara offer? En del gör faktiskt det utan att veta om det..kanske något att fundera över?
  • caelum

    Jag förstår känslan och skulle säkert också blivit ledsen i samma situation. Jag har varit väldigt noga med att jag inte vill att barnen i släkten ska veta än, just för att om något skulle gå fel så vill jag inte behöva få frågor och påminnelser från dom. Men å andra sidan så skulle jag inte bli sårad och vara beredd att avsluta vänskapen om någon nu råkat försäga sig till barnen, det är sånt som händer.


  • Anonym (Håller med.)
    Anonym (S) skrev 2012-12-28 23:47:50 följande:
    Jo, det är en ganska stor grej för mig. Min man och jag har försökt länge, min dotter är snart fyra, och vi ville ha en till redan när hon var ett. Så det är stort för mig... Har ju funderat på den dagen jag skulle få ett pluss på stickan väldigt länge, och man har ju hört från många om det inte är dags för ett syskon snart? När vi äntligen lyckades så var/är vi så glada, så det känns som vi är fulla med gravidhormoner både jag och han :) 
    Jag tycker inte att du överreagerar. Jag hade blivit vansinnig. Helt ofattbart att folk tycker att det är ok att gå runt och berätta saker de fått veta i förtroende.
  • Wimsey

    Nu var ju inte frågan "gjorde vännen rätt?" utan "överreagerar jag?"


    gammal detektiv i ny förpackning
  • Emeli

    Grattis till Plus. Jag är också en person som håller hårt på min personliga integritet och förstår din känsla. Jag tycker dock att ordet kränkt är för starkt i sammanhanget. Ledsen, absolut, och orolig att ditt barn ska få höra det från andra. Men om detta var så känsligt borde ni inte ha sagt det till någon alls.

    Nu är det som det är, och du får fundera över hur du ska tackla situationen. Kanske bäst att göra dottern delaktig så hon verkligen får höra det från er.

    Lycka till!

Svar på tråden Känner mig så fruktansvärt kränkt!!! Överreagerar jag?