Anonym (Vill förstå)

Äldre 26 Jan 14:28

93 svar

Att leva polyamoröst?

Hej!

Jag vill gärna att de av er som lever i polyamorösa förhållanden eller har tankar åt det hållet ska skriva här. Kanske kan besvara frågor, tankar och funderingar, tipsa om länkar, bloggar osv.

Jag vill veta mer om vad det innebär- både själsligt, sexuellt, relationsmässigt och i vardagen.

Jag älskar en person som inte vet vart h*n står när det gäller förhållanden. H*n har tankar åt polyamori men vet inte själv vart h*n står eftersom h*n alltid sett sig själv som strikt monogam.
H*n träffade mig och vi inledde en väldigt kärleksfull relation med tankar om sammanboende och framtid tillsammans.
Men när h*n berättade om sina tankar så blev jag oerhört orolig, nästan svartsjuk eftersom jag då inte visste vart jag har/ hade personen. Och det mycket eftersom jag egentligen inte vet så mycket om vad polyamori innebär helt enkelt.

Jag hade en del frågor som h*n inte kunde svara på och som h*n tyckte att "det löser sig med tiden".

Men nu har h*n gjort slut.. Inte för att h*n inte älskar mig utan för att h*n insett att så länge h*n själv inte vet vart h*n står så är det orättvist att låta mig leva i ovisshet.
H*n vill vara själv och tänka igenom sina känslor och vart h*n står, dels för sin egen skull men också för att kunna vara ärlig mot en framtida partner.

Jag älskar denna person och vill själv förstå. Jag ser mig som monogam men har kunnat tänka mig att ha sex med andra (med då handlar det ju just om sex, inga känslor inblandade så det är ju inte polyamori.. )
Jag vill reda ut mina egna känslor kring detta.
Kan jag tänka mig att leva polyamoröst?
Kan jag tänka mig att låta min partner att leva polyamoröst utan att blir svartsjuk och må dåligt?

Mina frågor var/ är som följande:

*Hur funkar det relationsmässigt? Har man en partner som man lever till största del med och sedan har man en pojk-/ flickvän som man träffar efter behov/ när man kan/ vill? Eller är det väldigt individuellt?

*Har man ett eller flera boenden?

*Har man några regler mot/ med den fasta partnern? Och med pojk-/ flickvännen?

*Hur fungerar det för de av er som lever med en partner som är poly men som själva är "monogama"?

*Hur har relationen med den "fasta" partnern blivit? Mer stark? Mer öppen? Mer kärleksfull?

*Hur funkar det med omgivningen? Är ni öppna med era relationer, vet familj samt närmsta vännerna om detta?

*Hur är det att vara pojk-/ flickvännen i det hela? Hur hanterar man inte är den "fasta" partnern? Den som ens pojk-/ flickvän inte bor med? ( Om ens relation ser ut så. )

*Om det finns barn inblandade, hur fungerar det? Hur går deras tankar?

*Är det någon som trott sig vara polyamorös och inlett ytterligare ett förhållande men sedan ångrat sig? Hur gick tankarna innan och efter?

Detta är de frågor jag kommer på just nu.. Kommer säkert komma fler..

Jag vill inte att tråden ska kantas av påhopp av de som verkligen inte kan tänka sig leva polyamoröst. Gör er inte besväret att skriva.

Jag vill verkligen veta för jag vill komma underfund med mina egna tankar och känslor kring detta.

Jag kanske aldrig kommer bli tillsammans med den jag älskar igen, men jag vill ändå förstå/ försöka förstå..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-28 20:58
Jag vill gärna att de av er som är polyamorösa eller lever i andra familjebildningar även kan berätta hur ni kom fram till att just detta levnadsätt passade er?

*Hur gick era tankegångar?

*När insåg ni att ni inte vill leva i den stereotypa, monogama familjebildningen?

*Hur ser du (polyamorösa) på att din partner har en/ flera förhållanden eller ev. bara har sexuella kontakter med andra?

Jag som startat tråden finner det väldigt fascinerande och intressant och skriver inte enbart för att jag tror att min partner ska komma tillbaka, jag inser själv att det kan finnas andra anledningar än de h*n själv uppgav till varför h*n gjorde slut.
Men jag vill ändå, för min egen skull, komma underfund med hur jag känner och vart jag står då jag inte vet om jag kommer stöta på detta i framtiden i en ny relation.

