Vad sårade er mest?

Det som gör mest ont är att efter 10 år och två barn ihop så använder han sig av det som han vet gör ont mot mig. Att man lärt sig vad den andre mår dåligt av efter 10 år är inte konstigt men att använda det mot den personen för egen vinningsskull är nedrigt. Givetvis kan jag idag inte lita på någon.

Håller med , det där ser man ständigt , att folk drar likamedtecken mellan otrophet och förhållandeproblem , det är bara rent skitsnack och ett tydligt tecken på att repetarar man en lögn tillräckligt många ggr så blir den till slut sanning.

Att det oftast finns en anledning till otrohet är sant , so far so good , men den sk anledningen behöver inte ligga i förhållandet , den kan lika gärna ligga i den som varit otrogen , dessutom även om det nu låg i förhållandet så betyder inte det per automatik att man är otrogen. En fråga de flesta människor som resonerar så (förhållandeproblem = otrohet) är... hur kommer det sig att olika människor under liknande förutsättningar (problem i förhållandet) agerar så olika ? Hur kommer det sig att vissa är otrogna när det strular i förhållandet och andra inte ? Om påståenbdet (förhållandeproblem = otrohet) skulle stämma så skulle ju ALLA som hade problem i förhållandet vara otrogna ? Men så är det inte , precis lika många låter under liknande eller ibland tom värre förutsättningar att låta bli , hur förklarar man det ?

Jag tror snarare det handlar om att problem i förhållandet möjligen skapar förutsättningarna för att en otrohet ska kunna uppstå , men att sedan ta steget och verkligen göra det är helt och hållet baserat på vem man är som person. Det ÄR ett alldeles medvetet val och därmed oxå baserat på hur man tänker och resonerar , dvs ens personlighet. Och det kan man aldrig skylla på förhållandet.

Däremot kan jag mycket väl förstå att det är väldigt bekvämt  att dra paralellen förhållandeproblem=otrohet eftersom det flyttar över det egna ansvaret för sina handlingar på något annat (förhållandet) och någon annan (den man bedragit) , dvs man delar skulden med någon annan och bär inte hela ansvaret själv , och det är bara rent skitsnack.

Man delar ansvaret för hur förhållandet var / blev , men man delar inte ansvaret för den enes otrohet , det gör personen alldeles själv. 

Det som sårade mig mest var som så många andra sagt.
att han inte ens ville försöka.
Att han inte fick ur sig att han tvivlade på sina känslor förrän det var för sent att
ens försöka reparera skadan.
Att han valde att bedra mig.

Och sen finns det en mening som för alltid kommer ringa i mina öron:
Men hon var ju mycket snyggare än dig. (Angående tjejen han var otrogen med...)

OMG! Vilket svin! Du är bättre honom! Hans förlust, big time!

Nej det leder inte till självförakt, tvärtom det ska ta bort självförakt. Det är meningen att man inte ska behöva känna något självförakt om den andre parten varit otrogen.  Och klart att det gör ont. Men problemet ligger inte innebart hos den som varit otrogen, hans anledning till han agera är inte helt oväsentligt. För vet man vad det va så vet man varför kan lättare acceptera skapa förståelse, att bara skylla på honom och tycka att personen är ett svin, är bara ett sätta att fly och stoppa huvudet i sanden. Och det gör ondast i längden, och det kan även medföra andra svårigheter som tillit i framtiden mm, vilket man tar bort om man går till botten med det. Eftersom det i grund och botten inte handlar om tillit och personen som varit otrogen ofta känner sig lika ratad/sviken etc av sin partner.. Det är bara att titta på forskning, på området. Och lite psykologi om hur vi människor fungerar. Att tex själv påstå att man aldrig skulle kunna agera så är oxå ganska naivt, det är för att man inte varit i den situationen ännu. Våra hjärnor är trotts allt i grund och botten inte så olika.

Omgivningen tror att det var otroheten men nej det var det inte.

Utan valet av tillfälle sambon gjorde slut utan pardon. Han kunde inte vänta ens en månad med det trots att jag bad honom.  Jag ville bara få chansen att landa i verkligheten och förstå att jag just haft ett sent missfall innan jag behövde ta hand om nästa "problem" och inse att jag plötsligt var ensamstående mamma dessutom.

