Anonym (Vill förstå)

Äldre 26 Jan 14:28

93 svar

Att leva polyamoröst?

Hej!

Jag vill gärna att de av er som lever i polyamorösa förhållanden eller har tankar åt det hållet ska skriva här. Kanske kan besvara frågor, tankar och funderingar, tipsa om länkar, bloggar osv.

Jag vill veta mer om vad det innebär- både själsligt, sexuellt, relationsmässigt och i vardagen.

Jag älskar en person som inte vet vart h*n står när det gäller förhållanden. H*n har tankar åt polyamori men vet inte själv vart h*n står eftersom h*n alltid sett sig själv som strikt monogam.
H*n träffade mig och vi inledde en väldigt kärleksfull relation med tankar om sammanboende och framtid tillsammans.
Men när h*n berättade om sina tankar så blev jag oerhört orolig, nästan svartsjuk eftersom jag då inte visste vart jag har/ hade personen. Och det mycket eftersom jag egentligen inte vet så mycket om vad polyamori innebär helt enkelt.

Jag hade en del frågor som h*n inte kunde svara på och som h*n tyckte att "det löser sig med tiden".

Men nu har h*n gjort slut.. Inte för att h*n inte älskar mig utan för att h*n insett att så länge h*n själv inte vet vart h*n står så är det orättvist att låta mig leva i ovisshet.
H*n vill vara själv och tänka igenom sina känslor och vart h*n står, dels för sin egen skull men också för att kunna vara ärlig mot en framtida partner.

Jag älskar denna person och vill själv förstå. Jag ser mig som monogam men har kunnat tänka mig att ha sex med andra (med då handlar det ju just om sex, inga känslor inblandade så det är ju inte polyamori.. )
Jag vill reda ut mina egna känslor kring detta.
Kan jag tänka mig att leva polyamoröst?
Kan jag tänka mig att låta min partner att leva polyamoröst utan att blir svartsjuk och må dåligt?

Mina frågor var/ är som följande:

*Hur funkar det relationsmässigt? Har man en partner som man lever till största del med och sedan har man en pojk-/ flickvän som man träffar efter behov/ när man kan/ vill? Eller är det väldigt individuellt?

*Har man ett eller flera boenden?

*Har man några regler mot/ med den fasta partnern? Och med pojk-/ flickvännen?

*Hur fungerar det för de av er som lever med en partner som är poly men som själva är "monogama"?

*Hur har relationen med den "fasta" partnern blivit? Mer stark? Mer öppen? Mer kärleksfull?

*Hur funkar det med omgivningen? Är ni öppna med era relationer, vet familj samt närmsta vännerna om detta?

*Hur är det att vara pojk-/ flickvännen i det hela? Hur hanterar man inte är den "fasta" partnern? Den som ens pojk-/ flickvän inte bor med? ( Om ens relation ser ut så. )

*Om det finns barn inblandade, hur fungerar det? Hur går deras tankar?

*Är det någon som trott sig vara polyamorös och inlett ytterligare ett förhållande men sedan ångrat sig? Hur gick tankarna innan och efter?

Detta är de frågor jag kommer på just nu.. Kommer säkert komma fler..

Jag vill inte att tråden ska kantas av påhopp av de som verkligen inte kan tänka sig leva polyamoröst. Gör er inte besväret att skriva.

Jag vill verkligen veta för jag vill komma underfund med mina egna tankar och känslor kring detta.

Jag kanske aldrig kommer bli tillsammans med den jag älskar igen, men jag vill ändå förstå/ försöka förstå..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-28 20:58
Jag vill gärna att de av er som är polyamorösa eller lever i andra familjebildningar även kan berätta hur ni kom fram till att just detta levnadsätt passade er?

*Hur gick era tankegångar?

*När insåg ni att ni inte vill leva i den stereotypa, monogama familjebildningen?

*Hur ser du (polyamorösa) på att din partner har en/ flera förhållanden eller ev. bara har sexuella kontakter med andra?

