Svåger och svägerska mobbar för min skånska dialekt

Nej det är just det där finns inte ett uns sarkasm eller ironi för övrigt!

Alla är fina, söta, vackra, duktiga, begåvade och lagar fantastisk gourmé mat.

Ingen sarkasm förutom attityden gentemot mot mig så är deras umgänge ett rosa prozacmoln av marshmallowfluff där ingen kritik av någon familjemedlem förekommer.

Ja, förutom av mig - men jag får skylla mig själv att jag råkade födas i Skåne! Jag borde antagligen förpassas direkt till ett litet pittoreskt KZ.

Kan ju vara så enkelt att dom bara har svårt för dialekten?

Eller att de är otrevliga ohyfsade idioter

Men de är vuxna människor, vuxna människor inte sitta och påpeka en dialekt bara för att de har svårt för den. Då får de väl sluta ha svårt för den helt enkelt, anstränga sig lite.

Det tragiska är att min man egentligen blir ledsen av det här har jag förstått. För han kommer ihåg hur hans mor väldigt ofta var ledsen när folk i deras omgivning även när hon hade lärt sig svenska, om än med brytning, låtsades som om de inte förstod henne. Hur det knäckte henne i många sociala sammanhang.

Första gången det här hände - så berättade min man efteråt om hur hans mor haft det. Och ni vet hur det är när man ser en människas ansikte falla samman i sorg över att man inte kunnat hjälpa en närstående, precis så såg han ut. Så jag förstod att det var något som säkert satt djup spår hos hans mor men även hos honom att som liten pojke behöva bevittna det hela. Han sade bara att han inte kunde förstå varför hans syster betedde sig som hon gjorde. Han bara satt där och skakade på huvudet och sade jag förstår det inte, hon vet ju hur mor hade det.

(Ja nu tror jag kanske inte att jag lider fullt lika illa av min skånska som min svärmor gjort av sin brytning - jag kan ju alltid välja att skicka ett mail istället för att ringa eller träffa folk så hör de ju inte att jag är en bonnig, retarderad skåning. Hon hade ju svårt med det skrivna ordet också som avslöjade hennes som dum invandrare. Men det är klart det förutsätter att jag orkar korrekturläsa de där mailen förstås - för det var hemskt vad mycket slarvfel jag gör.)

Blir så ledsen när jag läser att folk tror sig ha rätt att härma och håna skånskan!! Min skånska man har det precis som du, när vi träffar vänner och släktingar kan dom härma honom och hån skratta. Det värsta är att DOM låter som idioter!! Inte i närheten av hans dialekt!! Skånskan är vacker! Försök att ignorera dom och va istället STOLT över din fina dialekt!! Jag skulle gärna prata skånska :)

Fast ts du skriver låtsas att de inte förstår, det är inte ovanligt att man inte förstår folk faktiskt. Jag har träffat många som har haft en kraftig dialekt eller pratat dålig svenska och jag har seriöst inte förstått vad de har sagt. Vad ska man då göra? Nicka och le och låtsas som man förstår och sen göra bort sig?

Ungefär så jag tänker också.  Jag tycker själv jag pratar tydligt, men om andra inte förstår mig, så måste jag ju bara godta det och upprepa lite mer långsamt.  Eventuellt få min skånska pojkvän som översättare.

Jag har aldrig stött på en skåning som talar grötskånska med gedigen utbildning. Oftare är de speditörer, verkstadjobbare eller bagare. Om man vill bli tagen på allvar så bör man jobba bort att säga saker såsom "jag dammsugade" eftersom detta låter som barnspråk för vilken annan svensk som helst.
Och man bör också jobba bort den grövsta skånskan. Verkar konstigt att TS skulle vara så välutbildad men ändå tala skånska som låter obildad. Men oavsett vilket så är ju svägerska och svåger mobbare av värsta rang.

...hur slutar man ha svårt för en dialekt..?