Vad sårade er mest?

LiLu Finns om du vill prata! Been there, done that "/ men har lärt mig att leva med det

Det som sårade mig mest var att han totalt struntade i mina känslor.Jag kunde vara helt nedbruten av olika skäl men han skulle ändå ha sex,det var det viktigaste för honom i hela relationen. jag skulle vara kåt, glad och tacksam i vilket skick jag än befann mig i. Var jag nedbruten av olika anledningar som inte hängde ihop med honom blev han arg och menade att jag på nåt sätt utsatte honom. Ingen tröst där inte!

Det sårade mig också att han valde ut mina svaga punkter, sådant jag hade berättat i förtroende och gav mig skit för det. Han förnekade alltid det han hade sagt och fick mig att framstå som någon som hittade på.

Han kunde räkna upp allt han gjort för mig medan det jag gjort inte räknades alls.Allt som hände i relationen var mitt fel, det var hela tiden jag som åstadkom alla bråk.

Blev jag arg och upprörd över något han sa eller gjorde gick det aldrig att diskutera sakfrågan utan då handlade det om hur arg och upprörd jag var.

Denna man spenderade jag alldeles för många år med och blev till slut alldeles knäkt av det som skedde. Jag har lämnat och börjar så sakteligen känna igen mig själv från den jag var innan.   

Nämen har vi haft samma karl? Skämt å sido! Låter som mitt ex.

Den här typen av man, ja det finns sådana kvinnor också, har sina grunddrag så har ni haft en sådan så känns han igen! Men....kanske är det samma, vem vet?

Att han säger sig älska mig men törs inte prova att vara tillsammans igen!
Det gör så ont när man inte kan gå vidare!
Man är bäst på så många vis men ändå duger man inte?
Ena dagen tror man på honom att han älskar en, och nästa dag tänker man, att om han älskar skulle han gjort mycket för att vara med mig! 

 

Först, att precis då vi bestämt oss för att börja om och satsa ALLT i förhållandet, så pökade på sin brors ex.

Sen var det slut på riktigt. Då särade min bästa väninna på benen för honom i vår gemensamma säng, framför ögonen på mina barn.
Fast honom kunde jag ju inte bli ledsen på, han var ju gravt stöd och jag ville bara bli av med honom. Men att han manipulerat henne totat, det var överraskande och knäckande.

De som sårar mig mest är att jag har en beroendesjukdom som jämnt å städigt ställer till d för mig. Min beroendesjukdom får mig att vilja ha droger till varje pris för att må bra! Att mina s k vänner skrattar åt mig och tycker jag är fjantig när jag inte vill umgås eller träffas där risker finns som slutar med att jag tar återfall. Sjukdomen tog mina barn ifrån mig, men d kan jag inte beskylla någon för! Enbart mig själv. Nu har jag varit drogfri i 100 dagar :))) och mitt umgänge med mina barn har utökat :)) Jag ska till varje pris vara drogfri tills dagen jag dör, jag vill leva med mins barn! Fan så dum jag är! Men att jag inte har en enda vän kvar och heller ingen familj d är något som gör så fruktansvärt ont. Gud, du måste finnas!