• Anonym (Ledsen)

    Sommarstugan- ett syskon får allt

    Vad hade ni tyckt i den här situationen om ni var jag?

    Mina föräldrar har ägt ett fint fritidshus, huset och marken är värderat till ca 4 miljoner kronor. Föräldrarna är de enda ägarna. 

    Du har ett syskon, en äldre bror. En dag kommer föräldrarna och säger att din bror kommer få köpa sommarhuset för en symbolisk summa, summan är symbolisk för att undvika att betala skatt och för att gåvor är skattefria. Brodern får köpa huset för 100 000 kr och får resten av huset i gåva.

    Brodern har redan nu ett mycket billigt boende och planerar att vara hemma med sina barn fram tills att de börjar skolan, det yngsta barnen är lite drygt ett år gammal. Brodern ville betala så lite som möjligt för huset för att ha råd att fullfölja sin plan att vara hemma länge. 

    Du har också barn. Du bor ganska dyrt, har ganska stora lån, och du skulle gärna också vara hemma i några år. Men kommer börja jobba när barnet är ett år gammalt. 

    Vad skulle du tycka om att dina/era föräldrar i det här läget ger bort huset/säljer det mycket billigt? 

    Det finns inga andra stora tillgångar i föräldrahemmet kanske ska tilläggas. Både jag och min bror har jobb och är i övrigt "välartade". 

     

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-02-28 15:05
    Våra föräldrar har nu sagt att det ska ses som ett förtida arv, men de kommer inte kompensera mig. Min bror får lösa ut mig efter deras död.

  • Svar på tråden Sommarstugan- ett syskon får allt
  • Anonym (Undrande)
    Lisa med barn skrev 2013-03-01 15:05:10 följande:

    I det här fallet visar föräldrarna bara ännu en gång hur orättvisa de är mot syskonen. Skillnaden är att tidigare orättvisor kanske inte har varit lika tydliga. Jag är inte övertygad om att TS tycker om sina föräldrar på samma sätt som om föräldrarna älskade sina barn lika mycket. För varje orättvisa är det som om föräldrarna tar med och mer avstånd från TS. Till slut ledsnar hon. Och hon har min fulla förståelse.

    Hur länge kan man älska någon ovillkorligen och orkar stå emot mental misshandel innan kärleken övergår till förakt?

       
    Det är väl inget som säger att hennes föräldrar inte älskar sina barn lika mkt?

    Att de tycker att brodern är bättre lämpad att sköta huset är det då samma som mental misshandel?
  • Anonym
    Anonym (Undrande) skrev 2013-03-01 15:56:35 följande:
    Det är väl inget som säger att hennes föräldrar inte älskar sina barn lika mkt?

    Att de tycker att brodern är bättre lämpad att sköta huset är det då samma som mental misshandel?
    Det kan man väl få tycka att han är. Men varför då inte ge ts en gåva som motsvarar värdet i den gåvan som ts bror får?


  • Anonym
    Juste skrev 2013-03-01 15:31:59 följande:
    Jag vill bara kort säga att jag tycker alla vuxna ska få göra precis hur de vill utan att någon annan, bland annat barn ska klaga på att de blir utanför. Jag resonerar så för att jag vill göra precis vad fan jag själv vill med mina tillgångar utan att en enda själ i världen ska komma och gnälla att det blir orättvist för dem. Detta är bara ego. Inget annat. En gåva är alltid en gåva. 
    Tycker nu alla vuxna vettiga människor ska släppa gnäll och gnat om arv och skit. Gläds så länge era föräldrar lever, skapa och bevara goda relationer med dem och när de inte är med oss längre i livet så kan vi leva vidare på goda minnen om fina relationer. Inget säger föresten att ni kommer leva längre än dem. Men tragiskt att folk stör sig på sånt här under livets gång, man får bara en chans. Så sabbar man den genom att vara girig på andras tillgångar. Skäms! 
    Men tycker du verkligen att det är upp till ts att upprätthålla en god relation med sina föräldrar när de gör sådan skillnad på henne och brodern?


  • Anonym (Undrande)
    Anonym skrev 2013-03-01 15:57:51 följande:
    Det kan man väl få tycka att han är. Men varför då inte ge ts en gåva som motsvarar värdet i den gåvan som ts bror får?


    Men varför? För att det är rättvist? Är det inte föräldrarnas val hur de vill spendera sin egendom? 
  • Anonym (Undrande)
    Juste skrev 2013-03-01 15:31:59 följande:
    Jag vill bara kort säga att jag tycker alla vuxna ska få göra precis hur de vill utan att någon annan, bland annat barn ska klaga på att de blir utanför. Jag resonerar så för att jag vill göra precis vad fan jag själv vill med mina tillgångar utan att en enda själ i världen ska komma och gnälla att det blir orättvist för dem. Detta är bara ego. Inget annat. En gåva är alltid en gåva. 
    Tycker nu alla vuxna vettiga människor ska släppa gnäll och gnat om arv och skit. Gläds så länge era föräldrar lever, skapa och bevara goda relationer med dem och när de inte är med oss längre i livet så kan vi leva vidare på goda minnen om fina relationer. Inget säger föresten att ni kommer leva längre än dem. Men tragiskt att folk stör sig på sånt här under livets gång, man får bara en chans. Så sabbar man den genom att vara girig på andras tillgångar. Skäms! 
    Agree!
  • Anonym
    Anonym (Undrande) skrev 2013-03-01 16:04:33 följande:
    Men varför? För att det är rättvist? Är det inte föräldrarnas val hur de vill spendera sin egendom? 
    Pratar vi rättvisa så nej. Det är inte rättvist att ge till ett barn och inte till det andra.