Ni som redan skrivit ska ha STORT tack! Och jag hoppas fler vill/ vågar skriva och att andra nyfikna vågar skriva.
( Skriver ni anonymt får ni gärna titulera er mer än anonym t.ex anonym 1, Anonym 2 eller liknande.. Lättare att hålla i er i sär då )

Mvh/ Trådstartaren (Vill förstå)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-29 16:59

Föreslagna länkar:

polyforeningen.org/

polywiki.se/

polywiki.se/l%C3%A4nksamlingar

www.facebook.com/groups/2389749486/

Böcker:

"Opening Up"- Tristan Taormino

"Ethical Slut"- Janet W. Hardy, Dossie Easton

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 29 Jan 16:55

#51

Anonym (L:s karl) skrev 2013-01-29 16:09:39 följande:

Hej,

jag är då sambo med Anonym (L) som tidigare skrivit i tråden.

Jag vill puffa lite extra för böckerna hon nämnde i sin post. Som ny och ställd inför dessa frågeställningar blir det väldigt mycket frågor och funderingar. Och även om jag och sambon kastat ut TV:n för att kunna ha marathondiskussioner var och varannan kväll går det ibland inte att komma fram. Då är det lättare att läsa om hur andra har organiserat sitt liv.

Jag har som sagt gått i en del terapi. Att jag vill vara flersam är ju något som jag sett som ett problem som behöver lösas. Terapi, medicinering, kanske kastraktion i värsta fall ;)

Det var inte förrän jag käkade lunch med den enda poly jag känner där saker och ting plötsligt började klicka på plats. Hon hade gått i terapi i rätt många år innan hon insåg att hon faktiskt inte var botbar, istället fick hon anpassa sitt liv till sådan hon var. En av mina största förvirringar i sammanhanget har varit att jag blev så svartsjuk sist sambon träffade sin älskare som hon haft i många år innan hon träffade mig. Vi har bjudit in honom på sexfester hemma hos oss och jag har känt mig helt lugn med att de skulle träffas. Men när det skedde hängde jag upp mig på detaljer i vår överenskommelse som inte infriades och på en halvtimme gick jag från lite kåt till väldigt svartsjuk. Och arg.

Jag hade nog gått runt och trott att man inte kände svartsjuka om man är poly - kanske att det helt enkelt är sådana som inte blir svartsjuka som blir poly. Kanske att man har någon annan känslomässighetsstörning samtidigt för att underlätta saker och ting.

Min vän berättade då att hon självklart tyckte det var jobbigt när hennes sambo var tokkär i någon annan och tillbringade hela helgerna naken i hennes säng. Men - att svartsjukan var något hon accepterade för att hon ville låta honom uppleva detta och det var det enda sättet. Samtidigt var det ju åt andra hållet - hon ville uppleva samma känslor på sitt håll och förstod att det inte påverkade hennes lust att vara med sin sambo.

I båda böckerna finns det mer eller mindre omfattande avsnitt om svartsjuka, vad det egentligen är (att det inte finns en känsla som är svartsjuka, utan att man istället måste titta på känslorna bakom: att bli lämnad utanför, ägandebehov, bristande självkänsla - vilja vara allt för den personen etc.) Framför allt avsnittet om svartsjuka i Opening Up tycker jag alla skall läsa som överväger en karriär som poly. Det finns mycket att lära sig om sig själv i det, många möjligheter att växa.

Det här tycker jag är jätteintressant!

Vad var det för detaljer i er överenskommelse? Handlar det om kyssar och smek som kan ses som annat än just sexuellt?

Jag tror att i varje typ av konstellationer så finns det svartsjuka.. Det märker man ju både inom vänskapsrelationer, syskonrelationer, arbetsrelationer osv. Så så klart finns det även svartsjuka i en polyamorös relation.
Men jag ( alltså MIN åsikt, behöver definitivt inte delas av andra ) är att allt kan ordna sig med en ordentlig grund; att man pratar, diskuterar, reflekterar och sätter sig in i varandras känslor.
När uppstår känslorna av svartsjuka? Är det när din sambos KK rör vid henne på ett särskilt sätt som du ansett vara en del av "Er"?
Är det hela grejen med att helt plötsligt möter du hennes KK och får en bild av vem han är som kanske inte stämmer överrens med den bild du gjort mentalt av honom?
Eller är det en osäkerhet hos dig om du tycker dig duga som partner sexuellt och emotionellt?

