Anonym (Vill förstå)

Äldre 26 Jan 14:28

93 svar

Att leva polyamoröst?

Hej!

Jag vill gärna att de av er som lever i polyamorösa förhållanden eller har tankar åt det hållet ska skriva här. Kanske kan besvara frågor, tankar och funderingar, tipsa om länkar, bloggar osv.

Jag vill veta mer om vad det innebär- både själsligt, sexuellt, relationsmässigt och i vardagen.

Jag älskar en person som inte vet vart h*n står när det gäller förhållanden. H*n har tankar åt polyamori men vet inte själv vart h*n står eftersom h*n alltid sett sig själv som strikt monogam.
H*n träffade mig och vi inledde en väldigt kärleksfull relation med tankar om sammanboende och framtid tillsammans.
Men när h*n berättade om sina tankar så blev jag oerhört orolig, nästan svartsjuk eftersom jag då inte visste vart jag har/ hade personen. Och det mycket eftersom jag egentligen inte vet så mycket om vad polyamori innebär helt enkelt.

Jag hade en del frågor som h*n inte kunde svara på och som h*n tyckte att "det löser sig med tiden".

Men nu har h*n gjort slut.. Inte för att h*n inte älskar mig utan för att h*n insett att så länge h*n själv inte vet vart h*n står så är det orättvist att låta mig leva i ovisshet.
H*n vill vara själv och tänka igenom sina känslor och vart h*n står, dels för sin egen skull men också för att kunna vara ärlig mot en framtida partner.

Jag älskar denna person och vill själv förstå. Jag ser mig som monogam men har kunnat tänka mig att ha sex med andra (med då handlar det ju just om sex, inga känslor inblandade så det är ju inte polyamori.. )
Jag vill reda ut mina egna känslor kring detta.
Kan jag tänka mig att leva polyamoröst?
Kan jag tänka mig att låta min partner att leva polyamoröst utan att blir svartsjuk och må dåligt?

Mina frågor var/ är som följande:

*Hur funkar det relationsmässigt? Har man en partner som man lever till största del med och sedan har man en pojk-/ flickvän som man träffar efter behov/ när man kan/ vill? Eller är det väldigt individuellt?

*Har man ett eller flera boenden?

*Har man några regler mot/ med den fasta partnern? Och med pojk-/ flickvännen?

*Hur fungerar det för de av er som lever med en partner som är poly men som själva är "monogama"?

*Hur har relationen med den "fasta" partnern blivit? Mer stark? Mer öppen? Mer kärleksfull?

*Hur funkar det med omgivningen? Är ni öppna med era relationer, vet familj samt närmsta vännerna om detta?

*Hur är det att vara pojk-/ flickvännen i det hela? Hur hanterar man inte är den "fasta" partnern? Den som ens pojk-/ flickvän inte bor med? ( Om ens relation ser ut så. )

*Om det finns barn inblandade, hur fungerar det? Hur går deras tankar?

*Är det någon som trott sig vara polyamorös och inlett ytterligare ett förhållande men sedan ångrat sig? Hur gick tankarna innan och efter?

Detta är de frågor jag kommer på just nu.. Kommer säkert komma fler..

Jag vill inte att tråden ska kantas av påhopp av de som verkligen inte kan tänka sig leva polyamoröst. Gör er inte besväret att skriva.

Jag vill verkligen veta för jag vill komma underfund med mina egna tankar och känslor kring detta.

Jag kanske aldrig kommer bli tillsammans med den jag älskar igen, men jag vill ändå förstå/ försöka förstå..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-28 20:58
Jag vill gärna att de av er som är polyamorösa eller lever i andra familjebildningar även kan berätta hur ni kom fram till att just detta levnadsätt passade er?

*Hur gick era tankegångar?

*När insåg ni att ni inte vill leva i den stereotypa, monogama familjebildningen?

*Hur ser du (polyamorösa) på att din partner har en/ flera förhållanden eller ev. bara har sexuella kontakter med andra?

Jag som startat tråden finner det väldigt fascinerande och intressant och skriver inte enbart för att jag tror att min partner ska komma tillbaka, jag inser själv att det kan finnas andra anledningar än de h*n själv uppgav till varför h*n gjorde slut.
Men jag vill ändå, för min egen skull, komma underfund med hur jag känner och vart jag står då jag inte vet om jag kommer stöta på detta i framtiden i en ny relation.

