Inga barn = ingen talan

Men hur läser du? Jag har inte överhuvudtaget sagt att du INTE vet något om barn, men däremot kanske du övertolkar situationen eftersom du drar in din oro för barnlöshet i den här frågan. Jag har inga tonåringar. Mina barn har inte hunnit bli så gamla ännu. Om jag har en kollega eller en vän som gnäller av sig över just SINA tonåringar så vill de oftast inte ha några generella råd överhuvudtaget om det inte är så att de faktiskt uttalat ber om min åsikt. Ofta vet de precis samma sak generellt om tonåringar som jag eftersom det är just tonåringar vi ägnar vårt yrkesverksamma liv till, men det är en helt annan sak att stå mitt i det och så tillkommer det känsloengagerad som man har med egna barn och den där känslan av otillräcklighet när man känner att det inte fungerar. Då i just det ögonblicket då man är trött och känner sig otillräcklig så är ofta det sista man vill höra generella råd. Om någon i sådant läge skulle slänga ur sig att jag inte vet vad jag pratar om då jag inte har tonåringar själv, så skulle jag ta det för vad det var.

Om nu du och din svägerska står så nära varandra som du säger, så borde ni rimligtvis kunna reda ut det där. Hon menar säkert inget illa, lika lite som du. 

Det handlar om SUNT FÖRNUFT. Finns vansinnigt många föräldrar som inte har det, och tvärtom.

Jag har också fått höra det där, tro mig... 

Som småbarnsförälder lyssnar jag på alla tips och provar de jag tycker låter vettiga, spelar ingen roll om det är någon med eller utan barn som ger dem.

Man kan inte dra erfarenheter genom andra alltså?

Tom Arya: Inte om hur det är att vara förälder, däremot kan man ha kunskap om barn via utbildning, jobb, småsyskon mm

Så mina fem nätter med en 8-månaders och en på 1 år och 9 månader gills inte?  Förutom otaliga dagar. Har man bytt typ tusen blöjor,matat med flaska hur många ggr som helst,sövt,tröstat,burit,lekt,klätt på,badat,klippt håret på,torkat spyor,gått upp halv fem och gjort välling så vet man visst rätt bra vad allt det praktiska innebär också! Jag tycker det är en skymf att påstå att vi inget vet! Ta mig med min erfarenhet och en jäntunge på 16 som aldrig ens träffat en bebis och sen själv får barn-vem borde initialt veta mer om bebisar? Enskilda barn är en annan femma,men överlag kan vi barnlösa faktiska veta en hel del. Och ha uppfattningar om hur man själv ska göra när man får barn. INGA barn kommer sova i min säng för jag anser det rena vansinnet och helt onödigt-alltså kommer inga barn ligga i vår säng. För att ta ett exempel.

Det det oftast handlar om från era sida är att ni så gärna vill trycka upp er fertilitet i ansiktet på oss och det endast gör er tydligen fullkomliga och oss värdelösa.

Pimpinella

Självklart vet du om du tagit hand om en bebis i fem dygn hur det är att ta hand om en bebis. Men ett föräldrarpar som har gått igenom hela småbarnsåren vet lite mer och har mer erfarenhet om just hur småbarnsåren är.

Jag vet inte hur det är att gå igenom året i lumpen därför uttalar jag mig inte om det inför andra värnpliktiga eftersom jag saknar den erfarenheten. Det är skit samma om jag har 20000 ak5:or hemma. Jag vet inget piss om just lumpen.

Förstår du? Du kan passa barn eller arbeta med barn men har du inga egna barn kan du omöjligt veta hur det är att leva 24/7 det första året med en bebis i familjen. Även om du fått en glimt av det med dina 5 dagar

Exakt så jag tänker också, och det gäller väl egentligen det mesta?

Vill jag ha hjälp med ett tal i matte B så frågar jag förmodligen min lärare istället för en som bara läst matte A, vill jag ha hjälp med hunden slår en hundtränares råd högre än en som passat en hund 5 dagar, vill jag ha hjälp med min psykiska ohälsa slår råd från en som jobbar med psykiatri högre än en som läst en bok en gång osv osv.  

Jag har dock fortfarande inte kopplat hur det hänger ihop med att trycka ner barnlösa, eller var barnlöshetsdiskussionen kommer in från början. Trycker jag ner en hundallergiker (som gärna vill ha hund men inte kan) för att jag hellre tar emot råd från en som lever med och jobbar med hund?  

Jag gjorde xakt samma sak, jag hade klart för mig att jag aldrig skulle amma, mina barn skulle aldrig få sin vilja igenom bara för att de skrek/tjatade, min barn skulle aldrig ligga i min säng utan skulle sova i sina egna, de Principerna höll jag stenhårt på och var tvärsäker på att jag skulle hålla, vilket jag gjorde... åtminstone tills den dagen första bebisen tittade ut

Jamen tack för påminnelsen att jag längtat efter barn i 26 år och kämpat för dem i snart 7 och fått 8 missfall! Erkänn,det är det ni oftast är ute efter att påpeka! Ni som fött vaginalt ska inte yttra er om k.s,ni som inte har barn i viss ålder ska inte yttra er om barn som är äldre,ni som inte ammat ska inte yttra er om amning,ni som inte gått upp 35 kg under graviditet ska inte yttra er om viktuppgång,ni som inte gjort ditten och datten ska inte yttra er alls. Det blir ju samma sak!  Men kräv att all personal i barnomsorgen ska ha egna barn då om nu vi är så komplett värdelösa!

Var har jag skrivit att jag hela tiden poängterar för föräldrar att de gör fel och borde göra si och så istället!? Jag umgås ö.h.t inte med fertila,gravida och småbarnsföräldrar eftersom jag hatar dem p.g.a barnlösheten. Men-och det är ett stort men! Jag får tammesjutton ha åsikter ändå och bestämma i förväg hur jag ska ta hand om mina egna barn när jag väl får dom!! Jag får tycka rökning ovanför barnvagnar är egotrippat,jag får tycka att man inte ska skaffa barn för att slippa jobba,jag får tycka att barn ska sova i egen säng och inte med mamma tills de är 11,jag får tycka att man inte ska dricka inför barnen,jag får tycka att man inte ska få k.s lättvindligt,jag får tycka att man åtminstone bör prova amma,jag får tycka en massa saker om barn och föräldraskap grundat på utbildning,erfarenhet och värderingar-lika väl som du garanterat har åsikter om saker du inte har erfarenhet av! Och jag garanterar att vad gäller mångt och mycket skulle jag bli en bättre mamma än vad väldigt många är-oavsett hur många barn de än får. Varför omhändertas barn då ifall fertilitet och förmågan att skaffa barn är det enda man behöver? Varför far barn illa,vanvårdas,är olyckliga,t.o.m tar livet av sig om nu föräldraskapet i sig gör en till expert? Varför finns BUP,terapeuter,BVC,allehanda experter på barn om nu alla föräldrar i sig själva är nog? Har du aldrig haft problem av nåt slag med dina barn? Säger du nej ljuger du,men tydligen kan man inga problem ha för råkar man vara fertil är man expert. Det finns ju såna så säger att det är anledningen till att vi inte får barn heller-naturen vet att vi inte kan ta hand om dem,men då är det himla märkligt att barn far illa ö.h.t! Då skulle ju ingen olämplig kunna få barn och allt vara frid och fröjd i samhället.