Vad sårade er mest?

i det här fallet var jag inte den andra tjejen.
Skulle träffa på en dejt, han visste om jag hade en kk och var bara glad över det för min skull. Själv hade han också legat men en person men lovade mig sedan att inte ligga med henne. Denna var också hans 12 år yngre ex lillasyster...som gjort planer för att få honom sedan fyra år. Hon klädde av sig naken för honom, försökte ha sex med honom, lagade mat till honom, hotade att komma på besök när hon inte ville. Tillsist fick hon reda på att jag fanns som han var förtjust i och vi skulle träffas och lära känna varandra. Då såg hon till att övertala sin kusin att ragga upp mig via mail. Han misslyckades dock. När jag sedan legat med min kk berättade jag det för dejten som blev upprörd trots att han själv uppmanat mig till att träffa min kk :( Jag valde då att ta en paus på 1-2 veckor för båda skulle chilla. Men då passade den apan till fjortis på att snacka ännu mer skit om mig, att skriva hemska mail till mig hur hon skulle göra för att få honom och jag aldrig skulle få honom osv. Massa sjuk trams. Men det som sårade mig mest var att han inte lyssnade på mig när jag försökte berätta om hennes mail och sjuka trams, istället åkte han iväg med henne på romantisk resa. Kusinen hade sedan bytt sida och försökte hjälpa mig men aset var så otroligt korkad och sedan ville han vara vän. Det var det som sårade mig mest. Att han godkände det hon gjort mot mig samt kastade bort mig trots det var han som varit på som fan. Sedan fortsatte han tjöta om vän. Men jag sa alltid nej och bröt kontakten. Han bad om förlåtelse men jag sa allt jag ville säga och tyckte om honom. Sen är han online varje dag sen dess han sagt hejdå. Först krossade hon mitt hjärta sedan körde han över det genom att godkända det hon gjort och kasta bort mig. Fucking skitstövel.

Att han inte ens hade mage att ge mig ett värdigt avslut.
Att han bara valde bort allting, inklusive sina vänner mfl över droger och alkohol.
Att han ca 1 vecka efter det att jag lämnat redan inlett 2 nya relationer.
Att han förmodligen hade en plan långt innan på vilka/vem han kunde ty sig till efter det att jag försvann.
Att han inte ens försökt att höra av sig, förutom samma dag som han skickade sms till andra tjejer "att han älskade dom och endast ville leva med dom, hur lycklig han skulle göra dom, hur mycket han skulle kunna göra för att få spendera tid med dom"
Att han verkar ha ljugit och bedragit mig under en längre tid.
Att våra nästan 7år tillsammans inte verkar betyda ett skit.
Att det egentliga sista "mötet" oss emellan endast bestod av att han berättade för mig hur allting var mitt fel och att jag är en hemsk person
Att han förmodligen är störd, lider av narcissism och aldrig egentligen varit äkta tillsammans med mig
Att jag känner mig så lurad och utnyttjad
Att han lyckades få mig att ge upp allt för honom och att jag nu sitter helt ensam och måste lära mig att åter börja krypa för att sedan framöver åter lära mig att gå, kanske tom springa.

Det som sårade mig mest var aldrig otroheten eller att han valde bort mig till förmån för vår (då) gemensamma vän. Det som sårade mig mest då och än idag, 5 år senare, är att han helt övergivit sonen. I flera år har jag kämpat för att få honom att vara en pappa som sonen behöver och förtjänar men bara mött tystnad, konstant tystnad..

Men i år, mot alla odds, får jag tag på honom och han svarar.. Lovar kontakt med sonen via Skype (bor numera i England), det blir kontakt men sonen mår dåligt, klarar inte av kontakten och jag ber om förståelse för sonen som behöver tid.. Försöker igen när sonen säger att han vill men när sonen återigen mår dåligt, inte kan med då får jag höra av exet och exets nya donna att det här är mitt fel, jag ska ha "förstört" sonen, pratat illa om hans så kallade pappa och att pappan inte tänker försöka mer utan skyfflar nu över allt ansvar för kontakt på sonen!

Så det som sårar mig mest är att fast jag gjort allt för att sonens pappa ska vara en del av sonens liv får jag ta skit av denna man som orsakat sonen stor smärta. Och jag kommer alltid vara den som får ta sonens smärta, som får trösta, som får alla frågor, all smärta, frustration och ilska! Men det kommer jag ta, varför? Jo för att jag älskar min son och jag skulle göra vad som helst för honom!