Ni som redan skrivit ska ha STORT tack! Och jag hoppas fler vill/ vågar skriva och att andra nyfikna vågar skriva.
( Skriver ni anonymt får ni gärna titulera er mer än anonym t.ex anonym 1, Anonym 2 eller liknande.. Lättare att hålla i er i sär då )

Mvh/ Trådstartaren (Vill förstå)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-29 16:59

Föreslagna länkar:

polyforeningen.org/

polywiki.se/

polywiki.se/l%C3%A4nksamlingar

www.facebook.com/groups/2389749486/

Böcker:

"Opening Up"- Tristan Taormino

"Ethical Slut"- Janet W. Hardy, Dossie Easton

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 28 Jan 16:31

#31

Anonym (.) skrev 2013-01-27 22:13:57 följande:

Hej ts!
nu lever inte jag poly alls :) men tycker det verkar intressant och därför följer jag denna tråd lite.

men jag tycker verkligen om båda partnerna är med på det att man ska göra det, jag skulle hälare se fler leva i tre-sam het än att göra slut och träffa nya och skaffa mer barn och göra slut och till slut leva i styv familjer på alla olika sett.

så jag säger bara lycka till Ts! :D hoppas du får bra råd i denna tård :D

Kanske skulle det vara tryggare för alla och envar det du skriver. Jag var otroligt svartsjuk förr.. Kunde inte låta bli att gå igenom min dåvarande partners mobil och dator.. Detta arbetade jag dock bort men lite av svartsjukan finns kvar.

Jag har dock insett i.o.m det här att svartsjukan grundar sig i att bli "bortvald", att inte duga.. Men om min partner då älskar mig men samtidigt blir förälskad i en annan så skulle det ju kunna gå.
Om h*n fortsätter tillsammans med mig men även har en pojk-/ flickvän.
Vi skulle fortfarande vara ett par men ytterligare en person får del av min partners uppmärksamhet ( kanske däri ligger svårigheterna, att inte bli avundsjuk/ svartsjuk på uppmärksamheten som den andra personen får ) men det kanske handlar om vana och hur öppen dialog man för?

Jag hoppas också på att få mer insikt/ inblick i hur mina egna tankar och känslor går i.o.m denna tråd. Tack!

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 28 Jan 16:50

#32

Anonym skrev 2013-01-27 22:23:44 följande:

Jag har ju varit poly länge så de visste ju p även om vi de första åren bara hade varandra. När jag träffade l slog det gnistor och vi blev helt sjukt kära. De var inget alternativ att inte utvecla det och den åsikten delades ju av min make som älskar mig på riktigt och därmed vill att jag leva så bra som möjligt. Jag har extremt svårt för människor som påstår sig älska någon men blir ledsna arga etc om deras partner få uppleva mer kärlek. De äger ju ajälva problemet med en konstig önskan att vara så fantastisk att partnern blir blind och döv inför andra. Det är ju faktiskt rätt ovanligt. Så jag körde på med båda relationerna rätt intensivt. Nån symbios blev det aldrig, det passar inte mig. L blev väldigt kär i mig just för jag rubbade hans omvärldsuppfattning och kunde få honom att förstå hur jag fungerade. Nu tycker han det är normalt att leva som vi. Vi trivs bra med att leva ihop hela tiden. Maken och jag fungerar bäst som särbo så det är perfekt. Poch l är nära vänner och ingen har nånsin sagt ett ont ord om den andre. Tvärtom. Omgivningen fungerar för de vi valt att berätta de för. Många undrar men det struntar vi i. Min son är så van vid detta. Jag har oftast haft flera partners. Han lever sitt liv med många vuxna som finns för honom och han har fått en uppväxt med kärlek värme glädje respekt och gemenskap.

Det låter ju onekligen väldigt bra.

Jag är/ var nog som du skriver en sådan som vill att min partner bara ska se mig.. Men jag själv har ju levt i förhållanden som har varit hur bra som helst och ändå har jag attraherats, blivit småförälskad i andra?

Jag är en sådan som vill förstå saker, förstår jag inte så blir jag orolig/ osäker, men det mesta kan man ju ta reda på, just därför startade jag den här tråden. För jag vill förstå, jag vill kunna erbjuda den jag älskar ett liv där h*n kan vara den h*n är utan att h*n ska känna att h*n måste ge upp saker för min skull.

Jag kan ärligt säga att jag aldrig älskat som jag gör nu, och eftersom jag gör det så ökar ju mitt behov att se till att min partner mår bra och får vara den h*n är.

