December bebis 2013

Jag började med järn vecka 10 då det låg på 14. Nu låg det på 116 så betydligt bättre men hoppas det höjs till förlossningen!

Jag har ju bf 28/11 och kommer att spendera hela november i köket. Jag kommer använda det för att få tiden att gå. Sen är jag extremt noga med att ha vissa saker på julen, en massa godis och sånt så det vill jag ha klart innan då jag känner att det kan bli svårt med en bebis på några veckor. Dessutom vill mamma ha mina (faktiskt fantastiska) lussekatter som varje år och hon har bett mig göra dom i oktober. Ifall att, hon vill inte riskera att missa dom.
Ser verkligen fram emot denna jul! Ska bli så mysigt! Kommer att göra så mycket julgodis jag bara orkar som jag sen kan ge bort, allt för att få tiden att gå :)

Jag kommer att klä mitt barn i kläder som går i färgerna vitt, grått, beige, brunt osv för att vi ännu inte vet könet och för att det är det vi köpt. Men vi har inte köpt allt vi tror går åt då vi vill kunna köpa lite kläder som faktiskt inte är könsneutrala. Jag kommer att klä min dotter i ljusrosa, ljuslila, klänningar osv om jag nu får en. Får jag en son kommer han att få bära en del ljusblått och mer typiska pojkiga kläder. Men kanske även lite ljusrosa och tvärtom om vi får en dotter.
Jag gillar ljusa kläder och så länge den själv inte har någon åsikt kommer jag att klä i den det jag och min man anser är fint. Sen att folk ser vilket kön det är, ja är det så fult?

Det finns två olika kön, hur vi än klär oss har vi två olika kön som människor och jag tycker att det är hur bra som helst, jag älskar både kvinnor och män. Det finns saker som skiljer oss åt eftersom vi är av olika kön och jag tycker inte att det är fel att folk ser vad mitt barn har för kön. För har jag en dotter är inte det samma sak som en son, rent biologiskt, och tvärtom. Det handlar inte om att jag måste visa vilket kön den har, för det kommer inte alltid att synas men jag kommer heller inte försöka dölja det. Jag själv bär klänningar och trivs i det och tycker att det är fint, får jag en dotter kommer hon att få bära det (bekväma och när tillfället passar) tills hon själv sätter stopp. Ber min son sen att få bära klänning så kommer han att få göra det.

Jag står verkligen för min åsikt och accepterar andras. Alla tycker inte likadant men det betyder inte att det är någon gör eller tycker fel.

Nyss hemkommen från bm. Känner mig lite småledsen. Hon tycker jag gått upp lite för mycket förstod jag. Förra gången jag träffade henne var i vecka 24 och då hade jag gått upp 10kg sen inskrivning (13 totalt) och hon var verkligen jättenöjd över det. Idag i vecka 31(30+6) hade jag ökat 2 kg sen vecka 24 och det var tydligen inte helt bra. Till saken hör att jag tränade 4ggr/veckan och promenerade 7mil/veckan och vat JÄTTENOGA med maten tills vecka 24 då jag vart beordrad att inte träna, promenera, städa, lyfta osv. Ändå gick jag upp mycket i början och jag kunde verkligen inget göra. Min kropp la på sig fast jag inte åt mer om man räknar kcal. Nu är jag i stort sett stilla jämt men har ändå bara ökat 2 kg sen dess. Hon räknar att jag gått upp 12 men det är ju 15 och hon sa att hon inte tyckte det var ok att gå upp 18-20kg. Jag har 9 veckor kvar. Vad ska jag göra!?

Jag var smal och väldigt vältränad innan med låg fettprocent. Gissar att jag behövde fettet. Jag mår jättedåligt om jag inte äter kolhydrater just nu (äter normalt ganska lite kolhydrater) och jag kan inte röra mig pga sammandragningar.
Jag har en historia med ätstörningar och tycker inte det är kul att jag gått upp så mycket men det är INTE pga för mycket mat eller lathet. Jag har tillräckligt bra koll för att veta det. Jag hade behövt svälta mig för att inte gå upp vilket ju inte är okej.
Känner mig jätteförtvivlad och min dumma inre röst säger ju åt mig att sluta äta. Typ.

