Linakyckling

Äldre 6 Jan 12:17

151 svar

Vad sårade er mest?

Denna tråd är tänkt som "terapi". Där du kan få ur dig det som sårat dig mest.

Jag börjar..
Det som sårade mig mest är att jag inte fått en ärlig chans. Jag, som är hans fru, den han levt med hela sitt vuxna liv, mamman till hans barn, den han haft förhållande med i 10 år, var inte värd en chans till.
Det sårar mycket att han inte varit ärlig och berättat hur han verkligen känner. Han kunde vara öppen och prata med sina arbetskamrater men inte med mig.
Det sårar och svider i hjärtat att han säger att han fortfarande älskar mig, att han aldrig kommer kunna älska någon annan på samma sätt och att i hans ögon är jag snyggast och världens bästa mamma för hans barn men att han inte klarar av det livet längre och inte är redo att reparera vårt förhållande.
Det som sårar är att han tagit kontakt med alla sina ex och alla tjejer han någonsin känt. Även dem som han vet ogillar mig starkt.

Anonym (Ledsen)

Äldre 1 Mar 05:24

#91

Att min pojkvän låg med min bästa vännina, att de umgicks bakom min rygg bara de två på ett tydligt mer än vänskapligt vis samtidigt som de talade om hans och mitt förhållande, att jag var så totalt ovetnades. Men de tycker inte att de ljugit iallafall, eftersom jag så praktiskt pluggade på annan ort så jag kunde ju inte misstänka något. Att jag fick reda på det i all hast, att jag inte visats någon empati eller förståelse för hur ledsen och förstörd jag är. Att min pojkvän skyller ifrån sig, ljuger om att han skulle gjort det bara för min kompis skull, inte förstår mitt perspektiv och samtidigt säger att han älskar mig. Det hade varit enklare om han bara lämnade mig. Nu ligger beslutet hos mig. Att jag förlorat min bästa "vän", att vi aldrig kommer ses mer och det förändrades över en natt. Plus att hela våran gemensamma bekantskapskrets, allting, allt som varit är borta och kommer inte tillbaka.

Ja, jag har ont i hjärtat inatt, och kan inte sova..:(

Anonym (den andra tjejen)

Äldre 1 Mar 06:28

#92

Anonym (Ledsen) skrev 2013-03-01 05:24:49 följande:

Att min pojkvän låg med min bästa vännina, att de umgicks bakom min rygg bara de två på ett tydligt mer än vänskapligt vis samtidigt som de talade om hans och mitt förhållande, att jag var så totalt ovetnades. Men de tycker inte att de ljugit iallafall, eftersom jag så praktiskt pluggade på annan ort så jag kunde ju inte misstänka något. Att jag fick reda på det i all hast, att jag inte visats någon empati eller förståelse för hur ledsen och förstörd jag är. Att min pojkvän skyller ifrån sig, ljuger om att han skulle gjort det bara för min kompis skull, inte förstår mitt perspektiv och samtidigt säger att han älskar mig. Det hade varit enklare om han bara lämnade mig. Nu ligger beslutet hos mig. Att jag förlorat min bästa "vän", att vi aldrig kommer ses mer och det förändrades över en natt. Plus att hela våran gemensamma bekantskapskrets, allting, allt som varit är borta och kommer inte tillbaka.

Ja, jag har ont i hjärtat inatt, och kan inte sova..:(

Lite input bara- din pojkvän är av den person som vill äta kakan och ha den kvar. Han respekterar ingen av vare sig dig eller din vän. Så var det också hos mig men då var det ombytta roller där jag var den andra tjejen. Och de gjorde slut och han bröt med mig liksom han gjorde med henne trots allt han lovade.

Han ljuger som du sa- det är inte att älska någon genom att säga att han älskar dig och sedan ha ett annat förhållande- det är inte respekt. Kolla inte vad han säger kolla på vad han gör!

Det kommer kännas tufft ett tag så umgås mkt med andra vänner. Fler än du har varit i samma sits. Efter den tuffa perioden kommer du påbörja ett nytt liv utan honom och hitta en bättre kille. Jag har det idag och jag är glad över att han försvann.

Anonym (Ledsen)

Äldre 1 Mar 06:46

#93

Anonym (den andra tjejen) skrev 2013-03-01 06:28:07 följande:

Lite input bara- din pojkvän är av den person som vill äta kakan och ha den kvar. Han respekterar ingen av vare sig dig eller din vän. Så var det också hos mig men då var det ombytta roller där jag var den andra tjejen. Och de gjorde slut och han bröt med mig liksom han gjorde med henne trots allt han lovade.

Han ljuger som du sa- det är inte att älska någon genom att säga att han älskar dig och sedan ha ett annat förhållande- det är inte respekt. Kolla inte vad han säger kolla på vad han gör!

Det kommer kännas tufft ett tag så umgås mkt med andra vänner. Fler än du har varit i samma sits. Efter den tuffa perioden kommer du påbörja ett nytt liv utan honom och hitta en bättre kille. Jag har det idag och jag är glad över att han försvann.