Anonym (funderar också)

Äldre 28 Jan 17:16

#33

TS det glädjer mig att du försöker förstå istället för att bara bli sur och hata ${#emotions_dlg.flower}$ .... Jag hoppas verkligen du hittar en partner som behandlar dig på samma sätt, för det är verkligen en jävligt bra egenskap att kunna se bortom sina egna känslor och försöka sätta sig in i andras.

Jag själv funderar ibland på hur det skulle vara att leva i andra typer av relationer ... Dock vet jag inte om det jag funderar på är polyamori riktigt ...
Det jag tänker på är att ha en fast partner (såsom jag har det nu) som jag verkligen älskar av hela mitt hjärta och vill ha en framtid med - men att få ha sex med andra vid sidan om - utan kärlekskänslor inblandade. Jag blir nämligen nästan aldrig kär i någon ... men kan bli väldigt attraherad av någon och vilja vara fysisk med den personen, utan att bli förälskad alltså. Min partner skulle alltså vara den enda för mig, the only one i love, men jag funderar på hur det skulle vara att ha manligt sällskap vid sidan av förhållandet.

Jag tänker inte i dessa banor för att jag får för lite sex eller för dålig kvalité på det - för jag har aldrig haft så bra sex som jag har med min pojkvän. Det jag är - är en utforskare. Jag vill utforska känslan av att vara med andra, bara veta hur det känns att knulla med någon annan och ta reda på hur jag funkar med olika män. Alla gör ju saker på olika sätt och det intresserar mig.

Det skulle vara skönt (tänker jag ibland) att ha friheten att bli riktigt attraherad av vem man vill, och sen få vara fysiskt nära den personen om man vill - utan att för den delen vara otrogen ...

Det jag värderar mest i min relation är faktiskt kärleken. Min partner är 1 på miljonen .... jag har jävligt svårt att passa ihop med andra rent allmänt, så när jag väl hittar någon som jag klickar med och som jag blir kär i så håller jag hårt i det!
Personligen skulle jag inte bli ledsen om min partner sa att han ville knulla med andra - jag själv funderar ju i dessa banor, så det hade inte kommit som någon stor smäll. Det jag dock hade blivit ledsen för är om han hade börjat älska någon annan mer än han älskar mig och velat ersätta mig med denna person .... det hade gjort jävligt ont.

Har själv pratat igenom detta ämne med min pojkvän, bara på kul, och han förstår hur det hela fungerar men han vill helst inte ge sig in i något sådant .... han säger att han skulle kunna, om jag ville det, men att han själv inte skulle vilja ligga med nån annan då - och att tanken på att jag gjorde det skulle äta upp honom inifrån.
Själv tar jag saker som de kommer ... om några år kanske han själv skulle vilja utforska saker och ting mera och blir mer öppen för det. Eller så kanske han inte blir det - och då får jag avgöra vad som väger tyngst för mig.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 28 Jan 17:40

#34

Anonym (funderar också) skrev 2013-01-28 17:16:43 följande:

TS det glädjer mig att du försöker förstå istället för att bara bli sur och hata ${#emotions_dlg.flower}$ .... Jag hoppas verkligen du hittar en partner som behandlar dig på samma sätt, för det är verkligen en jävligt bra egenskap att kunna se bortom sina egna känslor och försöka sätta sig in i andras.

Jag själv funderar ibland på hur det skulle vara att leva i andra typer av relationer ... Dock vet jag inte om det jag funderar på är polyamori riktigt ...
Det jag tänker på är att ha en fast partner (såsom jag har det nu) som jag verkligen älskar av hela mitt hjärta och vill ha en framtid med - men att få ha sex med andra vid sidan om - utan kärlekskänslor inblandade. Jag blir nämligen nästan aldrig kär i någon ... men kan bli väldigt attraherad av någon och vilja vara fysisk med den personen, utan att bli förälskad alltså. Min partner skulle alltså vara den enda för mig, the only one i love, men jag funderar på hur det skulle vara att ha manligt sällskap vid sidan av förhållandet.

Jag tänker inte i dessa banor för att jag får för lite sex eller för dålig kvalité på det - för jag har aldrig haft så bra sex som jag har med min pojkvän. Det jag är - är en utforskare. Jag vill utforska känslan av att vara med andra, bara veta hur det känns att knulla med någon annan och ta reda på hur jag funkar med olika män. Alla gör ju saker på olika sätt och det intresserar mig.

