Anonym (Vill förstå)

Äldre 26 Jan 14:28

93 svar

Att leva polyamoröst?

Hej!

Jag vill gärna att de av er som lever i polyamorösa förhållanden eller har tankar åt det hållet ska skriva här. Kanske kan besvara frågor, tankar och funderingar, tipsa om länkar, bloggar osv.

Jag vill veta mer om vad det innebär- både själsligt, sexuellt, relationsmässigt och i vardagen.

Jag älskar en person som inte vet vart h*n står när det gäller förhållanden. H*n har tankar åt polyamori men vet inte själv vart h*n står eftersom h*n alltid sett sig själv som strikt monogam.
H*n träffade mig och vi inledde en väldigt kärleksfull relation med tankar om sammanboende och framtid tillsammans.
Men när h*n berättade om sina tankar så blev jag oerhört orolig, nästan svartsjuk eftersom jag då inte visste vart jag har/ hade personen. Och det mycket eftersom jag egentligen inte vet så mycket om vad polyamori innebär helt enkelt.

Jag hade en del frågor som h*n inte kunde svara på och som h*n tyckte att "det löser sig med tiden".

Men nu har h*n gjort slut.. Inte för att h*n inte älskar mig utan för att h*n insett att så länge h*n själv inte vet vart h*n står så är det orättvist att låta mig leva i ovisshet.
H*n vill vara själv och tänka igenom sina känslor och vart h*n står, dels för sin egen skull men också för att kunna vara ärlig mot en framtida partner.

Jag älskar denna person och vill själv förstå. Jag ser mig som monogam men har kunnat tänka mig att ha sex med andra (med då handlar det ju just om sex, inga känslor inblandade så det är ju inte polyamori.. )
Jag vill reda ut mina egna känslor kring detta.
Kan jag tänka mig att leva polyamoröst?
Kan jag tänka mig att låta min partner att leva polyamoröst utan att blir svartsjuk och må dåligt?

Mina frågor var/ är som följande:

*Hur funkar det relationsmässigt? Har man en partner som man lever till största del med och sedan har man en pojk-/ flickvän som man träffar efter behov/ när man kan/ vill? Eller är det väldigt individuellt?

*Har man ett eller flera boenden?

*Har man några regler mot/ med den fasta partnern? Och med pojk-/ flickvännen?

*Hur fungerar det för de av er som lever med en partner som är poly men som själva är "monogama"?

*Hur har relationen med den "fasta" partnern blivit? Mer stark? Mer öppen? Mer kärleksfull?

*Hur funkar det med omgivningen? Är ni öppna med era relationer, vet familj samt närmsta vännerna om detta?

*Hur är det att vara pojk-/ flickvännen i det hela? Hur hanterar man inte är den "fasta" partnern? Den som ens pojk-/ flickvän inte bor med? ( Om ens relation ser ut så. )

*Om det finns barn inblandade, hur fungerar det? Hur går deras tankar?

*Är det någon som trott sig vara polyamorös och inlett ytterligare ett förhållande men sedan ångrat sig? Hur gick tankarna innan och efter?

Detta är de frågor jag kommer på just nu.. Kommer säkert komma fler..

Jag vill inte att tråden ska kantas av påhopp av de som verkligen inte kan tänka sig leva polyamoröst. Gör er inte besväret att skriva.

Jag vill verkligen veta för jag vill komma underfund med mina egna tankar och känslor kring detta.

Jag kanske aldrig kommer bli tillsammans med den jag älskar igen, men jag vill ändå förstå/ försöka förstå..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-28 20:58
Jag vill gärna att de av er som är polyamorösa eller lever i andra familjebildningar även kan berätta hur ni kom fram till att just detta levnadsätt passade er?

*Hur gick era tankegångar?

*När insåg ni att ni inte vill leva i den stereotypa, monogama familjebildningen?

*Hur ser du (polyamorösa) på att din partner har en/ flera förhållanden eller ev. bara har sexuella kontakter med andra?

Jag som startat tråden finner det väldigt fascinerande och intressant och skriver inte enbart för att jag tror att min partner ska komma tillbaka, jag inser själv att det kan finnas andra anledningar än de h*n själv uppgav till varför h*n gjorde slut.
Men jag vill ändå, för min egen skull, komma underfund med hur jag känner och vart jag står då jag inte vet om jag kommer stöta på detta i framtiden i en ny relation.

