Inga barn = ingen talan

mm, precis..

Men det är faktiskt så att någon som inte själv har barn inte kan veta hur det är att faktiskt vara förälder, det är två väldigt olika saker att jobba med barn och att själv ha barn det vet jag av egen erfarenhet.

Du tycker att svägerskan är otrevlig, men kanske är det som flera har skrivit att hon uppfattar dig som påträngande med dina råd och hon kanske har gett dig hintar tidigare om att hon inte är intresserad av att bli överöst med råd när hon beklagar sig?

Släpp det...     

Jag lika mycket rätt att tycka som ni andra, även fast jag är av en annan åsikt.. Jag ville bara ta upp detta då JAG tycker det är ett problem..

Herregud..

Ja fast du måste vara medveten om att det är just tyckande, utan grund i verklig erfarenhet. 

Det är som om att en oskuld skulle ge råd kring hur man har skönt sex tillsammans med någon annan, eller att någon som inte tagit körkort jobbar som bilskollärare...

Vad är problemet med att läsa av personen först? Det borde vara rätt lätt om man känner personen väl eller om liknande situation uppstått tidigare.

Vill personen ha råd eller bara ventilera en händelse högt? FRÅGA! "vill du ha ett litet förslag/tips/råd av mig?" Säger personen nej, låt det då vara. Säger personen javisst, kör på.

.

Men varför ger du henne råd? Hon vill inte ha dem, när ska du förstå det?

Nä, visst. Det är inte kul att bli avsnäst. Jag har verkligen bitit mig i tungan varje gång min bekant kom med ett råd. (Det gällde inte bara barn, utan i princip allt annat jag någonsin pratade om också, så det blev väldigt mycket till slut.) Men till slut var jag tvungen att så snällt jag kunde be henne att inte ge mig råd om jag inte uttryckligen bad om det. Jag ville mest bara prata om vardagliga saker, och i det ingår det ibland att berätta om bekymmer man inte vet exakt hur man ska hantera. Kanske din svägerska inte vet hur hon ska be sig sluta, så hon uttrycker sig lite klumpigt?

Hur det är i just ert fall vet bara ni två, men det låter som att du kanske ska prata med henne om saken. Det vi försöker hjälpa dig med här är att se det från det andra hållet. Du vill att hon ska respektera dig, och inte bli sur när du vill hjälpa till. Men om hon ska göra det måste du respektera henne tillbaka, kanske genom att acceptera att hon inte är den typ av människa som vill ha hjälp på det sättet. Eller hur?

Om du vill att hon ska ändra sig måste du antingen gå till henne och be henne ändra sig, eller gå halva vägen och ändra din approach. Som någon sa här; fråga henne först om hon vill ha ett råd. Det är ju inte så svårt, men det kanske underlättar konversationen er emellan om hon får en chans att bestämma själv om hon behöver eller vill ta emot det.

Kan det vara så att föräldrarna känner sig lite idiotförklarade? Allt som oftast har man ju läst på allt man hittat om graviditet, förlossning och spädbarn innan bebisen kommer och kan redan och har testat de flesta tips och trix så att säga, då kanske det känns tjatigt eller tom lite nedvärdernade att få höra "Men vet du vad, min mamma körde min lillebror i vagnen när han inte vill sova och det fungerade" tex som ju är ett väldigt basic knep, ponera också att föräldrarna är fulla med jhormoner och har sömnbrist.

Personer utan barn får gärna ge mig råd, men det spelar stor roll hur råden ges.