Ändå har jag fortfarande storlek 36/S i kläder (gravidkläder dock) och är 171 så jag är ju inte SÅ tjock!? Alltid bra blodsocker (4-4,5) och lågt blodtryck (115/60) och låg puls.

Förlåt mitt gnäll men det är jobbigt med min historik med maten... Hon vet dessutom om det och därför ska jag på tul om 10 dagar då dom vill kontrollera så jag äter tillräckligt. Visst unnar jag mig lite mer sötsaker men ändå inte så pass mycket.
Usch, känns inte bra alls nu :(

Allt ser jättebra ut med bebisen. Var på koll i förrgår på förlossningen pga förvärkar och då gjordes ul, vul och ctg. Allt ser perfekt ut med den och även mina värden. Mitt sf mått var idag bra och även hjärtljuden. Tycker det borde vara det viktiga, inte min vikt. Jag har samma kroppsform som innan. Lite större om ben och armar såklart men mest mage. Får ofta komplimanger för att folk tycker jag ser så sund och frisk ut, att det bara är magen som ser större ut, kvinnor som önskar att dom såg/kommer se ut som mig som gravid. Men det är ändå min bm's ord som påverkar mig mest. Började t.o.m gråta när jag kom hem.

Sen är jag besviken för jag bad henne i vecka 9 om hjälp med min rädsla för förlossningen. 4 månader senare får jag henne att skriva en remiss, men sen ändrar hon sig och ber mig vänta ytterligare på att läkaren ska fixa detta (vilket han gjorde). Sen säger hon idag:ja vi pratade ju om att du skulle få en remiss angående snitt men sen tyckte du ju att jag skulle vänta med att skriva den... Jag vart helt paff!! Det är hon som inte tagit min rädsla på allvar och sagt att jag aldrig kommer att få ett snitt beviljat. Jag har ju behövt tjata varje gång och hon säger att JAG ville vänta!? Jag sa då att läkaren skrev en och att jag var där i tisdags.
Och jag vart beviljad snitt om jag vill (vilket absolut skulle vara omöjligt enligt min bm). Vilket verkar störa min bm..?

Usch bara massa klagomål just nu men ibland blir man besviken och ledsen. Imorgon blir nog en bättre dag! :)

Grattis till mjölken Sarak! Minns när min dök upp, känns så verkligt helt plötsligt!?

Och tack alla ni andra för era rara ord. Vet att jag ska strunta i henne men det är svårt. Ska se om jag klarar att säga ifrån nästa gång!

På väg till vårt tul. Fick tiden i maj och har längtat och tänkt att när vi ska på det är bebisen snart här. Ändå känns det så långt kvar...

Mår dåligt. Sen igår har hjärtat rusat på ett obehagligt sätt till och från. Mår illa, är yr och har en känsla av svaghet i kroppen. Har inte ätit dåligt och juice eller liknande hjäper inte. Någon som känner igen sig? Obehagligt när pulsen höjs så pass mycket så snabbt :/

Känner mig liksom lite avtrubbad i både kropp och huvud.

Känner mig inte förkyld men kan ju såklart vara på g. Glömde helt fråga om det, var så fokuserad på bebisen på skärmen. Uppskattad vikt 2092 i vecka 32+3. Genomsnittet är 2065 så väldigt nära. Känns bra!

Ska ikväll till veterinären med mina föräldrars hund och bb Sthlm ligger någon km ifrån så om det fortsätter under dagen får väl mannen släppa av mig där för en koll av blodtryck osv. Bor 7 mil från bb så då tar jag det då isf.

Känner mig inte förkyld men kan ju såklart vara på g. Glömde helt fråga om det, var så fokuserad på bebisen på skärmen. Uppskattad vikt 2092 i vecka 32+3. Genomsnittet är 2065 så väldigt nära. Känns bra!

Men ska på föräldragruppen i eftermiddag och där kommer en bm från mvc vara och en från bvc så kan be dom kolla blodtryck osv.

Ska ikväll till veterinären med mina föräldrars hund och bb Sthlm ligger någon km ifrån så om det fortsätter under dagen får väl mannen släppa av mig där om det behövs. Bor 7 mil från bb så då tar jag det då isf ;)