Men mitt fall är helt annorlunda tycker jag, då den andra tjejen nu råkar vara min bästa vän. Det är väl som du säger, han visar inte respekt för någon, men min "vän" har visat lika lite respekt för mig och vår vänskap, som hon kastade bort så lättvindigt så fort hon fick känslor för min pojkvän. Jag kan inte se att hon skulle blivit sviken eller lovad saker som inte hållts. Inleder man något med en upptagen person som dessutom är ens bästa kompis kille, får man nog räkna med det isåfall. Jag är lika, om inte mer besviken på henne. Vi är barndomsvänner, och jag hade aldrig någonsin trott att vi skulle gå isär på det här sättet. Jag gråter mig igenom detta varje dag, men det är väl som du säger, att det kommer bättre personer. Men relationer, vänskap eller kärlek, som varat i flera år tar ju också lång tid att komma över dessvärre :(

Anonym (Svärfamiljen)

Äldre 1 Mar 06:52

#94

Det som sårade mig mest, var att jag vid ett gräl med min svärfar fick veta att min man hade pratat skit om mig med honom och sin syster i åratal. Det hade till och med börjat innan vi gifte oss. De kände till de mest intima saker. Och där hade jag suttit och fikat och småpratat med dem många gånger, och de har känt till de här sakerna - min mans version naturligtvis - och jag har inte haft en aning.

Sedan dess, när jag lite försiktigt sett mig om efter en ny man, har ett av mina viktigaste kriterier varit att han måste ha en viss distans till sin ursprungsfamilj. Att han är vuxen och självständig och inte behöver springa till dem och klaga på att hans kvinna har varit dum. Jag måste kunna lita på att det här inte händer igen.

Anonym (den andra tjejen)

Äldre 1 Mar 08:45

#95

Anonym (Ledsen) skrev 2013-03-01 06:46:27 följande:

Men mitt fall är helt annorlunda tycker jag, då den andra tjejen nu råkar vara min bästa vän. Det är väl som du säger, han visar inte respekt för någon, men min "vän" har visat lika lite respekt för mig och vår vänskap, som hon kastade bort så lättvindigt så fort hon fick känslor för min pojkvän. Jag kan inte se att hon skulle blivit sviken eller lovad saker som inte hållts. Inleder man något med en upptagen person som dessutom är ens bästa kompis kille, får man nog räkna med det isåfall. Jag är lika, om inte mer besviken på henne. Vi är barndomsvänner, och jag hade aldrig någonsin trott att vi skulle gå isär på det här sättet. Jag gråter mig igenom detta varje dag, men det är väl som du säger, att det kommer bättre personer. Men relationer, vänskap eller kärlek, som varat i flera år tar ju också lång tid att komma över dessvärre :(

Ja, jag kan inte föreställa mig hur det kan kännas när en barndomsvän inleder en relation med din kille bakom din rygg. Jag förlorade också en vän jag också trodde var genuin till mig men hon dissa mig på sms. Jag antar att folk förändras och ibland inte alltid till det bättre.

Jag är ganska säker på att hon också kommer bli sviken med tanke på hur han behandlade dig- och troligen kommer han göra samma sak mot henne.

Jag skulle rekommendera att du läser och googlar om det här ämnet för att förstå att du inte är ensam. Och om du vill kan du även titta på boken dumpa honom. www.bokus.com/bok/9789171300843/dumpa-honom-han-vill-faktiskt-inte-ha-dig/
se länk.

Ja, man får gråta och sörja och ha sin sorgperiod, det är viktigt men sedan är det dags att ta lärdom och skapa ett ännu bättre liv, känner många som gjort det och det fungerar :)

Anonym

Äldre 3 Mar 00:26

#96

Anonym skrev 2013-02-07 14:30:04 följande:

Nej det leder inte till självförakt, tvärtom det ska ta bort självförakt. Det är meningen att man inte ska behöva känna något självförakt om den andre parten varit otrogen. Och klart att det gör ont. Men problemet ligger inte innebart hos den som varit otrogen, hans anledning till han agera är inte helt oväsentligt. För vet man vad det va så vet man varför kan lättare acceptera skapa förståelse, att bara skylla på honom och tycka att personen är ett svin, är bara ett sätta att fly och stoppa huvudet i sanden. Och det gör ondast i längden, och det kan även medföra andra svårigheter som tillit i framtiden mm, vilket man tar bort om man går till botten med det. Eftersom det i grund och botten inte handlar om tillit och personen som varit otrogen ofta känner sig lika ratad/sviken etc av sin partner.. Det är bara att titta på forskning, på området. Och lite psykologi om hur vi människor fungerar. Att tex själv påstå att man aldrig skulle kunna agera så är oxå ganska naivt, det är för att man inte varit i den situationen ännu. Våra hjärnor är trotts allt i grund och botten inte så olika.