Jag som startat tråden finner det väldigt fascinerande och intressant och skriver inte enbart för att jag tror att min partner ska komma tillbaka, jag inser själv att det kan finnas andra anledningar än de h*n själv uppgav till varför h*n gjorde slut.
Men jag vill ändå, för min egen skull, komma underfund med hur jag känner och vart jag står då jag inte vet om jag kommer stöta på detta i framtiden i en ny relation.

Ni som redan skrivit ska ha STORT tack! Och jag hoppas fler vill/ vågar skriva och att andra nyfikna vågar skriva.
( Skriver ni anonymt får ni gärna titulera er mer än anonym t.ex anonym 1, Anonym 2 eller liknande.. Lättare att hålla i er i sär då )

Mvh/ Trådstartaren (Vill förstå)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-29 16:59

Föreslagna länkar:

polyforeningen.org/

polywiki.se/

polywiki.se/l%C3%A4nksamlingar

www.facebook.com/groups/2389749486/

Böcker:

"Opening Up"- Tristan Taormino

"Ethical Slut"- Janet W. Hardy, Dossie Easton

P30

Äldre 14 Feb 13:08

#81

Anonym (Anonym fyrsam) skrev 2013-02-14 12:45:42 följande:

Jag har med intresse läst denna intressanta tråd!

Jag är själv gift sedan ungefär 10 år och jag och min partner har nyligen kommit i polytankar utan att alls ha funderat över det eller pratat om det innan. Det började med att vi träffade ett par som vänner som vi lärde känna genom att vi umgicks alla fyra en kväll. Den ena av oss kände en av dem som ingår i paret sen tidigare, men mer som bekant, och personen ifråga hade vid några tillällen flirtat med min partner. Efter detta möte väcktes det mer och mer (i snabb takt!) tankar om partnerbyte med dem hos oss. Det smög liksom på oss stegvis, och när vi träffade dem igen blev känslorna ännu starkare, nästan som en nyförälskelse hos båda av oss. Var och en av oss är intresserad av en av de respektive som ingår i paret (det ena paret av oss är samkönat och det andra tvåkönat, så det finns både homo-, bi- och heteroinslag här, om det nu egentligen spelar någon roll).

Först trodde vi att det enbart handlade om en sexuell grej, att vi ville ha partnerbyte med dem sexuellt, liksom som swingers, och sen inget mer. Efter långa diskussioner (inte mycket tv här heller!) och särskilt efter att vi träffade dem ytterligare en gång har vi kommit fram till att det snarare är ett slags polyamoröst förhållande vi skulle vilja ha med dem. Båda paren har barn, och det är inte alls fråga om att vi alla skulle bli tillsammans på samma nivå, bo ihop eller något sådant, utan att de har sitt parförhållande och vi vårt, och att vi är vänner med dem, umgås mycket för att vi trivs ihop som människor och och tycker om varandra, men även har sex med varandra (till en början i två par och i olika rum, har vi tänkt, men när vi kommer in i det vore även samma rum och andra konstellationer möjliga). Jag känner mig förälskad, dels i den partner som blir "min", dels i dem som par. Det känns nytt och lite underligt, men helt rätt samtidigt, och min partner känner likadant. Vi har ett mycket stabilt förhållande med väldigt bra kommunikation, så svartsjuka känns som något vi kan hantera väl emellan oss.

Den här konstellationen skulle alltså vara en fyrsamhet (i partnerbytesform, inte alla med alla) som omdefinieras med jämna mellanrum utifrån alla inblandades känslor.