Det skulle vara skönt (tänker jag ibland) att ha friheten att bli riktigt attraherad av vem man vill, och sen få vara fysiskt nära den personen om man vill - utan att för den delen vara otrogen ...

Det jag värderar mest i min relation är faktiskt kärleken. Min partner är 1 på miljonen .... jag har jävligt svårt att passa ihop med andra rent allmänt, så när jag väl hittar någon som jag klickar med och som jag blir kär i så håller jag hårt i det!
Personligen skulle jag inte bli ledsen om min partner sa att han ville knulla med andra - jag själv funderar ju i dessa banor, så det hade inte kommit som någon stor smäll. Det jag dock hade blivit ledsen för är om han hade börjat älska någon annan mer än han älskar mig och velat ersätta mig med denna person .... det hade gjort jävligt ont.

Har själv pratat igenom detta ämne med min pojkvän, bara på kul, och han förstår hur det hela fungerar men han vill helst inte ge sig in i något sådant .... han säger att han skulle kunna, om jag ville det, men att han själv inte skulle vilja ligga med nån annan då - och att tanken på att jag gjorde det skulle äta upp honom inifrån.
Själv tar jag saker som de kommer ... om några år kanske han själv skulle vilja utforska saker och ting mera och blir mer öppen för det. Eller så kanske han inte blir det - och då får jag avgöra vad som väger tyngst för mig.

Jag kan känna att jag antagligen skulle ha lättare att acceptera ett öppet förhållande där min partner fick ha sex med vem h*n ville, för det är just "bara" sex.
När kärlek och förälskelse är inblandat är det lite svårare eftersom det innebär ömhet, omtanke osv för en annan person, känslor.
Man ska aldrig bruka våld på sig själv så man ska aldrig gå med på något som man mår dåligt av bara för att man vill ställa upp för sin partner. En sådan "uppgörelse" gagnar inte någon.
Jag vill ju som sagt komma underfund med vart jag står själv, vad jag kan tänka mig att leva med för min partners skull utan att för den delen förneka mina egna känslor och tankar.

Försök att prata med allvar med din partner om det? Kanske går det lättare för honom att fundera över det om han inser att det är en del utav vem du är?
Sen kanske han kommer fram till att han inte kan tänka sig att leva så och då får ju du göra ett val, där och då, om du kan leva med att bara vara med honom resten av livet och bortse från dina behov. Om behoven är så pass starka men kärleken till din pojkvän är starkare?

Alla måste vi ju göra val i livet, en del är svårare än andra men likväl måste man ta steget och stå för dem.
Människor såras och hjärtan krossas ibland men det betyder inte man ska undertrycka den person man verkligen är.

Jag själv kan ju tänka mig att ha sex med andra även om jag är i en relation. Men då vill jag ju att min partner ska känna sig trygg och säker på detta också. Men steget från att bara ha sex med en andra part till att inleda en kärleksrelation är ganska stor, eller?
Det är mycket att fundera på och försöka bilda sig en uppfattning om vart man själv står.

Jag hoppas att både du och din pojkvän kommer fram till något som passar er båda och att ni kan ha en öppen och ärlig kommunikation om allt detta! ${#emotions_dlg.flower}$

Anonym (funderar också)

Äldre 28 Jan 18:02

#35

Anonym (Vill förstå) skrev 2013-01-28 17:40:20 följande:

Jag kan känna att jag antagligen skulle ha lättare att acceptera ett öppet förhållande där min partner fick ha sex med vem h*n ville, för det är just "bara" sex.
När kärlek och förälskelse är inblandat är det lite svårare eftersom det innebär ömhet, omtanke osv för en annan person, känslor.
Man ska aldrig bruka våld på sig själv så man ska aldrig gå med på något som man mår dåligt av bara för att man vill ställa upp för sin partner. En sådan "uppgörelse" gagnar inte någon.
Jag vill ju som sagt komma underfund med vart jag står själv, vad jag kan tänka mig att leva med för min partners skull utan att för den delen förneka mina egna känslor och tankar.

Försök att prata med allvar med din partner om det? Kanske går det lättare för honom att fundera över det om han inser att det är en del utav vem du är?
Sen kanske han kommer fram till att han inte kan tänka sig att leva så och då får ju du göra ett val, där och då, om du kan leva med att bara vara med honom resten av livet och bortse från dina behov. Om behoven är så pass starka men kärleken till din pojkvän är starkare?

Alla måste vi ju göra val i livet, en del är svårare än andra men likväl måste man ta steget och stå för dem.
Människor såras och hjärtan krossas ibland men det betyder inte man ska undertrycka den person man verkligen är.