Håller med. Det sårar att såra, men genom att man själv varit sårad under en tid i ett förhållande där man inte blivit respekterad och älskad för den man är, så hamnar man kanske i att vara "otrogen", men resan dit är vald av båda då man kanske blivit tagen för given, inte blivit respekterad, inte älskat, inte varit lyssnad på. Man är i praktiken inte längre ett par, mer än på papper eller genom att man delar boende. En slags otrohet mot sig själv och sitt hjärta?
Är det då bättre att inte lägga fram sanningen utan hålla det för sig själv, då det sårar så in åt att vara ärlig?

Arianrhod

Äldre 3 Mar 09:19

#97

Anonym skrev 2013-02-27 21:38:45 följande:

Det som fortfarande sårar idag är att en kille jag träffade, reste med, låg med, myste med osv. Tog hem en annan tjej när jag var där i hans lägenhet!!!! Alltså enligt honom skulle jag få sova i köket medans han sexade med den nya tjejen. Och jag kunde inte gå därifrån för det var iskallt ute och några tåg hem gick inte. Jag hade alltså sovit och myst med han i tre- 4 dagar för att sista kvällen tog han hem en annan tjej och jag fick lyssna på deras sex. Nästa dag gick hon och kompisen. Men jag fick frukost av honom och hjälpt med bagahet till tåget och sedan en ursäkt senare. Jag gav han en chans till, ja det var idiotiskt- åkte upp igen- och men nej, han gjorde det igen med en annan tjej när jag var där. Han sa han hade ingen empati. Jag avskyr den stöveln. Och han bjuder fortf sedan ett år tillbaka in mig till fester.

En annan sak som sårar mig idag är en ex vän som dissa mig på sms. och var elak mot mig den sista tiden.
En vän som f.d kk låg med min väninna när jag var där. Ego

En jag hade en relation med- försvann...

och flertals personer som charmat mig enbart för att ligga med mig.

Det var lite av min mörka historia.

Fast lite tycker jag att man får skylla sig själv om man ligger med någon så där lättvindigt. Ni hade alltså inte ens uttalat att ni var "ihop", "tillsammans" eller liknande innan du låg med honom..? Då kan du inte heller vänta dig respekt. Det går inte alls att jämföra med en man som är otrogen mot sin hustru.

Anonym (den andra tjejen)

Äldre 3 Mar 10:15

#98

Arianrhod skrev 2013-03-03 09:19:24 följande:

Fast lite tycker jag att man får skylla sig själv om man ligger med någon så där lättvindigt. Ni hade alltså inte ens uttalat att ni var "ihop", "tillsammans" eller liknande innan du låg med honom..? Då kan du inte heller vänta dig respekt. Det går inte alls att jämföra med en man som är otrogen mot sin hustru.

Du får gärna dela med dig av din åsikt när du upplevt det jag gjort och sedan tala om respekt.

Anonym

Äldre 3 Mar 15:47

#99

[quote=69013136][quote-nick]Anonym skrev 2013-03-03 00:26:42 följande:[/quote-nick]

Anonym skrev 2013-02-07 14:30:04 följande:

Nej det leder inte till självförakt, tvärtom det ska ta bort självförakt. Det är meningen att man inte ska behöva känna något självförakt om den andre parten varit otrogen. Och klart att det gör ont. Men problemet ligger inte innebart hos den som varit otrogen, hans anledning till han agera är inte helt oväsentligt. För vet man vad det va så vet man varför kan lättare acceptera skapa förståelse, att bara skylla på honom och tycka att personen är ett svin, är bara ett sätta att fly och stoppa huvudet i sanden. Och det gör ondast i längden, och det kan även medföra andra svårigheter som tillit i framtiden mm, vilket man tar bort om man går till botten med det. Eftersom det i grund och botten inte handlar om tillit och personen som varit otrogen ofta känner sig lika ratad/sviken etc av sin partner.. Det är bara att titta på forskning, på området. Och lite psykologi om hur vi människor fungerar. Att tex själv påstå att man aldrig skulle kunna agera så är oxå ganska naivt, det är för att man inte varit i den situationen ännu. Våra hjärnor är trotts allt i grund och botten inte så olika.

Håller med. Det sårar att såra, men genom att man själv varit sårad under en tid i ett förhållande där man inte blivit respekterad och älskad för den man är, så hamnar man kanske i att vara "otrogen", men resan dit är vald av båda då man kanske blivit tagen för given, inte blivit respekterad, inte älskat, inte varit lyssnad på. Man är i praktiken inte längre ett par, mer än på papper eller genom att man delar boende. En slags otrohet mot sig själv och sitt hjärta? Är det då bättre att inte lägga fram sanningen utan hålla det för sig själv, då det sårar så in åt att vara ärlig? [/ Mycket bra sagt. Det är sant och därför fel att direkt ropa otrohet, stanna vid din partner oavsett vad.

Arianrhod

Äldre 3 Mar 18:28

#100

Anonym (den andra tjejen) skrev 2013-03-03 10:15:22 följande:

Du får gärna dela med dig av din åsikt när du upplevt det jag gjort och sedan tala om respekt.

Det skulle inte kunna hända, för jag skulle inte ha sex med någon innan vi kände varandra ordentligt, och hade uttalat att vi är tillsammans, ihop eller liknande.

Vad sårade er mest?

INNEHÅLL