Varför skaffar man barn sent i livet?

Jag förstår verkligen att du är anonym, jag hade inte heller velat skämma ut mig på det sättet du gör just nu.. Tråkigt att folk ska värva nya fördomar hela tiden. Varför inte bara låta andra göra som de vill? 

Ja, du verkar väldigt omogen. För min del dog mitt barn och det krossade mitt äktenskap och jag har inte kunnat gå vidare och hitta en ny man. Fortsätt lev i ditt drömparadis du, men tro inte alla andra har ett liv på rosor bara för att du har det.

Du är helt enkelt en av de som måste acceptera att alla inte har samma livssyn som du.
Skulle kunna räkna upp massor med faktorer som gör att man inte skaffar barn så tidigt.
Alla har inte det behovet så tidigt!
Alla har ingen att skaffa barn med så tidigt!
Många vill studera och resa när de är 20något!
Många känner att ekonomin inte räcker till så tidigt för ett barn.

Listan är oändlig!

Jag träffade min sambo när jag var 22. Vi ville inte ha barn förrän jag var 28. Då började vi försöka. Dock kom första när jag var 31. Vi har inga problem. Lika lyckliga som vi alltid varit och snart kommer andra barnet.
Du ska inte tro att alla är som du.
Alla är vi olika och på olika ställen i livet hela livet!

Ts är 37 år. Ja om man räknar den ålder hon skaffade sitt yngsta barn samt barnets ålder.

Snorungar liksom tanter finns i alla åldrar.

Jag är 32 år och har inga barn. 

Jag ber om ursäkt för att jag var så dum att jag valde att plugga efter gymnasiet och därmed fått ett ganska bra jobb. Jag ber också om ursäkt för att det bara var ungefär ett år sedan jag träffade en man som jag vill ha barn med.

Barn är inget man "skaffar", det är något man får. Jag avskyr verkligen uttrycket "skaffa barn", ungefär som att det bara är att gå till en affär och köpa ett.

Du har just visat att det är unga som "skaffar" barn som är de dumma. Förresten, jag tycker inte att jag är för gammal för att få barn. Jag förstår verkligen inte varför man väljer att få barn när man är så ung.

För att man inte vill ha barn tidigare.

Man har olika drömmar och mål här i livet. När jag var 19 så läste jag på gymnasiet.
 Jag var 35+ (som de flesta av mina vänner) när jag fick mitt barn. Jag har en tonåring nu och jag har också livet framför mig.

Jag har haft en toppentid mellan 20 och 35 då jag gjorde massor av roliga saker, jag har en toppentid framför mig som jag kan göra massor av roliga saker.
För mig var inte barn viktigt, för mig var en utbildning viktigt.      

För många kan det ju vara så att de inte hittat sin livspartner förrän efter 28-årsålder (och så vill man ju gärna vara tillsammans ett tag innan man skaffar barn). Många tycker också att det är enormt viktigt att ha en villa när man får barn, vilket så klart tar tid att spara ihop till (handpenningen). Ytterligare många vill även ha avslutat en utbildning och jobbat några år så de får högre föräldrapenning.

För andra spelar detta inte lika stor roll, och man har dessutom turen att hitta sin livs kärlek i unga år. Jag kan inte se att något är sämre än det andra, alla har olika förutsättningar i livet.

Studier, resor och karriär tror jag faktiskt att man kan fixa när som helst i livet. Min mamma utbildade sig runt 45 års ålder efter att ha varit hemma med barn i mer än 10 år, och har sen många år tillbaka haft ett eget företag.
Min pappa skolade om sig i 50-årsåldern (han har varit arkitekt, hantverkare och jobbar nu med att utveckla vindkraft-projekt som sedan säljs till kommuner).

Livet är långt och det är aldrig försent att förverkliga sina drömmar. Den enda drömmen som kan bli för sen att förverkliga är just familjelivet. Men i 30-årsåldern är det ännu inte det.

Svårt att hitta rätt partner är nog en bidragande orsak.
Som någon annan sa här, man skaffar inte barn med vem som helst.
 

Skulle typ hellre dö än att få barn vid 18-19, vid den ålder skulle jag vara rätt så olämplig som mamma;) jag väntade tills jag blev 30, lagom för mig!