Kruxet är att det här än så länge till största delen bara är på tankestadiet. Sist vi träffade dem flirtade vi båda med dem och fick dem att förstå att vi båda var intresserade av dem (tidigare har bara flirt förekommit mellan ett av paren, det var ju egentligen så det hela började). Vi vet dock inte alls om de är intresserade av fyrsamhet/vad de är intresserade av med oss..(??) Det vi kan gå på är en oerhört stark känsla, starka energier och att de omedelbart nästa dag skrev ett meddelande till oss tillsammans som var mycket positivt och dagen därpå föreslog den ena för den ena av oss (de två som har den typen av kontakt) att vi måste göra om det mycket snart. Det tyder ju definitivt på att de inte är bortskrämda i alla fall, men det kan ju ändras... Förutom oss två är det två personers känslor till som ska med i ekvationen. Just nu känner jag (som man brukar vid en nyförälskelse) att jag inte vill något hellre att träffa dem och ha sex med dem (med den av dem jag ska ha sex med, samtidigt som det känns upphetsande att veta att de andra paret har sex samtidigt) och kan inte tänka på annat. Sen tänker jag att chansen att de känner som vi är så liten, partnerbyte, poly och sånt är ju lite extremt och så emot normen. Undrar om de vågar? Håll tummarna för mig!

Vore mycket glad för alla bidrag och tankar från andra! Jag är totalnovis på det här området!

Det låter som om ni har en spännande resa framför er. Det finns nog inga rätt och fel, det är ju individer det handlar om förstås, men det kräver, som ni har märkt en stor andel trygghet och en ännu större andel kommunikation där alla parter måste kunna vara raka.

Fördelen för er är att det värsta som kan hända - att det inte finns något intresse från deras sida - kanske inte gör så mycket, ni umgås inte tajt dagligen och så får man ta det därifrån. Som vanligt är det svåraste förstås att gå från flirt till att berätta: detta vill vi!

Egentligen är kanske det värsta som kan hända att en av parterna i det andra förhållandet gärna vill upplägget, men att den andra parten inte är intresserade. Vad händer med personen som vill, men inte får utlopp? Kan den personen vara så stor att den låter sin partner få upptäcka och uppleva trots att man själv inte får det? Det där bör ni förstås ha pratat igenom innan. Det går ju inte att förutsäga vem som blir utan med 100% säkerhet.

Älskar du din partner på den nivån att du låter den uppleva detta fantastiska även om du själv blir utestängd samtidigt som du blir dissad av den du är förälskad i? Hur hanterar du svartsjukan som med stor säkerhet kommer att visa sig på ett eller annat sätt.

Jag föreslår att ni tillsammans läser "Opening Up: a guide to creating and sustaining open relationships" så tidigt som möjligt, gör de övningar som känns relevanta. Framför allt kapitlet om svartsjuka tror jag att alla borde läsa vare sig man vill vara poly eller är nöjd med att vara människa.

Lycka till!

Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

Anonym (Anonym fyrsam)

Äldre 14 Feb 14:06

#82

P30 skrev 2013-02-14 13:08:21 följande:

Egentligen är kanske det värsta som kan hända att en av parterna i det andra förhållandet gärna vill upplägget, men att den andra parten inte är intresserade. Vad händer med personen som vill, men inte får utlopp? Kan den personen vara så stor att den låter sin partner få upptäcka och uppleva trots att man själv inte får det? Det där bör ni förstås ha pratat igenom innan. Det går ju inte att förutsäga vem som blir utan med 100% säkerhet.

Älskar du din partner på den nivån att du låter den uppleva detta fantastiska även om du själv blir utestängd samtidigt som du blir dissad av den du är förälskad i? Hur hanterar du svartsjukan som med stor säkerhet kommer att visa sig på ett eller annat sätt.

Vi har verkligen tänkt på och diskuterat den möjligheten (risken) att bara den ena parten är intresserad av upplägget. Det vi kom fram till då, och det var vi ense om, var att vi kände att vi gör det här tillsammans, och att vi om bara den ena är intresserad inte går vidare med det hela, för att vi tror att det blir för jobbigt för den som då inte får respons. Hade vi erfarenhet av det här sen tidigare skulle vi kanske tänka annorlunda, men vi är nog inte redo för att bara den andra får leva ut sitt. Det skulle vara en bra början på ett polyliv om vi hade varsin partner i ett par. Till saken hör också att vi på ett märkligt sätt tycker om dem, ja nästan är förälskade i dem, som par också, inte bara som individer. Jag kan till exempel tänka mig att ha sex med den andra personen i paret också så småningom (eller varför inte båda samtidigt), men det känns för övermäktigt att tänka på det i det här stadiet. Ett steg i taget... puh

Jag ska kolla upp den där boken! Den kanske stärker oss i processen. Övningar låter spännande...