Jag själv kan ju tänka mig att ha sex med andra även om jag är i en relation. Men då vill jag ju att min partner ska känna sig trygg och säker på detta också. Men steget från att bara ha sex med en andra part till att inleda en kärleksrelation är ganska stor, eller?
Det är mycket att fundera på och försöka bilda sig en uppfattning om vart man själv står.

Jag hoppas att både du och din pojkvän kommer fram till något som passar er båda och att ni kan ha en öppen och ärlig kommunikation om allt detta! ${#emotions_dlg.flower}$

Tack så mkt för ditt stöd - jag väntar också spänt på att fler som lever polyamoröst ska komma in i tråden och kommentera!

Jag håller med dig om att det är väldigt stor skillnad på att bara ha sex med andra när man är i ett förhållande och att ha en till kärleksrelation när man är i ett förhållande. Jag själv ser absolut inget fel med att ha 2 partners (exempelvis) som man är kär i - men själv skulle det typ inte passa mig eftersom jag som sagt sällan blir riktigt kär i någon, skulle kännas onödigt med en sån typ av relation då.

Vad skulle din pojkvän/flickvän (?) tycka om att du hade ännu en kärlekspartner ? Eller att du hade sex med andra ? Är detta helt okej för honom/henne ?

Innerst inne är jag jävligt ambivalent faktiskt ... Jag vet inte riktigt om jag gör "rätt" gentemot mig själv genom att leva som jag lever, jag vet aldrig riktigt vad som är rätt för mig. Jag är rätt ung så jag har inte så mycket i bagaget. Innerst inne är det väldigt svårt att avgöra om jag funderar på ett öppet förhållande för att det faktiskt är en livsstil som passar mig och jag skulle må bra av den friheten - eller om det beror på att jag är trasig och har bekräftelsebehov ...

Skulle jag ha ett öppet förhållande så skulle det dock ej vara så att jag bara knullade med första bästa - utan isåfall skulle det vara när jag finner någon attraktiv och intressant, för det är så mycket mer värt det då.

Tror jag funderar i dessa banor för att det skulle vara intressant att ha sex med någon som är något min partner verkligen inte är ... Jag själv gillar typ hårda tag och dominans, medan min partner är väldigt mjuk och gullig mot mig. Skulle va intressant, som sagt.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 28 Jan 18:36

#36

Anonym (funderar också) skrev 2013-01-28 18:02:52 följande:

Tack så mkt för ditt stöd - jag väntar också spänt på att fler som lever polyamoröst ska komma in i tråden och kommentera!

Jag håller med dig om att det är väldigt stor skillnad på att bara ha sex med andra när man är i ett förhållande och att ha en till kärleksrelation när man är i ett förhållande. Jag själv ser absolut inget fel med att ha 2 partners (exempelvis) som man är kär i - men själv skulle det typ inte passa mig eftersom jag som sagt sällan blir riktigt kär i någon, skulle kännas onödigt med en sån typ av relation då.

Vad skulle din pojkvän/flickvän (?) tycka om att du hade ännu en kärlekspartner ? Eller att du hade sex med andra ? Är detta helt okej för honom/henne ?

Innerst inne är jag jävligt ambivalent faktiskt ... Jag vet inte riktigt om jag gör "rätt" gentemot mig själv genom att leva som jag lever, jag vet aldrig riktigt vad som är rätt för mig. Jag är rätt ung så jag har inte så mycket i bagaget. Innerst inne är det väldigt svårt att avgöra om jag funderar på ett öppet förhållande för att det faktiskt är en livsstil som passar mig och jag skulle må bra av den friheten - eller om det beror på att jag är trasig och har bekräftelsebehov ...

Skulle jag ha ett öppet förhållande så skulle det dock ej vara så att jag bara knullade med första bästa - utan isåfall skulle det vara när jag finner någon attraktiv och intressant, för det är så mycket mer värt det då.

Tror jag funderar i dessa banor för att det skulle vara intressant att ha sex med någon som är något min partner verkligen inte är ... Jag själv gillar typ hårda tag och dominans, medan min partner är väldigt mjuk och gullig mot mig. Skulle va intressant, som sagt.

Ja, det skulle vara oerhört roligt och hjälpsamt om fler ville skriva här

Ja, det förstår jag och då är det ju inte en sådan relation som du skulle kunna ha.