Jag är sådan att jag blir svartsjuk/ avundsjuk när jag inte förstår. Men får jag bara chans att prata, tänka och nysta i det så brukar det övergå till nyfikenhet och en öppenhet ( inte allra minst hos mig själv ).

Böckerna ni har föreslagit har jag nu snokat upp på Adlibris så ska beställa dem är det tänkt

Men en fråga: Började ni direkt med att träffa andra efter att ni blivit tillsammans? Eller försökte ni landa först i vilka "Ni" är som par?

Anonym (L:s karl)

Äldre 29 Jan 17:05

#52

Anonym (Vill förstå) skrev 2013-01-29 16:55:04 följande:

Det här tycker jag är jätteintressant!

Vad var det för detaljer i er överenskommelse? Handlar det om kyssar och smek som kan ses som annat än just sexuellt?

Jag tror att i varje typ av konstellationer så finns det svartsjuka.. Det märker man ju både inom vänskapsrelationer, syskonrelationer, arbetsrelationer osv. Så så klart finns det även svartsjuka i en polyamorös relation.
Men jag ( alltså MIN åsikt, behöver definitivt inte delas av andra ) är att allt kan ordna sig med en ordentlig grund; att man pratar, diskuterar, reflekterar och sätter sig in i varandras känslor.
När uppstår känslorna av svartsjuka? Är det när din sambos KK rör vid henne på ett särskilt sätt som du ansett vara en del av "Er"?
Är det hela grejen med att helt plötsligt möter du hennes KK och får en bild av vem han är som kanske inte stämmer överrens med den bild du gjort mentalt av honom?
Eller är det en osäkerhet hos dig om du tycker dig duga som partner sexuellt och emotionellt?

Jag är sådan att jag blir svartsjuk/ avundsjuk när jag inte förstår. Men får jag bara chans att prata, tänka och nysta i det så brukar det övergå till nyfikenhet och en öppenhet ( inte allra minst hos mig själv ).

Böckerna ni har föreslagit har jag nu snokat upp på Adlibris så ska beställa dem är det tänkt

Men en fråga: Började ni direkt med att träffa andra efter att ni blivit tillsammans? Eller försökte ni landa först i vilka "Ni" är som par?

Jag tror vi höll oss till varandra i flera månader, minst två tre! :)

Därefter träffade vi ett par tillsammans och även om det inte gick sådär superbra i alla avseenden insåg vi i alla fall att vi bands ihop på ett sätt som vi faktiskt inte hade upplevt tidigare. Så det dröjde rätt länge, två år innan vi gjorde något på egen hand utan varandra.

Det har aldrig funnits svartsjuka i speciellt omfattande omfattning när båda varit med, de gångerna har det varit när jag utforskat de gränser vi satt upp (jag uppfattade som utforska, hon som överskrida), men bara vid några få tillfällen.

Reglerna är främst hennes för mig: jag har ett inte så stort antal gånger som jag kan träffa någon annan under tiden för överenskommelsen, jag får inte tillbringa natten där, vi har inte sex med andra i vårt hem och (främst min regel) att om en part träffar samma person flera gånger så skall man ha möjlighet att få träffas och skapa en egen bild av personen.

När det gäller hennes älskare har jag ju träffat honom flera gånger, till och med varit ensam med honom (dock inte sexuellt, jag är rätt hetero...)

Hon får svara mer i detalj kring sin svartsjuka.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 29 Jan 17:12

#53

Anonym (L:s karl) skrev 2013-01-29 17:05:52 följande:

Jag tror vi höll oss till varandra i flera månader, minst två tre! :)

Därefter träffade vi ett par tillsammans och även om det inte gick sådär superbra i alla avseenden insåg vi i alla fall att vi bands ihop på ett sätt som vi faktiskt inte hade upplevt tidigare. Så det dröjde rätt länge, två år innan vi gjorde något på egen hand utan varandra.

Det har aldrig funnits svartsjuka i speciellt omfattande omfattning när båda varit med, de gångerna har det varit när jag utforskat de gränser vi satt upp (jag uppfattade som utforska, hon som överskrida), men bara vid några få tillfällen.

Reglerna är främst hennes för mig: jag har ett inte så stort antal gånger som jag kan träffa någon annan under tiden för överenskommelsen, jag får inte tillbringa natten där, vi har inte sex med andra i vårt hem och (främst min regel) att om en part träffar samma person flera gånger så skall man ha möjlighet att få träffas och skapa en egen bild av personen.