Ni som redan skrivit ska ha STORT tack! Och jag hoppas fler vill/ vågar skriva och att andra nyfikna vågar skriva.
( Skriver ni anonymt får ni gärna titulera er mer än anonym t.ex anonym 1, Anonym 2 eller liknande.. Lättare att hålla i er i sär då )

Mvh/ Trådstartaren (Vill förstå)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-29 16:59

Föreslagna länkar:

polyforeningen.org/

polywiki.se/

polywiki.se/l%C3%A4nksamlingar

www.facebook.com/groups/2389749486/

Böcker:

"Opening Up"- Tristan Taormino

"Ethical Slut"- Janet W. Hardy, Dossie Easton

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 27 Jan 19:15

#21

Anonym skrev 2013-01-27 18:17:41 följande:

Det har det faktiskt inte gjort, och man får ocksså komma ihåg att de också har en inbördes relation, även om den inte är sexuell. Om min man vill gå på bio tex kan han mycket väl fråga henne så att de går iväg, för jag gillar inte att gå på bio. De pratar jättebra sinsemellan, och lagar också gärna mat ihop. Så om de behöver prata med någon, och jag inte finns tillgänglig, så går de oftast till varandra. De är mycket nära vänner, och den ena kan ofta få mig att förstå den andra bättre etc, och givetvis vice versa.

Givetvis sker missförstånd, och givetvis kan även vi ha konflikter, men det sker extremt sällan - och det finns en oerhörd värme oss emellan. Håller med ovanstående om att det är underligt med denna EXTREMA fokusering på trohet/otrohet som finns i vårt samhälle, och den som berättar om det blir hängd. Jag är ju givetvis otrogen i bokstavlig mening, men jag har aldrig någonsin ljugit eller gått bakom ryggen på min man - eller på min sambo. Och jag skulle inte stöta på någon annan el dyl, vi är nog monogama i vår tresamhet, även om det givetvis finns frihet till omval för den som önskar leva på ett annat sätt än det vi nu gör.

Numera kan jag bli frustrerad över spelet i tvåsamheten, och de givna mönster som heterosexuella par har. Har på sistone mött ganska många som inte känner sig monogama, men samtidigt känner att det är svårt att leva på annat sätt i detta samhälle. Det behövs ju att vi finns och banar vägen sas.

Precis som ovanstående som också är polyamorös har vi inga problem med städning, ekonomi, krav, träningstider etc. Allt flyter bra eftersom vi är tre vuxna, och vi lever extremt harmoniskt. Jag skulle idag har svårt att se mig i en vanlig parrelation igen, men skulle heller inte vilja leva i kollektiv med massor av andra.

Jag är ju av åsikten att man ska få leva som man vill och behagar så länge det inte skadar någon annan. Om det innebär att man är två eller fler i ett förhållande eller om man lever med någon av samma kön osv spelar ingen roll så länge kärleken, öppenheten och respekten inför varandra finns där.

Jag är ju uppvuxen med det monogama synsättet så har ju aldrig tänkt på detta först nu när jag blev ställd inför det i min senaste relation.
Min partner hade haft dessa tankar ett tag och var ärlig nog att ta upp det tidigt i förhållandet. H*n vet dock inte vart h*n står eftersom h*n alltid sett sig själv som strikt monogam.
Jag vet ju som sagt inte så mycket om hur man lever, vad det innebär ( känslomässigt, praktiskt osv ), jag blev osäker på min roll och min betydelse inför min partner trots att h*n försökte förklara att känslorna för mig vare sig försvann, förminskades eller ändrades om h*n träffade ytterligare en person utan att det i stort sett handlade om h*n kan älska fler än en.

Som sagt hade jag ju lite frågor ang. detta som h*n inte kunde ge svar på eftersom h*n aldrig upplevt ett polyamoröst förhållande och inte vet om h*n någonsin kommer att göra det. Så h*n valde att avsluta vårt förhållande eftersom h*n inte kände att h*n kunde ge raka, ärliga svar. Eftersom h*n helt enkelt inte vet.
H*n ville komma underfund med sig själv först och veta vad h*n vill eller inte vill..