    Men visst har föräldrarna rätt att göra som de vill, men de är naiva om de inte förstår att detta för alltid påverkar relationen med sin dotter.
  • Anonym
    Anonym skrev 2013-03-01 14:11:55 följande:
    Tja... Vill man bråka om pengar så är det klart att man kan göra det. Eller så gör du inte det och fortsätter ha en god relation mot människor du tycker om. Lägger du värde i pengarna och dömer människorna utefter deras ekonomiska val så är det upp till dig. Trist att det blivit som det blivit då du uppenbarligen stör dig såpass på situationen att du känner avund mot din bror och verkar tycka mindre om dina föräldrar men återigen - det är ditt eget val. Hoppas du kommer fram till vad som är viktigast för dig. Kram
    Någonstans så slutar man tycka om människor som behandlar en dåligt.

    Det är jäkligt lätt att sitta på sina höga hästar som du gör. Jag är helt säker på att du inte alls skulle reagera så om du råkade ut för det ts upplever. 100 procent säker.
  • Anonym (Undrande)
    Anonym skrev 2013-03-01 16:07:50 följande:
    Pratar vi rättvisa så nej. Det är inte rättvist att ge till ett barn och inte till det andra.

    Men visst har föräldrarna rätt att göra som de vill, men de är naiva om de inte förstår att detta för alltid påverkar relationen med sin dotter.
    Men då utgår man från att grunden i en bra relationen baseras på att man ska ha rätt att få saker/pengar/egendom av sina föräldrar.

    Skulle min bror få mer än mig så skulle jag säkert känna att det var orättvist men inte ifrågasätta mina föräldrar, det skulle kännas gnidet. MEN att det skulle överskugga kärleken till mina föräldrar eller min bror känns småaktigt och egoistiskt. Inte tusan skulle jag börja förakta min mamma för att hon väljer att ge min bror mer än mig. 

    Tycker att många här drar detta till sin spets:"Får jag inte lika mkt som min bror så kommer jag börjar förakta mina föräldrar." 
     
    "Får jag inte lika mkt som min bror är det orättvisa och det är att betrakta som mental misshandel"

    Är inte detta tankesätt ganska ytligt och man glömmer familjen som enhet och fokuserar enbart på egendom och personlig vinning? 
  • Anonym (Ledsen)

    Visst skulle jag, om jag var så storsint som en del av er i tråden verkar vara, strunta i att våra föräldrar gör som de gör. 
    Jag skulle kunna säga till min bror: Grattis! Vilken bra deal för dig, jag är glad för din skull.

    Till mamma skulle jag kunna säga: Självfallet gör du som du vill med din egen egendom. Jag respekterar dig och din vilja. Tack mamma för att du lär mig ödmjukhet. 

    Kanske hade jag gjort det om vi hade talat om opersonligt guld som låg i ett bankfack, eller skogsegendomar, men nu talar vi om en fastighet som även jag är emotionellt bunden till. Vi har också en situation där min bror kontinuerligt  genom vår uppväxt blivit favoriserad. 

    Jag kommer inte ta avstånd från våra föräldrar eller från min bror, och jag har klargjort min synpunkt om det hela. Jag fick i alla fall igenom att det ska ses som ett förtida arv, inte som en gåva.  Min bror är inte glad för det.

     

  • Grande Rock
    Anonym (Ledsen) skrev 2013-03-01 11:11:15 följande:
    Min bror vill naturligtvis ha så låga omkostnader som möjligt under sin föräldraledighet. Om han köper huset för marknadsvärdet så kommer han få lov att ta lån som han måste betala ränta för. 

    För att svara på frågan hur huset kan göra att han kan vara hemma länge är för att huset möjliggör inkomster av betydande slag och för att han också inte behöver ta lån. Men mest handlar det här om att han mer eller mindre får huset, inte att han kan tjäna pengar på det som ägare, utan för mig är det "värre" att han "fått" huset. 

    Att dra på sig ett fritidshus brukar sällan medföra att omkostnader sjunker. Vilka inkomster ger huset?


    Om din bror vill ha låga omkostnader vore det ju bättre om dina päron väntade med att sälja kåken. Då behöver han inte ta lån, behöver inte betala drift och underhåll av huset och kan stanna hemma med barnen längre.


    Du kan stanna hemma längre om din familj betalar för kalaset.


    Ser du skillnaden?

Svar på tråden Sommarstugan- ett syskon får allt