Anonym (Anonym fyrsam)

Äldre 14 Feb 21:09

#83

Har beställt boken på amazon! Känner till Tristan Taormino från tidigare! Har fått mycket positiva besked sen mitt tidigare inlägg om att paret i fråga är väldigt på och vill träffas igen så fort som möjligt (jg håller på att förgås av spänning och upphetsning!!)

Anonym (Anonym fyrsam)

Äldre 14 Feb 21:14

#84

Just det P30: jag har funderat mycket på det där om ifall jag skulle unna min partner att själv gå vidare på sin kant om min förälskelse inte var med på noterna. Jag känner nu att jag absolut vill att hen ska få uppleva det härliga, och ja, jag skulle absolut vilja att hen gjorde det på egen hand! Jag känner mig glad, förväntansfull och upphetsad å hens vägnar!

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 14:25

#85

P30 skrev 2013-02-11 17:00:39 följande:

TS: hur har det gått för dig i funderingar och diskussioner?

Jag har fått mer förståelse för hur det fungerar. Jag känner mig inte främmande inför det men vet inte än hur min framtid kommer att bli.

Just nu händer det inte mycket. Jag mår inte så bra och saknar/ sörjer mitt förhållande till mitt ex. Har inte kunnat diskutera allt detta med personen i fråga.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 14:29

#86

Anonym (Känner en) skrev 2013-02-11 18:19:57 följande:

Har följt tråden, inte för att jag lever så själv men för att en av mina bästa vänner lever i en sådan relation. Hon är en av två kvinnor (ursprungliga frun) som har en relation med samma man, i början så har det verkat varit lite överdrivet lyckligt lull lull, bara fördelar. Men när man har skrapat lite på ytan så mår inte min kompis så bra som hon har gett sken av utåt av relationen. Hon håller väldigt mycket inom sig, hon har alltid varit extremt undergiven och han är väldigt dominant. Han är den som har drivit igenom detta för sin egen skull, hon har hakat på men sen ringer hon mig och gråter. Nu kommer jag väl bli strimlad här i tråden av alla som lever såhär, ville bara ge en lite annan bild. Sedan så har de flesta som gett dig råd i tråden varit den person som haft två partners på samma gång. Det är faktiskt inte riktigt samma sak.

Kan till viss del hålla med. Hade gärna sett att flickvännen/ fasta/ ursprungliga partnern eller den person som inte är poly kunnat ge sin sida av historien, hur det fungerar, hur de mår.

Fast även om man är undergiven så har man ett ansvar för sig själv att säga ifrån eller protestera mot att leva i ett förhållande som man inte mår bra av.

Mitt ex är dominant och jag undergiven, detta betyder inte att jag finner mig i minsta lilla eller låter personen diktera hur vårat liv ska se ut.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 14:32

#87

Anonym skrev 2013-02-11 19:52:04 följande:

Helt sant, jag har också tänkt på att alla som skrivit i tråden har varit den som sas står i centrum för relationen, och det är bra att höra andra sidans version också. Varför skulle du bli strimlad för det?

Överlag tycker jag det har hållit sig på ett vettigt plan med diskussionerna i den här tråden, i vissa trådar dock handlar det ju mest om personliga vendettor...

Det du tar upp är ju ett av orosfokusen när man bilaren sådan relation, att någon skall må dåligt i relationen utan att uttrycka det.

Som jag skrev ovan så är det ju ändå upp till alla parter att beskriva hur man mår. Ingen är tankeläsare och även om du är oerhört undergiven så åligger det dig själv att ta ansvar för ditt mående. Vill du inte leva i en relation där du delar din partner med någon annan så får du berätta detta för din partner och antingen nå en gemensam lösning eller gå skilda håll.