Jag vet inte om h*n kan tänka sig att försöka igen med mig ( vilket jag dock hoppas ) men om h*n vill det så vill jag vara så öppen och förstående som jag bara kan eftersom jag anser att osäkerhet oftast beror på okunskap, som i det här fallet.

Finns det någon chans att din man och-/ eller flickvän även de kan tänka sig att berätta om sina upplevelser och tankar/ känslor?

Anonym (T.a.)

Äldre 27 Jan 19:22

#22

Hej Ts.................

Har läst din tråd.
Jag är själv i en situation där jag funderar på om jag vill leva Polyamoröst
att komma på svar om varför man vill detta är svårare än jag trodde.
Det är mycket att fundera på även om andra inte tror det.
Vad tråkigt att han har gjort slut, istället för att han gör slut så tycket jag
att han kunde ha sagt att ni kunde av vakta eller vänta tills han kommit på svar.
Fast för mig har det tagit ca tre år att fundera och ändå har jag inte kommit på
varför jag inte just nu vill leva i ett monogamt förhållande.
Säger inte att det kommer ta så lång tid för honom men han hade inte behövt göra slut tycker jag.

till skillnad från din "kille"? så vill jag ha flera pojkvänner, inga tjejer inblandade.
Och då blir det inte Polyamoröst, så som din "kille" funderar jag på om jag kan klara av ett Polyamoröst
förhållande.

Det känns som att man vill sätta sig ner och fundera men man får aldrig tålamodet till
att fundera en hel dag. Vilket jag borde.
Hoppas att det ordnar sig med allt du funderar på och han funderar på.

Men visst finns det människor som funderar som "din kille gör tror bara det är tabu å prata
om polyamori det är något okänt att prata om. Jag tycker man borde bli mer å mer öppna
om att prata om sådant här.

På Fråga Olle dokumentären och Outsiders har dom pratat om
Polyamori och bla Öppna förhållanden kolla gärna igenom gamla avsnitt.

Mvh

Arktisk

Äldre 27 Jan 19:33

#23

Det finns en mänd bra grupper och en mängd bra siter där det dels finns information och folk som är villig att erbjuda sina perspektiv i diskussioner. Lycka till!

polyforeningen.org/

polywiki.se/

polywiki.se/l%C3%A4nksamlingar

www.facebook.com/groups/2389749486/

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 27 Jan 21:27

#24

Anonym (T.a.) skrev 2013-01-27 19:22:28 följande:

Hej Ts.................

Har läst din tråd.
Jag är själv i en situation där jag funderar på om jag vill leva Polyamoröst
att komma på svar om varför man vill detta är svårare än jag trodde.
Det är mycket att fundera på även om andra inte tror det.
Vad tråkigt att han har gjort slut, istället för att han gör slut så tycket jag
att han kunde ha sagt att ni kunde av vakta eller vänta tills han kommit på svar.
Fast för mig har det tagit ca tre år att fundera och ändå har jag inte kommit på
varför jag inte just nu vill leva i ett monogamt förhållande.
Säger inte att det kommer ta så lång tid för honom men han hade inte behövt göra slut tycker jag.

till skillnad från din "kille"? så vill jag ha flera pojkvänner, inga tjejer inblandade.
Och då blir det inte Polyamoröst, så som din "kille" funderar jag på om jag kan klara av ett Polyamoröst
förhållande.

Det känns som att man vill sätta sig ner och fundera men man får aldrig tålamodet till
att fundera en hel dag. Vilket jag borde.
Hoppas att det ordnar sig med allt du funderar på och han funderar på.

Men visst finns det människor som funderar som "din kille gör tror bara det är tabu å prata
om polyamori det är något okänt att prata om. Jag tycker man borde bli mer å mer öppna
om att prata om sådant här.

På Fråga Olle dokumentären och Outsiders har dom pratat om
Polyamori och bla Öppna förhållanden kolla gärna igenom gamla avsnitt.

Mvh

Hej! Tack för ditt svar..

Visst är det ett svårt ämne att prata om fast det inte borde vara så?

Jag hoppas att jag och mitt ex hittar tillbaka.. Finns inget jag önskar mer.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 27 Jan 21:27

#25

Arktisk skrev 2013-01-27 19:33:10 följande:

Det finns en mänd bra grupper och en mängd bra siter där det dels finns information och folk som är villig att erbjuda sina perspektiv i diskussioner. Lycka till!

polyforeningen.org/

polywiki.se/

polywiki.se/l%C3%A4nksamlingar

www.facebook.com/groups/2389749486/

Tack så mycket!

