Varför skaffar man barn sent i livet?

Som flera ovan skriver, det är inte alltid man kan planera att skaffa barn och det är oavsett om man är ung eller gammal mamma. 
Det är väll inget att störa sig på om en viss person är 20 år och längtar efter barn. Det är väll heller inget att störa sig på om ngn som är 35 + vill skaffa barn, det är helt och hållet upp till var och en samt att den biologiska klockan börjar ticka vid olika tidpunkter hos oss. Det finns kvinnor som är 20 som får barn med ds och får göra ksnitt pga kompl precis som det finns kvinnor 35 + som föder snabbt och enkelt utan ngn som hellst bedövning. Det är unga och äldre som är dåliga och oansvariga föräldrar , finns inga garantier. Sen finns det studier som visar att ferilitet minskar med ålder och risk för komplikationer precis som det finns statistik som visar att unga föräldrar separerar i större utsträckning än äldre men detta gäller ju inte alla.

Kalla mig gammalmodig, men det viktigaste är väl att var och en känner att de får barn i den tiden i livet som passar dem bäst?

Vilken svartvit värld vi lever i. 10 år är skillnaden på en ung mamma och en mamma som skaffar barn sent i livet.

Måste bara favorita, så att jag har något att göra på fredag :P

Har du någon undersökning eller artikel om det för jag skulle verkligen vilja läsa om det eftersom min sambo är äldre så är väsentligt.
Har däremot aldrig sett det så skicka gärna det. 

en.wikipedia.org/wiki/Paternal_age_effect
Här finns en hel del länkar till forskning.

Herregud vilken konstig fråga! Alla skaffar barn när de känns rätt just för dem. Jag själv är 26 år och fick mitt första barn förra året, väntar mitt andra nu i år. För mig var det dags, jag har ett stadigt och tryggt äktenskap, en fast anställning på ett jobb jag trivs. Jag kände att alla pusselbitarna var på plats. Viktiga punkter innan man beslutar att bilda familj, enligt mig.

Däremot, när jag var 19-20 år, inte en chans att jag skulle skaffa barn då! Jag var på resande fot, äventyr och upplevelser var viktigt, student..det har alltså inget med ålder att göra utan vart man befinner sig i livet!

Bara läst TS.

Min mamma fick mig när hon fyllde 41. Jag var en i raden av graviditeter hon haft sedan hon började få barn. Hon var 27 när hon fick första och sedan följde 10 graviditeter, ett missfall, ett barn som hon gick över med i två veckor och som dog en vecka före födseln, övriga 8 lever och mår bra. 

Jag är själv en bit över 30 och försöker få barn. Min man och jag har klarat av våra studier och vi är där vi vill vara på våra respektive arbeten. Vi tjänar bra och mår bra.

Jag frågade min mamma om hennes graviditet hade varit jobbigare med det sista barnet om man jämför med det första. Nej det hade det inte alls sa hon. Hon gick upp ungefär 8 kg med varje barn, inga 20 kilo där inte och hon är fortfarande smal och pigg trots att hon nu är pensionär. 

Ett ordnat liv innan man får barn är inte att förakta! 

sen kan jag tycka att den där tonen som yngre mammor ofta har i såna här trådar om att DE minsann kommer ha tid att leva och njuta när deras barn flyttat ty då är de fortfarande inte så gamla är lite underlig, får det att låta som om barn är något jobbigt man råkar ut för snarare än ett livsval, och det känns ju lite sorgligt kan jag tycka, det om något är väl att kasta bort tid i sitt liv på annat än vad man egentligen vill...

Tänkte detsamma. För mig fortsatte bara livet när jag fick barn.... Det pågick innan barnen kom och kommer att fortsätta när de flyttar ut!