Vi diskuterade detta lite när vi var tillsammans.. Och jag kan inte säga att jag fick en riktigt klar bild över ur h*n tänkte. Jag skulle kunnat tänka mig en trekant med min partner och ytterligare en tjej/man. Och det skulle min partner också kunnat tänka sig. Men om jag skulle ha sex själv med någon annan.. Det vet jag inte riktigt vart min partner stod någonstans.. Vi diskuterade löst om att jag ev. skulle ha sex med en annan person och h*n tittar på.
Men vet inte om det skulle ha hänt.

Det är väl en del utav det som mitt ex behöver fundera på. Om h*n är polyamorös men/ och om h*n skulle klara av tanken på att jag också är det eller att jag har en KK. Eller kan h*n bara se sig själv som det?

Jag vet inte om jag skulle klara av att ha ytterligare ett kärleksförhållande, kanske skulle det vara lättare för mig att "bara" ha en sexuell relation, en KK som sagt..

Vare sig jag eller min partner/ ex är några som bara knullar runt med första bästa. Något mer bör det finnas. Jag måste känna mig attraherad både på ett intellektuellt plan som på det fysiska. Humor är viktigt och att personen är social och öppen.

Bara för att man är ugn så betyder det inte att man är osäker.. Jag är inte "gammal" ( bara ett par år från 30 ) och jag lär mig saker om mig själv varje dag.. Allt från vart jag står i det vardagliga livet till det sexuella.
Jag har alltid levt "vanilj" med tidigare partners men har närt en önskan om mer ombytligt sexliv.
Med mitt ex var jag helt undergiven. H*n lockade fram det hos mig, men jag kan även tänka mig att vara den dominanta i förhållandet beroende på vem jag är med, jag kan nog även vara "switch".
Jag gillar lättare BDSM och dylikt.

Visst kan saker i unga år ( tonår ) sätta sina spår men man växer ju också av erfarenheterna pga dem. Jag kan nog anses vara "trasig" i vissa sammanhang, men jag låter inte det styra vem jag är. Visst kommer osäkerheten fram ibland men det handlar mycket om hur man ser på det och hur man väljer att handskas med problemet.

Det är inget fel i att vilja utforska sin person eller sexualitet. Det är en del av utvecklingen.

Anonym

Äldre 28 Jan 18:37

#37

Anonym (Vill förstå) skrev 2013-01-27 21:56:34 följande:

Det låter ju helt logiskt.. Att etablera en trygg och säker relation från start som sedan kan utvecklas till något mer.. Svårare att inleda två relationer samtidigt..

Hur reagerade din man på din ny-förälskelse? Var det jobbigt när du var nykär eller tyckte han bara att det var roligt för dig?

Vi visste ju inte hur livet skulle bli när jag träffade henne. Ibland blev han svartsjuk, och då berättade han det för mig så att vi pratade. I grund och botten var det han som pushade mig in i relationen, och han anser att det är bland det bästa som hänt mig (vid sidan av honom och barnen då). När det kom till kritan hade vi ju en massa vägar att gå:

- att skiljas, vilket hade tvingat oss till att ha barnen varannan vecka - och inte längre bo med varandra - inget av dem kändes ok.

- att leva tre, vilket vi gör nu. I början fick vi prata en hel del om känslor och tankar, men det gör vi inte fullt så ofta numer.

- att leva i två separata relationer i tre olika bostäder, alt två med mig pendlandes. Det har vi också funderat över, men eftersom tresamheten fungerar nu så kör vi på det.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 28 Jan 18:44

#38

Anonym skrev 2013-01-28 18:37:47 följande:

Vi visste ju inte hur livet skulle bli när jag träffade henne. Ibland blev han svartsjuk, och då berättade han det för mig så att vi pratade. I grund och botten var det han som pushade mig in i relationen, och han anser att det är bland det bästa som hänt mig (vid sidan av honom och barnen då). När det kom till kritan hade vi ju en massa vägar att gå:

- att skiljas, vilket hade tvingat oss till att ha barnen varannan vecka - och inte längre bo med varandra - inget av dem kändes ok.

- att leva tre, vilket vi gör nu. I början fick vi prata en hel del om känslor och tankar, men det gör vi inte fullt så ofta numer.

- att leva i två separata relationer i tre olika bostäder, alt två med mig pendlandes. Det har vi också funderat över, men eftersom tresamheten fungerar nu så kör vi på det.