Har sagt det förut: Ett förhållande blir aldrig bra om du går mot dina egna känslor/ värderingar. Bruka inte våld på dig själv för att göra någon annan lycklig/ tillfreds.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 14:36

#88

Anonym (Känner en) skrev 2013-02-11 20:07:30 följande:

Jo precis, nu tror jag att det kan fungera riktigt bra. Men då ska det vara på allas lika premisser. Sedan kan jag störa mig enormt mycket på min väns man, han låter som en predikande sektledare och att deras leverne är det enda rätta, fast det är bara han som får ha två partners. Men som sagt, psykisk misshandel finns i alla konstellationer av relationer, men den sidan måste höras också.

Menar du att han endast tillåter sig själv att ha fler än ett förhållande? Då känns det mer som ett maktförhållande och psykisk misshandel än en stabil samvaro alla parter emellan.

Jag hoppas att din väninna kan ta sig ur detta. Att en person är dominant betyder inte att denne har rätten att behandla någon annan hur som helst om det inte är något som är ett gemensamt beslut från början.

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 14:37

#89

Anonym (Anonym fyrsam) skrev 2013-02-14 21:14:14 följande:

Just det P30: jag har funderat mycket på det där om ifall jag skulle unna min partner att själv gå vidare på sin kant om min förälskelse inte var med på noterna. Jag känner nu att jag absolut vill att hen ska få uppleva det härliga, och ja, jag skulle absolut vilja att hen gjorde det på egen hand! Jag känner mig glad, förväntansfull och upphetsad å hens vägnar!

Hur har det gått med det andra paret?

Solskenskille

Äldre 20 Feb 14:42

#90

Skulle gärna leva polyamoröst men vill ändå ha en speciell "tjej". Typ om man har 3 brudar man träffar o har sex med så är det ändå en man väljer att spendera vardagen och eventellt natten med.
Finns ju för många brudar att hämta och hitta!

Anonym (Vill förstå) Trådstartaren

Äldre 20 Feb 14:48

#91

Solskenskille skrev 2013-02-20 14:42:34 följande:

Skulle gärna leva polyamoröst men vill ändå ha en speciell "tjej". Typ om man har 3 brudar man träffar o har sex med så är det ändå en man väljer att spendera vardagen och eventellt natten med.
Finns ju för många brudar att hämta och hitta!

Hämta och hitta?

Att leva polyamoröst handlar inte om att kunna sätta på vem eller vilka som helst bara för att få utlopp för sina sexuella behov.
Att leva polyamoröst innebär att man har känslor för fler än en person. Alla behandlas med respekt och kärlek. Man kan leva med en person som är den "fasta" partner och ha pojk-/ flickvän på det. Men då gäller det ju att det är något som alla parter är överrens om och trivs med.

P30

Äldre 20 Feb 14:55

#92

Anonym (Anonym fyrsam) skrev 2013-02-14 21:14:14 följande:

Just det P30: jag har funderat mycket på det där om ifall jag skulle unna min partner att själv gå vidare på sin kant om min förälskelse inte var med på noterna. Jag känner nu att jag absolut vill att hen ska få uppleva det härliga, och ja, jag skulle absolut vilja att hen gjorde det på egen hand! Jag känner mig glad, förväntansfull och upphetsad å hens vägnar!

Det där är stort och fantastiskt. Kanske inte en förutsättning för att kunna vara poly, men absolut ett plus - att båda parter i ett förhållande ger den andre frihet att få känna upphetsning och uppleva trots att man själv kommer att må dåligt under tiden, att sätta sin egens lycka lägre än sin partners just där och då.

Har ju skrivit om det tidigare, men för mig var det en stor, faktiskt enorm aha-upplevelse att känna svartsjuka när min sambo träffade någon annan för sex. Jag tyckte inte att jag hade rätt att känna det jag kände och blev också förvirrad då min hjärna sa: jag vill att hon gör detta för sin skull, medan mitt hjärta skrek AJ!