Anonym

Äldre 27 Jan 21:38

#26

Alltså, jag kan tänka mig att det kan vara svårt att leva polyamoröst från start, pga stt varje relation går igenom en förälskelsefas där man är rätt symbiotisk. I vårt fall har jag varit gigt med min man i 18 år, vår relation vet vi var vi har, och vi kan varandra väl. Den går liksom inte att jämföra med en nyförälskelse, vilket gjorde att den klarade det.

Anonym

Äldre 27 Jan 21:39

#27

Jag ser mina små halkningar på tangenterna i efterhand, jag har varit gift med min man i 18 år, alltså...

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 27 Jan 21:56

#28

Anonym skrev 2013-01-27 21:38:12 följande:

Alltså, jag kan tänka mig att det kan vara svårt att leva polyamoröst från start, pga stt varje relation går igenom en förälskelsefas där man är rätt symbiotisk. I vårt fall har jag varit gigt med min man i 18 år, vår relation vet vi var vi har, och vi kan varandra väl. Den går liksom inte att jämföra med en nyförälskelse, vilket gjorde att den klarade det.

Anonym skrev 2013-01-27 21:39:19 följande:

Jag ser mina små halkningar på tangenterna i efterhand, jag har varit gift med min man i 18 år, alltså...

Det låter ju helt logiskt.. Att etablera en trygg och säker relation från start som sedan kan utvecklas till något mer.. Svårare att inleda två relationer samtidigt..

Hur reagerade din man på din ny-förälskelse? Var det jobbigt när du var nykär eller tyckte han bara att det var roligt för dig?

Anonym (.)

Äldre 27 Jan 22:13

#29

Hej ts!
nu lever inte jag poly alls :) men tycker det verkar intressant och därför följer jag denna tråd lite.

men jag tycker verkligen om båda partnerna är med på det att man ska göra det, jag skulle hälare se fler leva i tre-sam het än att göra slut och träffa nya och skaffa mer barn och göra slut och till slut leva i styv familjer på alla olika sett.

så jag säger bara lycka till Ts! :D hoppas du får bra råd i denna tård :D

Anonym

Äldre 27 Jan 22:23

#30

Anonym (Vill förstå) skrev 2013-01-27 13:32:47 följande:

Hur gick det till då när du träffade L? Visste P om att du var/är polyamorös? Och hur tänkte L när ni träffades och du berättade att du är gift? Hur fungerar kontakten dem i mellan? Hur har det fungerat med omgivningen? Har ni fått några negativa reaktioner och hur har ni handskats med dem? Hur gick diskussionerna när du inledde en relation med L också? Och hur ser din 16-åring på det hela?

Jag har ju varit poly länge så de visste ju p även om vi de första åren bara hade varandra. När jag träffade l slog det gnistor och vi blev helt sjukt kära. De var inget alternativ att inte utvecla det och den åsikten delades ju av min make som älskar mig på riktigt och därmed vill att jag leva så bra som möjligt. Jag har extremt svårt för människor som påstår sig älska någon men blir ledsna arga etc om deras partner få uppleva mer kärlek. De äger ju ajälva problemet med en konstig önskan att vara så fantastisk att partnern blir blind och döv inför andra. Det är ju faktiskt rätt ovanligt. Så jag körde på med båda relationerna rätt intensivt. Nån symbios blev det aldrig, det passar inte mig. L blev väldigt kär i mig just för jag rubbade hans omvärldsuppfattning och kunde få honom att förstå hur jag fungerade. Nu tycker han det är normalt att leva som vi. Vi trivs bra med att leva ihop hela tiden. Maken och jag fungerar bäst som särbo så det är perfekt. Poch l är nära vänner och ingen har nånsin sagt ett ont ord om den andre. Tvärtom. Omgivningen fungerar för de vi valt att berätta de för. Många undrar men det struntar vi i. Min son är så van vid detta. Jag har oftast haft flera partners. Han lever sitt liv med många vuxna som finns för honom och han har fått en uppväxt med kärlek värme glädje respekt och gemenskap.

Att leva polyamoröst?

INNEHÅLL