Jag anser att draperier gör att man inte blir fullt så exponerad. Man kan liksom välja. De som känner sig blyga eller "utsatta" på något sätt kan välja var de vill byta om, fullt öppet eller lite i skymundan.
Marlean: Så du räknar mig som osocial på grund av att jag inte tycker det känns helt bekvämt att stå och kallprata naken med nån random bekant i badhusets allmänna duschutrymme?! Du fattar ju inte poängen. Jag räknas nog som en väldigt social person, bara för att jag inte trivs med att träffa vagt avlägsna "vänner" (läs: halvt okända grannar, så kallade "facebookbekanta" och så vidare) när jag är helt naken betyder det inte att jag är inbunden och knepig! Tror säkert många känner igen sig i det jag skriver, som förresten klottrades ned med en stor portion humor...
Vissa härinne tycker att man helt enkelt skall tvingas att vänja sig. Jag säger då det. Var ni aldrig osäkra över er kropp som barn? Sälv minns jag omkllädningsrummet som en djungel, där djungels lag gällde. Det snackades skit, jämfördes hit och dit, de utfrysta och mobbade kröp ihop i ett hörn och mådde antagligen skit, ibland kom det in främmande vuxna eller andra elever som råkat gå fel....listan kan göras lång. Jag var som sagt populär under mellan- och högstadiet, men även som populär kan man skämas över sin kropp i puberteten!! För de två tjejer som mobbades i vår klass kan jag bara ana hur hemskt det kändes med allmän tvångsdusch efter gympan! De kände sig antagligen uttittade även som fullt påklädda i klassrummet.
Orka med folk som anser att det är SÅ naturligt att duscha ihop med andra, traska runt spritt språngande och vara sådär häääärligt naturlig... Jag känner mig obekväm i den situationen, punkt slut. Trots att jag ser fullt normal ut och aldrig varit retad.