Jag hade ju bestämt mig, varför känns det då på detta sätt? Pratade med en poly-kompis till mig där hon berättade att självklart blir man svartsjuk, i början är man ju så ovan vid att hantera det, så det blir helt kaosartat, efter några gånger blir det mer hanterbart.

Det absolut bästa i all svartsjuka är att du får ett unikt tillfälle till direktkontakt med ditt allra innersta. Jag som gått runt och trott att jag saknar ägandebehov, att jag har god självkänsla, trygg i hennes kärlek - det var jobbigt ändå.

Nu ser jag fram emot nästa gång, skall bli spännande och se vad som kommer fram då! :)

Om du gör som du alltid har gjort får du det resultat du alltid fått.

Anonym (Bobo)

Äldre 22 Sep 22:15

#93

Detta med polyamori är något som vi närmat oss, sakta men säkert. Vi har varit ett par i 7 år och de sista 2 åren har vi aktivt förverkligat många av våra gemensamma fantasier. Till saken hör att vi förstod hyfsat tidigt i vår relation, då vi lekte "sanning o konka" att våra fantasier kompletterade varandra och endast små skillnader har funnits.

Med tiden har våra experiment främst med min bästa vän resulterat i en polyamorös relation där inte bara sexet är av betydelse. Kärlek vore en överdrift att påstå men helt klart passionerat och vänskapligt. Den senaste erfarenheten var fantastiskt givande då vi åkte till Rhodos tillsammans. Ingen skillnad mot tidigare resor förutom att min kvinna istället för enbart mig nu även har min bästa vän som bonus. Nu har vi på allvar börjat prata om en mer permanent lösning framgent. Men detta får bero till den dagen hennes döttrar är ute ur boet.

Om ni undrar varför jag inte har samma "frihet" som henne är svaret enkelt: Hennes energi och uthållighet har allt som oftast överträffat den manliga kapciteten. Dessutom skulle vi aldrig ge oss in på okänd terräng. Blotta tanken på att se mig med en annan kvinna känns jobbig för henne. Hon vill inte få reda på vem jag i så fall skulle välja. Trots att vi bägge går igång på hennes olika "kandidater" till den grad att alla utom 2 av hennes "förslag" har blivit verklighet har vi medvetet hållt vår krets väldigt tajt. Dessutom har vi alla samma uppfattning om hur snabbt saker kan bli fel då antalet deltagare ökar. Av denna anledning har vi begränsat de tillfällen då vi har ytterligare sällskap till en och samma person. Med detta sagt önskar jag alla som bejakar kicken av att söka alternativa lösningar i framtiden. Utan omsvep vill jag rekommendera alla som tänkt prova sex på fler att vara noga med vem man bjuder in. Den stereotypa och oftast totalt felaktiga bilden av en otrogen "hora" som njuter av att förnedra sin stackars bebiskukade spillra av en man är så långt från den sanning våra erfarenheter givit oss.

Till er som anser er bemästra den för oss obegripliga terminologin kommer en fråga: Hur betecknas vårt upplägg korrekt?

Vi är definitivt inget cuckpar, tvärtom! Jag finner tanken på andra mäns sperma totalt motbjudande. Till och med min egen sperma vill jag inte kladda med. Den enda gång jag kunnat förbise min aversion är de få gånger då vi tar ut svängarna och turas om att komma inuti henne direkt efter varandra. Vid något svagt ögonblick då hon föreslagit vad jag betecknar som ett regelrätt gangbang har jag bromsat henne. Hur porrigt det än kan tänkas känns det rejält vårdslöst.

Hon är ingen "hotwife som agerar på egen hand!

Polyamori vore att överdriva då passion och kyssar samt intimitet inte är samma sak som kärlek. Vi har alla diskuterat vår ideallösning och den innebär att kvinnan är ensam drottning medan jag och min bästa vän gemensamt ansvarar för alla behov . . inte BARA de sexuella.

Med detta som bakgrund hoppas vi få ett bra förslag. Hur skall vi annars veta vad vi egentligen tänder på? ;)

Att leva polyamoröst?

INNEHÅLL