När det gäller hennes älskare har jag ju träffat honom flera gånger, till och med varit ensam med honom (dock inte sexuellt, jag är rätt hetero...)

Hon får svara mer i detalj kring sin svartsjuka.

Men kan du/ ni tycka att det är därför ni har lite svårt med svartsjukan? Att ni första två åren ändå blandade in en eller fler parter till i förhållandet även om det bara var tillfälligt?
Hade ni kanske känt er mer säkra om ni tryggat en grund med bara er två första året i alla fall?

Men hur har ni då kommit fram till de här reglerna? Vad är det som gör att du inte får stanna över en natt t.ex? (Att inte ha sex med en annan person i det gemensamma hemmet kan jag dock ha förståelse för.)

Vad var det då som utlöste svartsjukan? Kom du/ ni fram till det?

Jag är oerhört glad och tacksam för att ni vill och vågar svara

Jojohanna

Äldre 29 Jan 17:22

#54

Anonym (Vill förstå) skrev 2013-01-29 16:55:04 följande:

Vad var det för detaljer i er överenskommelse? Handlar det om kyssar och smek som kan ses som annat än just sexuellt?

Jag tror att i varje typ av konstellationer så finns det svartsjuka.. Det märker man ju både inom vänskapsrelationer, syskonrelationer, arbetsrelationer osv. Så så klart finns det även svartsjuka i en polyamorös relation.
Men jag ( alltså MIN åsikt, behöver definitivt inte delas av andra ) är att allt kan ordna sig med en ordentlig grund; att man pratar, diskuterar, reflekterar och sätter sig in i varandras känslor.
När uppstår känslorna av svartsjuka? Är det när din sambos KK rör vid henne på ett särskilt sätt som du ansett vara en del av "Er"?
Är det hela grejen med att helt plötsligt möter du hennes KK och får en bild av vem han är som kanske inte stämmer överrens med den bild du gjort mentalt av honom?
Eller är det en osäkerhet hos dig om du tycker dig duga som partner sexuellt och emotionellt?

Jag är sådan att jag blir svartsjuk/ avundsjuk när jag inte förstår. Men får jag bara chans att prata, tänka och nysta i det så brukar det övergå till nyfikenhet och en öppenhet ( inte allra minst hos mig själv ).

Överenskommelsen innehåller precis som sambon beskrivit ovan, hur många man får träffa, hur länge, hur nära i bekantskapskretsen de får vara, var man får vara, dagar som är vikta för bara oss, sexchattar och mail och tillgång till varandras osv. grunden är att inget skall vara hemligt eller undanhållas, då är det inte ok.

Jag tror att jag är svartsjuk för att jag personligen inte har ett stort behov av att vara med andra, för min del hade det räckt med swingersgrejen. Jag vill helt enkelt få vara med.
Jag har också svårt, eftersom det för mig är otänkbart att vara någon som jag inte är kär i eller älskar riktigt nära, det vill jag hålla specifikt för mannen i mitt liv. Min sambo känner ju inte så utan tvärtom är det bland annat det han vill åt, att vara någon annan riktigt nära. det upplever jag hotfullt. Får kanske förtydliga att sex rätt upp och ner inte är så intimt för mig, då kan en kram vara mycket mer intim. Helst av allt skulle jag också vilja ha kyssar exklusivt för mig men har fått släppa på det då jag inser att det är svårt att ha sex/komma någon annan nära utan det.
Angående bilder så är det lättare för mig att få reda på vad de gjort när de träffas utan mig, mina bilder är alltid värre än sanningen.

Jag försöker verkligen förstå varför han har det här närhetsbehovet och trots många, säkert 100 timmars diskussion om detta så tror jag inte att jag någonsin kommer att förstå det fullt ut. Det har också ändrats under vår tid tillsammans från att vara mer sexrelaterat till att nu vara mer närhetsbetonat. Men, livet är ju föränderligt och jag ser det just nu som en resa där jag utforskar vad jag vill, har lust med och klarar av. Precis som i en vanlig relation men med kanske lite annorlunda tema.