Been there!

Hur dumt detta än låter så kommer det att bli bra igen!

Mitt ex var likadan, och som du säger så var allt bara ett spel för honom också. Idag förstår jag att han är en sjuk människa och jag var hans offer MEN jag vet också att han nog inte vet att han är sjuk och att han definitivt inte vet att jag bara var ett offer för hans sjuka skalle. Han tror säkert att jag var en han höll kär. Och idag vet jag att han var ett offer för mitt sjuka spel som jag omedvetet spelade med honom också. Jag trodde jag älskade honom, att han var mitt allt, jag gav upp allt jag byggt upp för honom eftersom jag trodde mitt liv kretsade kring honom , jag var sjuk. Jag håller mig borta fr mitt ex då han är farlig för mig och mitt liv och det är d enda jag kan råda dig till att göra också. D har gått tre månader nu sen d tog slut, en vecka sen jag hörde av mig. Idag tänker jag på honom men jag agerar inte på mina känslor utan jag accepterar dom bara. Och han har sina anledningar till varför han skadat mig psykiskt men jag behöver inte veta dom. Jag lämnar d som d är. Det jag får ut utav allt är en vinst, att jag jobbar med mig själ . Medans mitt ex bara står kvar i sin sjuka värld utav kvinnor och sitt harmen. Han förblir sjuk och inte jag. Fast en del av mig önskar för hans skull att han ska inse vilket vansinne han håller på m. Hoppas d löser sig för dig och att d jag skrev hjälper lite..Kram

- Att hon hade en relation med en gemensam kollega(vi jobbar alla på samma ställe)
- Att det skedde medans jag var pappaledig med vårat barn.
- Att hon "jobbade sent" flera gånger i veckan, och därmed valde älskaren före tid med sina barn.
- Att våra år och barn tillsammans inte betyder nåt.
- Att kvinnan jag valt att skaffa barn med trodde att hennes framtid låg i en omogen, översexuell och 15 år yngre kille.

Han har alltid varit ett svin men hade/har något som jag drogs till. Han har varit otrogen mot mig flera gånger i början av vårt 12 år långa förhållande men jag stannade kvar, trodde jag kunde ändra hans sätt på nåt vis. Han har varit otrogen mot alla sina ex och legat runt. Allt blev lugnare en period och vi köpte hus fick vårt första barn allt var frid å fröjd ett tag. Han fick ett annat jobb och blev konstig i sitt sätt mot oss. Jobbade över oftare, kom hem nyduschad och började festa mer. Mitt i allt detta blev jag gravid, han brydde sig inte så mycket. Var inte med på ett enda bvc besök, ville inte se eller ta på magen. När det blev dags för förlossning undrade han om han verkligen behövde med??! Jag anade väl att han knullade runt igen men på nåt vis ville jag inte inse det. När dottern var ett par månader och han varit sen från jobbet i flera veckor, blev jag totalt galen på honom och bad honom berätta vad han sysslade med, då för första gången erkände han vad han gjort. Varit otrogen under sommaren. Hela min värld rasade fast ändå hade jag väl fattat men ...jag älskade honom så j-vla mycket och ville inte att det skulle vara sant. Nu sitter jag här bedragen, lämnad och såå sorgsen och ledsen. Så många år av otrohet och denna psykiska stress av all oro och misstanke. Jag vet att det kanske blir bättre utan honom men mitt hjärta är så sargat och trasigt pga honom. Undrar om han någonsin älskat mig, varför han stannade kvar och hur kan man bete sig så mot en annan människa i så många år. Han måste totalt sakna empati.

Att han sa att han vill skilja sig utan att tänka på hur ledsen och misslyckad det fick mig att känna mig. Och att han vägrar gå i familjeterapi för att underlätta omställningen för vårt barn. Han vill ha delad vårdnad men jag kan inte tänka mig att vara utan min unge i en hel vecka!

Att hon först lämande mig, kom tillbaka sedan stack igen 4 veckor senare. pågrund av att hon inte hade samma psyke som jag. Jag hade vart med en annan precis som hon.(under uppbrottet) Dock sa jag det på engång hon teg om sitt i tre år, Så där åkte 8 år rakt ut i ingenstans. jag kunde aldrig bli lycklig med henne fick jag också höra samt att hon var tvungen att bli hel.