Han ångrade sig några veckor senare men då var det försent  för aldrig kan jag förlåta att han gjorde slut just då när jag var som allra lägst oavsett otrohet eller inte. Det var verkligen inte lång tid jag bad om bara en månad eller två.

 

Nu tcker jag du generaliserar och tar för givet att precis ALLA otroheter förekommer pga problem i förhållandet , samt att den som blir bedragen ALLTID bidragit till den andres otrohet. Hur förklarar du då att människor agerar så olika under liknande omständigheter ? Varför är vissa otrogna och andra inte ?

Jag kan hålla med om att det inte med säkerhet går att påstå att man aldrig kommer vara otrogen , men det betyder för den delen inte heller att man kommer vara det om man ställs inför samma situation , människor är olika och agerar olika , annars skulle väl precis alla agera på exakt samma sätt när de ställs inför en viss situation , och så är det ju bevisligen inte ?

Våra hjärnor är ganska lika till sin uppbyggnad och fungerar på ett liknande sätt , men ändå agerar vi så olika ? Kan det kanske finnas fler faktorer som avgör hur man agerar än genetik ?   

som jag inte redan hatar mig själv för allt som har hänt, att jag känner mig misslyckad, ratad folk ser ner på mig för JAG var med att förlora honom. Det är inte han som går på oros medicin tar sömn piller för att kunna sova och har fått gå till kurator och igår även en psykolog.

men helt ärligt skulle du på tänd på din kille om han kom hem från jobbet 16 tiden lämna matlådan i köket säger hej, och sen sätter sig i sitt spel rum och börjar spela BF3 och pausar kortast möjligast när det är middag? för att sen sova vid halv elva? inte fan har jag fått någon lust av det.

sen tjejen han är "kär" i nu, så träffades dom på krogen och satt å snacka, sen på efterfest hos henne (?) så hångla dom sen sov tillsammans inte nakna men utan kläder, han hävdar inget sex, but who knows? sen gick han och fundera  hela veckan och mådde sååå dåligt (??) sen insåg han att han inte var kär.

om jag har saknat att få uppskattning, uppvaktning, blommor, U name it. jag har fan tagit ned månen åt den människan och vad har jag fått höra dom sista fem åren?
 - Du kommer aldrig hitta en sån bra kille som jag.
- om det någonsin tar slut mellan oss, så om du vill ha tillbaka mig, så kommer jag. (jo tjena)

när han har varit dyng full så har han varit hårdhänt och jag har blivit ledsen och sagt till men då har det fortfarande varit mitt fel, för jag har juh faktiskt förstört hans kväll.

så nej du har ingen aning om det. efter mötet igår hos psykologen så har jag insett att jag saknade saker i förhållandet, att ha närhet, uppskattning, men ALDRIG skulle jag vara otrogen.

nu säger han att om jag kontaktar denna tjej via fb, frågar om henne osv så kommer han kapa alla band med mig, aldrig prata med mig igen, och just nu bryr jag mig inte, jag vill bara säga akta dig för honom så du inte går igenom samma sak som jag gör en dag. nu ska huset säljas och jag tar det jag vill ha i möbler å prylar. men om jag får reda på att han har tagit hit henne, hon har varit/sovit i huset ens varit inom tomtgränsen. tro mig då ändras spelplanen helt. då ska jag ge honom ett helvete.

och han säger att jag inte ska hata honom? Som jag bara kan glömma otroheten, och alla lögner det är han som har startat detta, nu får han stå för det. men han kan säga till allt å alla att vi hade ett dåligt sexliv den sista tiden men när jag ber honom att inte träffa någon så går han bakom ryggen på mig...

och som kuratorn sa: Dina känslor kan aldrig någon ta ifrån dig, FAN VAD JAG HATAR HONOM!!

och vi som var mitt i bebisverkstaden.....

TÄNK SÅ SOM DU GÖR. DU HAR DINA ANLEDNINGAR, JAG ACCEPTERAR DET!