Fördelen med att ha ett gemensamt intresse är att samtalsämnena finns konstant och man håller relationen vid liv. Kan säga att vi inte har någon tv, det hade vi aldrig hunnit med :)

Jojohanna

Äldre 29 Jan 17:25

#55

Anonym (Vill förstå) skrev 2013-01-29 17:12:28 följande:

Men kan du/ ni tycka att det är därför ni har lite svårt med svartsjukan? Att ni första två åren ändå blandade in en eller fler parter till i förhållandet även om det bara var tillfälligt?
Hade ni kanske känt er mer säkra om ni tryggat en grund med bara er två första året i alla fall?

Men hur har ni då kommit fram till de här reglerna? Vad är det som gör att du inte får stanna över en natt t.ex? (Att inte ha sex med en annan person i det gemensamma hemmet kan jag dock ha förståelse för.)

Vad var det då som utlöste svartsjukan? Kom du/ ni fram till det?

Jag är oerhört glad och tacksam för att ni vill och vågar svara

Jag tror inte det hade gjort någon skillnad om vi väntat eftersom det inte funnits ett uns av svartsjuka så länge båda var med utan bara en berusande känsla av samhörighet.
reglerna har kommit fram efter att vi provat olika saker och vad som känts jobbigt. För mig är att sova tillsammans väldigt intimt och det vill jag bara att han gör tillsammans med mig.
Svartsjukan tror jag att jag förklarade i inlägget ovan.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 29 Jan 17:54

#56

Jojohanna skrev 2013-01-29 17:22:22 följande:

Överenskommelsen innehåller precis som sambon beskrivit ovan, hur många man får träffa, hur länge, hur nära i bekantskapskretsen de får vara, var man får vara, dagar som är vikta för bara oss, sexchattar och mail och tillgång till varandras osv. grunden är att inget skall vara hemligt eller undanhållas, då är det inte ok.

Jag tror att jag är svartsjuk för att jag personligen inte har ett stort behov av att vara med andra, för min del hade det räckt med swingersgrejen. Jag vill helt enkelt få vara med.
Jag har också svårt, eftersom det för mig är otänkbart att vara någon som jag inte är kär i eller älskar riktigt nära, det vill jag hålla specifikt för mannen i mitt liv. Min sambo känner ju inte så utan tvärtom är det bland annat det han vill åt, att vara någon annan riktigt nära. det upplever jag hotfullt. Får kanske förtydliga att sex rätt upp och ner inte är så intimt för mig, då kan en kram vara mycket mer intim. Helst av allt skulle jag också vilja ha kyssar exklusivt för mig men har fått släppa på det då jag inser att det är svårt att ha sex/komma någon annan nära utan det.
Angående bilder så är det lättare för mig att få reda på vad de gjort när de träffas utan mig, mina bilder är alltid värre än sanningen.

Jag försöker verkligen förstå varför han har det här närhetsbehovet och trots många, säkert 100 timmars diskussion om detta så tror jag inte att jag någonsin kommer att förstå det fullt ut. Det har också ändrats under vår tid tillsammans från att vara mer sexrelaterat till att nu vara mer närhetsbetonat. Men, livet är ju föränderligt och jag ser det just nu som en resa där jag utforskar vad jag vill, har lust med och klarar av. Precis som i en vanlig relation men med kanske lite annorlunda tema.

Fördelen med att ha ett gemensamt intresse är att samtalsämnena finns konstant och man håller relationen vid liv. Kan säga att vi inte har någon tv, det hade vi aldrig hunnit med :)

Jag kan tänka mig att jag till stor del är som dig.. Kyssar och kramar är något som är mer intimt och något man gör med den som man står närmast.
Jag kan dock se att om min partner nu vill ha ytterligare en relation där det ingår så är det något hos mig som JAG ska reda ut. Min partners förmåga att älska fler än en gör, (bör inte göra i alla fall) , vårt förhållande mindre värdefullt och viktigt.
Jag kan tänka mig att vårt förhållande som "grundförhållande" kan bli starkare eftersom jag, i min kärlek, kan förstå och acceptera min partners behov samt känslor och att i och med det gör att vår relation blir starkare och än mer kärleksfull. (Och naturligtvis tvärtom). Men det är så jag TROR att det kan komma att se ut. Inget är hugget i sten.

Kanske ska du inte försöka förstå honom så mycket som dig själv?

Det här med närhet och kärlek kan jag se på som att; Jag har väldigt många nära och kära vänner som jag verkligen älskar. Men älskar jag den ena vännen mer än den andra eller hur går det till? Kan jag rangordna dem?