Jag tror att det är just det där med att kunna föra en öppen och ärlig kommunikation om sina känslor där vad man tycker/ tänker/ känner blir erkänt av partnern som gör att vilken relation som helst kan fungera.
I en tresamhet blir det ju så mycket viktigare att kunna vara öppen om hur man mår/ känner så därför blir nog förhållandet mer harmoniskt och stabilt eftersom man inte går och håller saker inom sig.

Min partner/ ex ville leva med mig i ett hem och ev. ha en flick-/ pojkvän som h*n besökte då och då. H*n trodde sig inte kunna leva i två hushåll eller i ett samlat hushåll men visste ju som sagt inte hur h*n ville göra ändå eftersom h*n aldrig ställts inför de valen.

Anonym (funderar också)

Äldre 28 Jan 18:56

#39

Anonym (Vill förstå) skrev 2013-01-28 18:36:03 följande:

Ja, det skulle vara oerhört roligt och hjälpsamt om fler ville skriva här

Ja, det förstår jag och då är det ju inte en sådan relation som du skulle kunna ha.

Vi diskuterade detta lite när vi var tillsammans.. Och jag kan inte säga att jag fick en riktigt klar bild över ur h*n tänkte. Jag skulle kunnat tänka mig en trekant med min partner och ytterligare en tjej/man. Och det skulle min partner också kunnat tänka sig. Men om jag skulle ha sex själv med någon annan.. Det vet jag inte riktigt vart min partner stod någonstans.. Vi diskuterade löst om att jag ev. skulle ha sex med en annan person och h*n tittar på.
Men vet inte om det skulle ha hänt.

Det är väl en del utav det som mitt ex behöver fundera på. Om h*n är polyamorös men/ och om h*n skulle klara av tanken på att jag också är det eller att jag har en KK. Eller kan h*n bara se sig själv som det?

Jag vet inte om jag skulle klara av att ha ytterligare ett kärleksförhållande, kanske skulle det vara lättare för mig att "bara" ha en sexuell relation, en KK som sagt..

Vare sig jag eller min partner/ ex är några som bara knullar runt med första bästa. Något mer bör det finnas. Jag måste känna mig attraherad både på ett intellektuellt plan som på det fysiska. Humor är viktigt och att personen är social och öppen.

Bara för att man är ugn så betyder det inte att man är osäker.. Jag är inte "gammal" ( bara ett par år från 30 ) och jag lär mig saker om mig själv varje dag.. Allt från vart jag står i det vardagliga livet till det sexuella.
Jag har alltid levt "vanilj" med tidigare partners men har närt en önskan om mer ombytligt sexliv.
Med mitt ex var jag helt undergiven. H*n lockade fram det hos mig, men jag kan även tänka mig att vara den dominanta i förhållandet beroende på vem jag är med, jag kan nog även vara "switch".
Jag gillar lättare BDSM och dylikt.

Visst kan saker i unga år ( tonår ) sätta sina spår men man växer ju också av erfarenheterna pga dem. Jag kan nog anses vara "trasig" i vissa sammanhang, men jag låter inte det styra vem jag är. Visst kommer osäkerheten fram ibland men det handlar mycket om hur man ser på det och hur man väljer att handskas med problemet.

Det är inget fel i att vilja utforska sin person eller sexualitet. Det är en del av utvecklingen.

Hmmm - låter som om din kille/tjej borde fundera lite mer på hur han/hon skulle känna om du också träffade någon annan, som du säger! Har man en poly-relation, av något slag, så tycker jag båda parterna ska få träffa andra vid sidan av - eller att den part som inte vill träffa någon annan ska vara helt okej med att den andre gör det.

Jag tycker det låter väldigt harmoniskt att leva 3 stycken tillsammans - men det är något jag själv inte skulle klara av :// Om min partner skulle träffa någon annan så skulle jag inte vilja att hon var del av vårt liv på något sätt ... skulle kännas som om jag blev påtvingad att umgås med en människa jag inte "valt själv", så att säga. Så om min partner träffade någon annan skulle jag vilja att det hölls bortom vår egen vardag.

Om min partner träffade någon annan som han hade sex med så skulle jag nog bara vilja veta att han träffar någon annan - inget om hur hon ser ut eller är

Jag har själv varit en sjukt svartsjuk person förut - men jag försöker komma bort ifrån det där mer och mer ... tycker bara det är skadligt. Dock tror jag alltid man får förvänta sig att det uppstår problem i början när man är i någon typ av poly-relation ... Tror alltid man kan ta itu med svartsjukan om man pratar om det och bestämmer sig för att man ska bli mindre svartsjuk.

