Att leva polyamoröst?

*Puffar tråden*

*Puffar igen*

*Puffar*

Intressant att läsa i den här tråden! Jag måste bara påpeka att ni som lever polyamoröst som skriver att ni har det såå bra och jämför med bråk om städning och disk som ni läser om här, ni måste ju inse att det skrivs om det just för att det är problem. Det finns många monogama förhållanden som funkar jättebra, så jag tycker det är en lite orättvis jämförelse.

Jag lever typ polyamoröst tror jag :) det beror väldigt på vad man lägger i begreppet. En del påstår att om man inte lever heteronormativt så räknas man som poly men jag vet inte riktigt.
Hur som helst så lever jag med en man sedan fyra år till baka. Vi var tidigt i relationen överens om att vi inte ville leva som alla andra.

Vi har varit praktiserande swingers så gott som hela tiden, det innebär att vi träffar andra par tillsammans, det kan vara i olika konstellationer, pardejt, parfest eller klubb. Jag njuter verkligen av detta och tycker det är spännande, sexigt och upphetsande.

Min sambo däremot söker mer personliga möten. Sedan ca två år träffar vi andra även på egen hand.
Jag för sexuella kickar, snabba, ganska opersonliga möten bara för att jag är sugen på att ha sex med någon annan.
Han, behöver tycka om personen han skall ha sex med och vill gärna ha lite mer mys och inte bara sex så att säga.

För oss har det varit och är fortfarande en tuff resa. Jag jobbar med min svartsjuka, han jobbar med sitt enorma bekräftelsebehov. Lååånga diskussioner, försöker att förstå varandra eftersom vi har olika drivkrafter. Just nu har vi gjort ett regelverk/överenskommelse som styr umgänget med andra. den är skriftlig och gäller i fyra månader framåt, detta för att vara helt på det klara med att vi har samma bild av vilka regler som gäller och för att hitta en nivå som funkar för oss båda.

Jag tycker det är jobbigt att dela honom med andra vad gäller känslor och mys, han vill inte begränsa mig gällande något även om han också kan känna svartsjuka.

Det finns en del bra litteratur som vi läst under julen, tyvärr enbart på engelska, Ethical slut och Opening up, bra tips för att förstå och hur handgripligen klara av det. 

Vi skall börja gå på polycafé som finns i Gbg några ggr i månaden, jag vill gärna precis som du hitta någon att diskutera med, någon som verkligen fått det att funka. Då menar jag ffa inte praktiska saker utan även känslomässigt, jag tror inte tat alla har så lätt att bara dela med sig, jag tror att det rivs upp en massa känslor oavsett vad man har för grundinställning.

 

Hej,

jag är då sambo med Anonym (L) som tidigare skrivit i tråden.

Jag vill puffa lite extra för böckerna hon nämnde i sin post. Som ny och ställd inför dessa frågeställningar blir det väldigt mycket frågor och funderingar. Och även om jag och sambon kastat ut TV:n för att kunna ha marathondiskussioner var och varannan kväll går det ibland inte att komma fram. Då är det lättare att läsa om hur andra har organiserat sitt liv.

Jag har som sagt gått i en del terapi. Att jag vill vara flersam är ju något som jag sett som ett problem som behöver lösas. Terapi, medicinering, kanske kastraktion i värsta fall ;)

Det var inte förrän jag käkade lunch med den enda poly jag känner där saker och ting plötsligt började klicka på plats. Hon hade gått i terapi i rätt många år innan hon insåg att hon faktiskt inte var botbar, istället fick hon anpassa sitt liv till sådan hon var. En av mina största förvirringar i sammanhanget har varit att jag blev så svartsjuk sist sambon träffade sin älskare som hon haft i många år innan hon träffade mig. Vi har bjudit in honom på sexfester hemma hos oss och jag har känt mig helt lugn med att de skulle träffas. Men när det skedde hängde jag upp mig på detaljer i vår överenskommelse som inte infriades och på en halvtimme gick jag från lite kåt till väldigt svartsjuk. Och arg.

Jag hade nog gått runt och trott att man inte kände svartsjuka om man är poly - kanske att det helt enkelt är sådana som inte blir svartsjuka som blir poly. Kanske att man har någon annan känslomässighetsstörning samtidigt för att underlätta saker och ting.

Min vän berättade då att hon självklart tyckte det var jobbigt när hennes sambo var tokkär i någon annan och tillbringade hela helgerna naken i hennes säng. Men - att svartsjukan var något hon accepterade för att hon ville låta honom uppleva detta och det var det enda sättet. Samtidigt var det ju åt andra hållet - hon ville uppleva samma känslor på sitt håll och förstod att det inte påverkade hennes lust att vara med sin sambo.

I båda böckerna finns det mer eller mindre omfattande avsnitt om svartsjuka, vad det egentligen är (att det inte finns en känsla som är svartsjuka, utan att man istället måste titta på känslorna bakom: att bli lämnad utanför, ägandebehov, bristande självkänsla - vilja vara allt för den personen etc.) Framför allt avsnittet om svartsjuka i Opening Up tycker jag alla skall läsa som överväger en karriär som poly. Det finns mycket att lära sig om sig själv i det, många möjligheter att växa.