När jag var yngre var det ju så viktigt med vem som var bästa vän med vem. Och jag vet att jag kunde bli oerhört svartsjuk på om den person som JAG ansåg var MIN bästa vän även hade en annan bästa vän. Trots att jag själv hade 2- 3 stycken till.

Ju äldre jag har blivit har jag insett att jag har många bästa vänner. Alla är unika på sitt vis och alla tillför något i mitt liv oberoende av de andra. Jag älskar dem alla men var och en pga den unika person som just den personen är.

Precis som med barn. När man får sitt första barn så kan man nog aldrig tro att man kan älska en annan människa så mycket; det är överväldigande, glädjande, berusande och otäckt samtidigt.
Men så kommer barn nummer två.
Minskas då kärleken till det första barnet eller ändrar det form?
Jag tror inte det. Jag tror kärleken som kommer från en själv utvecklas och man älskar ytterligare en individ helt oberoende på hur man känner för första barnet.
Plötsligt har kärleken man känner för ett barn fördubblats till kärleken för två ( eller tre, fyra osv ), den minskas inte, ändras inte. Det är två olika men samtidigt samma. ( Jag bara spekulerar här för jag har själv inga barn. )

Kärleken till ens barn kan ju heller inte jämföras med kärleken till sin partner. Det är två helt olika kärlekar. Men kärleken FINNS där..

( Nu vet jag inte om jag kanske bara svamlar, bare with me.. )

Jag tycker som sagt att detta är oerhört intressant och mina ögon och har öppnats otroligt mycket sedan jag startade den här tråden. Jag känner själv att jag ändrat inställning till mycket och känner mig både mer öppen och faktiskt lite friare som människa

Jag håller dock fast vi att man aldrig ska bruka våld mot sig själv, vare sig det gäller känslomässigt eller fysiskt. Känner man att detta inte passar för en själv men gör det för partnerns skull så är man nog helt ute och cyklar.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 29 Jan 17:56

#57

Jojohanna skrev 2013-01-29 17:25:17 följande:

Jag tror inte det hade gjort någon skillnad om vi väntat eftersom det inte funnits ett uns av svartsjuka så länge båda var med utan bara en berusande känsla av samhörighet.
reglerna har kommit fram efter att vi provat olika saker och vad som känts jobbigt. För mig är att sova tillsammans väldigt intimt och det vill jag bara att han gör tillsammans med mig.
Svartsjukan tror jag att jag förklarade i inlägget ovan.

Det låter väldigt nyktert och bra också

Så klart att saker kanske inte blir så som man resonerat från början, då är det ju bra om man kan/ vill diskutera sig fram något som passar en själv och sin partner/ förhållandet bättre

Tack för att du vill dela med dig!

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 29 Jan 22:32

#58

*Puffar och hoppas på fler historier*

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 30 Jan 00:17

#59

*puff*

Anonym (Bara vän)

Äldre 30 Jan 00:38

#60

Hej!

Jag har ingen egen erfarenhet av det här, Men har en vän som levt med två flickvänner under lång tid. Det som jag känner att hon gör som jag tycker är schysst är att hon berättar om hur hon lever direkt när hon träffar någon ny. Dvs, hon träffar inte någon först och berättar efter ett tag. Hennes förhållanden har fungerat väldigt bra, och en av hennes flickvänner har också en annan flickvän. Den andra har "bara" henne. Om man ska undvika svartsjuka tror jag att det är otroligt viktigt att vara ärlig med att man vill leva så från början.
Om det kommer fram när man redan har känslor kan det vara så att man anpassar sig för att man vill vara med personen. Jag tror att det då är liten chans att få det att fungera, eftersom det kanske inte är det man innerst inne vill ha. Har nämligen en annan vän vars respektive efter flera år, när de var sambo och planerade för en gemensam framtid, berättade att han inte kunde leva med bara henne. Eftersom hon älskade honom gick hon med på att ha ett "öppet förhållande" men eftersom hon inte hade det behovet slutade det med att hon var väldigt svartsjuk och mådde väldigt dåligt. Tillslut avslutade de sin relation.
Detta är bara mina tankar utifrån vad de har berättat, hoppas fler som lever så själva hör av sig. Jag har ju säkert vävt in mina egna reflektioner i vad mina vänner berättat så det är ju ingen "sanning" om hur deras förhållanden fungerat.

Att leva polyamoröst?

INNEHÅLL