samduschning

Usch ja, vad jag hatade att samduscha som barn/ungdom!
Självklart var jag dessutom först i klassen att börja få bröst, och trots att jag var väldigt blygsam och bytte om bakom handduk etc. gick det ju inte att undgå, de högljudda tjejerna skulle kommentera det hela tiden, och jag var väldigt blyg och kände mig obekväm, en kompis bad dem att ge sig, men då blev de sura och sade att jag bara skulle vara glad eftersom det betydde att killarna uppskattade det.

... eller hur. Blir så trött.

Håller fullkomligt med dig. Det borde vara viktigare att ta itu med anledningen till att man känner så än att sätta upp dörrar och draperier. Oavsett om det en känsla som sitter hos dig själv eller om det faktiskt är så att omgivningen ( här klassamrater) tittar och dömer, så är det väl det som är problemet, inte nakenheten i sig. Att göra nakenheten så tabu, både bland vuxna och barn tycker jag är att skapa problem och lära barn att det är skamligt och hemligt med nakenhet.

De få gånger jag gymmat så har jag faktiskt duschat när jag kommit hem, tror inte jag känner någon som duschar på gymmet faktiskt

Du har förstås rätt i att nakenhet inte bör vara skamligt och tabu, men jag tror tyvärr inte att attityden ändras så snabbt (barn lär av omgivningen, och omgivningen, oavsett om det är teve eller föräldrar eller tidningar eller andra runtomkring, hakarlätt upp sig på att man ska se ut på ett visst sätt). Därför känner sig ofta barn uttittade, speciellt om de kanske är mulliga, spinkiga, har fräknar över hela kroppen... och barn som inte vet bättre kommenterar ofta andras kroppar oavsett om de menar något illa med det eller ej. Då vore det bekvämare med draperier eller dörrar eftersom tabun inte försvinner över en natt.

Samma här. Jag kan mycket väl köra ett spinningpass och överleva hemresan utan att äcklas ihjäl. Jag duschar helst hemma .

Varför pratar ni om skam och tabu? Att jag väljer att inte visa min nakna kropp för främlingar har ingenting med skam att göra. Det har att göra med helt andra saker. Måste man vräka ur sig allt och visa upp allt man inte skäms för? Jag gillar mitt bankkonto riktigt mycket också. Men skulle jag börja flasha det är det plötsligt skryt. 

Jag förstår din son, jag kände redan i lågstadiet mig väldigt obekväm med att vara naken tillsammans med andra i omklädningsrummet. Jag bytte om och tvättade av mig inne på toaletten istället, även om lärarna sa att man var tvungen att duscha. Numera vistas jag väldigt sällan i omklädningsrum, men om jag gör det så byter jag fortfarande om på toaletten. Jag tycker verkligen inte att nakenhet är något skamligt eller fult, men jag anser att man själv har rätt att välja vem som ska se en naken. Jag skäms verkligen inte över min kropp, tvärt om, men ändå så vill jag inte vara naken inför någon annan än min sambo. Jag är helt enkelt inte bekväm med det, men det har inget med skam att göra. 

Ni som undrar hur man gör med gymmet och duschen, tycker ni verkligen man blir fräsch och ren i en äcklig offentlig dusch?  Urk..:D

Många verkar ha fruktansvärt dåliga kunskaper i psykologi också, som inte inser att åren då kroppen utvecklas är jobbiga och känsliga för de flesta normalfuntade. 

Jag var också en av dem som avskydde att duscha framför alla. Så mycket att jag slutade vara med på gympan eller gjorde så lite som möjligt så jag inte blev det minsta svettig. Fast ändå var man tvungen att duscha... Läraren kontrollerade ibland, och om inte så höll ju klass"kompisarna" koll och kallade en äcklig om man inte gjorde det.

Nä usch. Gympan var verkligen ångest-lektionen nummer ett för mig, särskilt under mellan- och högstadiet, men även i lågstadiet och gymnasiet. Tråkigt eftersom gympan säkert skulle kunnat vara rolig.

Varför inte bara sätta in skiljeväggar och några draperier? Hur dyrt/svårt kan det vara? Tror många fler skulle vara med på gympan då och definitivt skulle det skapa mycket mindre ångest för många.