Jag själv gillar precis som du - lätt BDSM, och kan vara både dominant och undergiven. Jag vill utforska båda delarna ännu mer - men det går faktiskt inte med min partner ... Han är inte en sån som gillar att bli örfilad, fastspänd eller trampad på

Skulle även kännas konstigt att göra sådant mot honom på något sätt.
Skulle dock vara intressant att träffa en man som verkligen gillar det och njuter av det... det är jag nyfiken på.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 28 Jan 19:45

#40

Anonym (funderar också) skrev 2013-01-28 18:56:20 följande:

Hmmm - låter som om din kille/tjej borde fundera lite mer på hur han/hon skulle känna om du också träffade någon annan, som du säger! Har man en poly-relation, av något slag, så tycker jag båda parterna ska få träffa andra vid sidan av - eller att den part som inte vill träffa någon annan ska vara helt okej med att den andre gör det.

Jag tycker det låter väldigt harmoniskt att leva 3 stycken tillsammans - men det är något jag själv inte skulle klara av :// Om min partner skulle träffa någon annan så skulle jag inte vilja att hon var del av vårt liv på något sätt ... skulle kännas som om jag blev påtvingad att umgås med en människa jag inte "valt själv", så att säga. Så om min partner träffade någon annan skulle jag vilja att det hölls bortom vår egen vardag.

Om min partner träffade någon annan som han hade sex med så skulle jag nog bara vilja veta att han träffar någon annan - inget om hur hon ser ut eller är

Jag har själv varit en sjukt svartsjuk person förut - men jag försöker komma bort ifrån det där mer och mer ... tycker bara det är skadligt. Dock tror jag alltid man får förvänta sig att det uppstår problem i början när man är i någon typ av poly-relation ... Tror alltid man kan ta itu med svartsjukan om man pratar om det och bestämmer sig för att man ska bli mindre svartsjuk.

Jag själv gillar precis som du - lätt BDSM, och kan vara både dominant och undergiven. Jag vill utforska båda delarna ännu mer - men det går faktiskt inte med min partner ... Han är inte en sån som gillar att bli örfilad, fastspänd eller trampad på

Skulle även kännas konstigt att göra sådant mot honom på något sätt.
Skulle dock vara intressant att träffa en man som verkligen gillar det och njuter av det... det är jag nyfiken på.

Jo, precis och det är väl vad h*n klurar på för tillfället.

Jag tror mer på att jag skulle klara av att min partner har en pojk-/ flickvän vid sidan av men att h*n bor med mig.. Jag kan tänka mig att träffa pojk-/ flickvännen men jag vill nog inte dela vardagen som så. Men det är ju sådant man inte kan ta ställning till innan man är där.
Och kanske kan jag tänka mig att h*n lever polyamoröst medan jag själv lever "monogamt". Eller att jag kan ha ett öppet förhållande där jag kan ( om jag vill ), ha sex med någon annan ibland. Men det är det som är så svårt att veta hur man vill ha det innan man ställs inför det och när man inte kan diskutera det med den man älskar..

Klart att det blir mycket känslor i början och det där då bra om man har en öppen, rak och ärlig kommunikation/ relation från start.
Man måste låta sin partner få ventilera sig och man måste lyssna och försöka förstå.

Jag kunde inte utforska min sexualitet med min förra partner ( som jag hade ett flera år långt samboförhållande med ). H*n tyckte inte om/ kunde inte prata om sex och önskningar och det blev därför aldrig bra de få gånger vi hade sex.
Jag är en sexuell person ( givetvis har jag mina upp- och nergångar ) men jag måste få fysisk närhet i ett förhållande.
När jag träffade min partner/ ex så fungerade både sexlivet och kommunikationen från start. Många gånger kändes det som att h*n visste mer om vad jag tände på än mig själv.
Vi passade ihop ypperligt på det sexuella planet, ( om alla andra också vad jag fick uppfattning om ), båda hade vi samma grundtankar och gränser för hur långt vi kunde/ ville gå. Jag var aldrig rädd för att uttrycka vad jag tyckte om/ inte tyckte om och h*n tog detta till sig.
Jag korsade många barriärer tillsammans med mitt ex/ partner och jag litade fullt ut på personen.
Därför smärtar det mig så mycket att h*n kände sig tvungen att avsluta det vi hade pga saker som vi säkerligen kunnat reda ut tillsammans, men ändå förstår jag / måste jag förstå h*ns känslor..

Att leva polyamoröst?

INNEHÅLL