mammatilltvå85 skrev 2013-09-05 12:19:28 följande:
OJ vad ni skriver! =)
Ska nog skriva ett förlossningsbrev ändå. fick bra input på ämnen man kan ta upp av er.
Min bebis har vänt sig också! Äntligen...var lite nojjig att hon skulle fortsätta trivas med att ligga med rumpan ner...men vips så vände hon sig och nu sparkar det tydligt uppåt. Är ju i v.28 så hon får gärna ligga kvar så nu och sen fixera sig om någon vecka så jag vet var jag har henne....hahaha. Vill INTE föda i säte och vill INTE bli snittad....
Angående en del av det som diskuterades tidigare så känner jag nog att min första graviditet var absolut minst puttinuttig. Jag var ett hormonmonster utan dess like, helt rabiat stundvis och jag mådde inte alls särskilt bra. Tyckte inte alls det var en dans på rosor. Graviditet två var rena drömmen i jämförelse men då hade jag ju en bebis samtidigt så jag hann inte heller njuta så mycket. Den här gången känner jag mig minst gravid. Faktum är att jag känner mig helt som vanligt om det inte vore för att jag är ganska osmidig och absolut inte kan röra mig så obehindrat som jag hade önskat. Men jag känner mig mentalt som vanligt (kanske lite kortare stubin) inga cravings och känner ingen större skillnad på kroppen förutom magen. Har fortfarande i princip bara mina vanliga kläder förutom jeans då och ja, det känns inte som att jag är gravid direkt.
Det jag vill säga är att jag tror att det inte spelar någon roll om man är omföderska eller förstföderska, att varje graviditet är unik. Även för samma person, i alla fall har det varit så för mig. Men jag tycker det är viktigt med högt till tak i tråden och att vi ska kunna skriva om både bra och jobbiga saker. Framförallt tror jag att det kan vara skönt om man är gravid första gången och INTE tycker allt är rosenskimrande att höra att man FÅR känna så och att det också är normalt. I alla fall hade jag uppskattat det vid graviditet nr 1. När man får sitt andra, eller tredje, eller ja fjärde, ni fattar, så "vet" man ju av erfarenhet att det kan vara si eller så och att även om man inte är sådär puttinuttigt lycklig som gravid så gör det inget för man blir troligtvis lika lycklig för bebisen ändå. Men självklart tycker jag att det är lika kul och nödvändigt att dela med sig av "ytliga" saker också, som inte är så laddade utan som bara är trevligt att läsa om. tex shopping
med min son så mins jag att han fixera sig inte förrens rent sent i graviditeten men han var ruckbar rätt tidigt. men än har dom gott om plats att röra sig och snurrar runt i magen. vet min son älskade göra kullerbyttor i magen och varje gång han gjorde det mådde jag typ lilla för blir lätt åksjuk så det var inte speciellt skönt.
och denna lilla i magen har nu sparkar lite här och var och oss bm låg han rätt på sidan så inte konstig om jag känner honom överallt. förmodligen lika livlig som sin storebror=)
