Jag är mamma till en ung man med lätt variant av Aspergers syndrom. Inget som egentligen märks om man inte vet det.
Han har nu träffat en tjej och de planerar barn. Men hennes storasyster har en son med just Asperger. Mer än vad min son har. Vad är sannolikheten att min son och hans tjej får ett gemensamt barn med Asperger?
Någon som har erfarenhet av detta?
Hej!
Det där med empati måste även jag reagera lite på.
Jag känner medkänsla, medlidande och empati men kanske inte för exakt samma saker som "vanliga folk" alltid gör.
Exempel:
Barn cyklar utan cykelhjälm, ramlar , slår sig på huvudet, jag tycker helt spontant att om föräldern är dum nog att låta barnet cykla så eller uppfostra dom till att inte ha hjälm får dom skylla sig själva medans normalt folk nog tycker det är ett konstigt sätt att se på det.
Jag har jobbat innom äldrevården och det var så givande, jag hade många fina möten och hade en bra relation till dom äldre.
Jag beskrivs av mina vänner som snäll, hjälpsam, generös och en man kan prata ut med även om jag är lite konstig (ja de säger så och ja de vet om min diagnos) Det som är jobbigt med just empatin är att den glider över till medlidande och jag kan ta på mig andras smärta, den delen är jobbig, jag kan bli så oerhört ledsen och arg och frustrerad för saker som folk i min närhet råkar ut för.
Autismspektrat är stort! Det finns så många variationer, just jag råkar vara i den högfungerande delen.
Ibland tycker jag att autismspektrat är så stort att man undrar vad som är poängen. Men det är ett sidospår...
Det här med alexitymi sägs ju dock av flera forskare vara vanligare hos människor med asperger, och hos andra forskare sägs det kunna leda till nedsatt empati eller svårigheter med empati. Det betyder dock inte att det gäller ALLA med asperger. Men att helt hävda att det inte alls har med asperger att göra stämmer ju liksom inte heller.
Eller vi hoppar över kaffet..........den meningen kan få min son att börja leta efter kaffet som han ska hoppa över. :)
Men skilj på empati och sympati.
Min son känner absolut sympati men han saknar fingertoppskänsla för när han t ex sårar andra.
Han märker inte om han kliver över gränser, däremot om man är mycket tydlig med att man blev ledsen, så blir han förkrossad för det han gjort.
Som sagt, det handlar om nedsatt kognitiv empati - att förstå varför någon är ledsen/arg/frustrerad.
Glöm inte heller att AS skiljer sig rätt markant på flickor och pojkar med.
Sånt här får min empati att rusa i höjden tillsammans med adrenalinet. Jag blir arg och ledsen när jag läser det här:
Speciellt dom infantila försvarstalen från trafiksäkerhetsverket.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1209081-blev-av-med-jobbet-som-lokforare-efter-diagnoshttp://fof.se/tidning/2012/5/omstridd-diagnos-stoppar-lokforare
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5409689
Svarar på TS undran om ärftlighet.
Man kan vända på det och säga att en person med Asperger ofta har en förälder som har Asperger.
De jag känner med Asperger har ofta en förälder där symtomen finns.
Sen för att hoppa in i Asperger debatten så kan jag bidra med följande.
Människor med aspberger har ofta svårt med ironi, eftersom de har svårt att tolka signaler. De tar det man säger bokstavligt. Hemma stämmer det ibland och ibland inte. Ska något göras kan man inte " be" om det. Du ska...
När bonussonen var mindre älskade han roliga historier. Som Bellman och norgehistorier där man leker med ordens betydelse.
När det gäller ärftligheten så sa både psykologen på BUP och de på Aspergercentret i Stockholm att den ligger på ca 80%, väldigt hög ärftlighet.
De sa att man så gott som alltid kunde se att det fanns andra i barnets närhet som även de har asperger.