Jag har reagerat på en sak och det är att man ofta får höra att "det vet du inget om, du har inga barn" osv.
Klart att man kan veta saker som rör till exempel barns uppfostran utan att själv ha barn. Sedan är det ju självklart så att många saker är lättare sagt än gjort. jag blir faktiskt sjukt sårad över att få höra att man inte har någon talan..
Man bör också betänka att personen man säger så till, kanske inte KAN få barn..
Jag har jobbat inom barnomsorg, varit aupair i en fyrbarnsfamilj (1-7 år) och läser till förskollärare! Man kan ha många idéer och åsikter men man ska vara försiktig med att yttra sig! Dels är det känsligt ämne och sen är det så att vara mamma/pappa är en väldigt speciell känsla som inte kan förklaras och hur man uppfostrar sina barn är högst individuellt precis som att alla barn är olika!
Jag hade många yrkesbaserade åsikter ang barn innan jag fick min dotter. Jag fullkomligt avskydde när folk snäste av mig med "vänta tills du får egna barn" och inte tog mina teorier eller åsikter på allvar. Nu har jag bytt lag, samma dag min dotter föddes och folk började lägga sig i eller tipsa. JAG kan min dotter tack! Tar gärna emot tips på saker som inte fungerar som i TS fall men när folk lägger sig i hur jag gör för att de anser att jag gör fel är bland det värsta jag vet!
Tex min dotter på 14 mån livnär sig på välling, helt ointresserad av mat. En kompis tipsade om att blanda i frukt i maten...bra tips tack! (Funkade dock inte) en annan (barnlös) säger halvkaxigt att jag ska ge fan i att ge henne vällingen så kommer hon förr eller senare äta det hon får. Jag frågade om hon hade lust att ta de vakna nätterna tills dess och förklarade att när jag slutade amma (dottern vägrade flaska då) höll hon sig hela dagen tills hon fick bröstet på kvällen och jag fick inte sova, totalvägrat mat och flaska hela dagen! Att vägra det hon faktiskt äter funkar alltså inte!
Låter ju logiskt och min vän förstod kanske inte bättre för att hon inte själv haft ett matvägrande barn precis som barnlösa inte vet bättre på många andra punkter...därmed INTE sagt att barnlösa oavsett anledning till barnlösheten inte har någon talan men det är skillnad på att vara barnvakt/"dagisfröken"/aupair eller längtar efter egna och att faktiskt ha egna!
Kan tillägga att adopterade barn räknas som egna så jag inte får det kastat på mig! Har fått många dyrbara råd genom diskussioner och frågor av en kompis som adopterat och efter 15 års "barnlöshet" blev gravid. Hon i sin tur undrade allt om amning eftersom hon aldrig upplevt det. Man delar erfarenheter men ska komma ihåg att alla barn är olika! Har kompisar som gråtit sig till sömns för att de inte kunnat amma och jag kan säga att får jag fler barn vill jag inte amma av rädslan för att inte kunna sluta när JAG vill baserat på MIN erfarenhet! Eller måste jag amma för att inte kränka mina vänner det inte funkade för? Måste jag ta barnlösas råd?
MAJSKORN, du anar inte hur glad (ja sorry fel ord kanske men faktiskt, hoppas du tolkar det rätt) du gör mig! Det finns fler med barn som bara vill ha välling! Herregud vad vi kämpar med sonen, idag 16 månader, som älskar sin välling! Allt annat får vi truga till förbannelse med. Det går så där!
Pimpinellan,
jag tycker mig ha läst alla inläggen då jag varit med och tyckt och tänkt från start, men ingen i denna tråden har väl sagt att ni ofrivilligt barnlösa inte har någon talan? (inte frivilligt barnlösa heller för den delen). Alla har en talan, alla får givetvis tycka och tänka det dom gör, men som med mycket annat kanske man inte ge sina "välmenade råd" till vem som helst utan att förvänta sig en reaktion tillbaka? För man ger väl ett råd och förväntar sig en respons av något slag? Trist att prata för döva öron liksom.
Vill jag ha råd och tips om mina barn så frågar jag. Och då frågar jag den person jag anser mest lämplig!
Innan jag blev mamma hade jag också idéer i huvudet hur jag skulle agera t ex vid olika tillfällen. Tjena säger jag bara.
.
Jag tror att det stora missförståndet i den här tråden är att det ena laget säger "att man inte kan veta något om barn om man inte har några", när man egentligen kanske menar "att man inte kan veta lika mycket som dom som har barn"? har jag fel? man kanske ska tänka på att inte skriva att man INTE kan något om man verkligen inte kan något och inte skriva inte om man inte menar det.
Jag är givetvis med på detta, det är formuleringen som jag hakat upp mig på (varför säga att man inte vet något och sen säga att man förstår fel när någon tror att man menar att man inte kan veta något).
Jag förstår också givetvis att man kan ta illa vid sig när någon "vetbättrare" kommer och säger gör såhär istället. (man kan råka ut för det i andra sammanhang än barn också) Det har aldrig varit min taktik, då jag VET att man kan ta illa vid sig när någon kommer och just vet bättre. Jag har gett förynta tips.. "har du provat det här?"
Det jag sedan blivit upprörd över är att efter man sagt det på detta sätt(försiktigt och snällt), får ett extremt surt och inte så väl menat "det kan du inte veta, du har inga barn"
Det är DET jag har menat..
Så irriterande när man hela tiden går runt varandra..
Man vet inte mer om barn för att man har egna, man vet mer om de barnen man har bara.
Sedan är det lätt att bli hemmablind och inte se problem och alternativa lösningar så som andra kan se det, inte att förglömma.
Det är väl så här att en trött och frustrerad mamma tar illa vid sig om någon som inte har barn ska försöka ge goda råd precis som en trött och frustrerad kvinna blir när hon genomgår en IVF och någon som har haft lätt för att få barn försöker ge goda råd.
Är det ett bra svar till ER som försökt få detta till en tråd om ofrivilliga barnlösa vs småbarnsföräldrar?