Vad sårade er mest?

att jag kanske blir banlös pga mitt jävla ex!!!

Att herr lawabloon kan dra åt helvete med hans jävla dejtsidor

Att hon kunde ljuga så bra, lura mig att fatta livsavgörande beslut med hennes lögner som grund. Att hon fortsatte ljuga, också efter skilsmässan, tillsammans med sin nya för tingsrätt etc. Försökte kidnappa son och ge honom en ny pappa mot hans och min vilja. Till slut blev hon dock avslöjad som väl var, domaren förstod att hon ljög.

Att hon stal stora summor, likt en sol och vårare etc etc.

Och till sist att samhället (familjerätten), lagarna, tingsrätten osv, nästan uppmanar till det, (i fallet familjerätten så uppmanar de definitivt till det), man får till och med betalt i form av underhåll, barnbidrag etc.

 Hade inte en avgörande sak hänt så hade tingsrätten trott henne. Och samhället hade hjälpt henne att ta min son från mig, och hans pappa från honom, och låtit henne stjäla ytterligare stora belopp från mig i form av underhåll etc..

Att alla år verkar vara så lätt att kasta bort, att jag/vi inte är värda en chans att han tycker vi haft problem men aldrig någonsin sagt nåt, aldrig gett mig en vink om vad han inte tyckt om. att hux flux vräka ur sig det här är inte ett äktenskap det är en fars.. Att han när det blir jobbigt väljer att gå istället för att kämpa och se om det finns nåt... att äldsta barnet gråter sig till sömn på kvällen för att han gjort det här valet...

Det som sårade mig mest va att min man pratade med andra tjejer, för att inleda ett förhållande, telefonsex och jag vet inte vad... Han ljuger fortfarande om liknande saker. Pratade med en tjej mitt i natten när jag låg på rummet och låtsades sova. Känner mig bara så sviken och jag kan inte lita på honom längre. Han lovade att sluta men ljög om vem han ringt. Vill bara ha reda på sanningen, blir så arg! Vi har barn tillsammans och jag är hemma nästan varje dag och tar hand om allt, medan han är ute med sina vänner och var han får tag på dessa tjejer vet jag inte. Dejtingsidor? Ute? Eller någon han känt? Vet inte hur länge det pågått men ett tag iallafall, utan att jag visste! Sen får man reda på det och det känns inte bra att leva med honom längre. Han ville lösa det och försöka på nytt men samma dag han sa det misslace han med saker och sa inte sanningen, gömmer saker och varför är han så hemlig med sin telefon?? Blir irriterad, tänker på det om och om igen, det är klart det hade kunnat vara värre och att han legat med någon. Men för mig är gränsen redan vid att prata med någon bakom ens rygg och vad ville han ha ut av det? Göt han det fortfarande??så många frågor, varför är livet så svårt ibland :( Ville lämna han den dagen men han ville lösa det, det känns inte som vi gjort det. Han har förändrats och lärt sig nya saker i sängen och pratar på ett annat sätt, känns ibland ganska frånvarande och är ute mycket... Känner mig ensam i mitt förhållande, är det normalt? Vill att det ska bli bra så vi kan leva ett lugnt liv med vår familj, men hur gör man? Speciellt hur glömmer man såna här saker som sårar och hur går man vidare i sitt förhållande? Kan just nu inte luta på han... Och utan tillit känns det svårt att ens leva med varann. Hade ni förlåtit er partner om ni fått reda på att han/hon haft kontakt med någon mer än bara vänsnack? Hade ni kunnat gå vidare och glömma det? Isåfall hur? ...

Det sårar mig mest att en gemensamm vän trodde att min exman "bara hade slått" mig så att han åkte hem o lagade mat till honom så att han skulle få något u sig då han blivit lämnad,det trotts att denna gemensama vän själv blivit misshandlad o fått mycket stöd och säkert inte skulle uppskattat att vi matade den som gjort så mot honom. Det sårar mig att den som kallat mig sin vän o visste om att exmannen våldtagit mig bjöd hem honom till sig. Men det som gjorde mest ont. ( jag anmälde aldrig för sonens skull) Det som gjorde mest ont är att den vännen sa till mig att det var fel att inte anmäla, för andras skull. Men ingen ingen sa till honom att det var fel att våldta.

Det som sårar mig mest är att jag känner mig så jävla undanskuffad, som att jag aldrig har betytt ett skit för honom trots 8 år tillsammans. att han aldrig satsade helhjärtat på oss men hävdar att han gav det en chans. Vi bodde ju för fan inte ens ihop! Jag känner mig lurad. Jag har ingen aning om vad jag ska tro eller tänka om nånting, om han ärlighet eller var han står. 

Jag förstår ärligt talat inte hur han kan kasta bort allt vi hade.