Anonym (Stefan) skrev 2013-11-14 22:23:15 följande:
Jag vill inte gå in för mycket i detalj (vill inte outa mig) men en väldigt nära person till mig har vuxit upp i precis de omständigheterna som jag talade om tidigare. Föräldrarna brydde sig inte, och bryr sig inte än idag. Personen i fråga har mått otroligt dåligt av det, och mår än idag dåligt.
Så jag tror nog allt dina barn har tur som har dig. :) Och jag håller med om det du skrev i sista stycket.
Tack för ditt svar, det kändes riktigt bra
Ja jag tror att man kan lära sig ganska mycket extra av livet om man brevid får se hur svårt livet kan vara, att det verkligen inte är bara en dans på rosor utan man kan få kämpa hårt för att må bättre. Empatiförmågan får tränas ytterlilgare.
Nu kan detta vara ett lite konstigt ex. men jag är uppvuxen "med" en 99,9% frånvarande pappa (träffat honom 3ggr under min uppväxt) han var grovt alkoholiserad, där det lilla pengar han tjänade på lite strö jobb söp upp. Jag kan inte vara arg på honom, (många har frågat mig, är du inte bitter för att han "struntade" i dig???) NEJj jag kan inte vara bitter när jag vet hans bakgrund, han blev misshandlad av sina föräldrar, hamnade väldigt snett tidigt i livet. Ska jag sparka på den som redan ligger??
Så idag (alltid varit så) när jag i vardagen möter grovt alkoholiserade människor (som sitter på parkbänken och dricker dagligen) känner jag extra för just de. Jag ser min pappa i de, alla de har en historia i ryggsäcken, hur de hamnade där, varför de inte klarade av att ta sig upp. Börjar någon prata med mig på bussen pratar jag med de som med vem som helst, jag hjälper varje vecka en man som nu går med rullator upp på bussen, han är tacksam kan jag lova

Det känns skönt i själen!
Idag lever min pappa på ett vårdhem efter en massiv stroke, han kan i stort sett lyfta ena armen och tala några enstaka ord, klarar sig alltså inte ensam. Ska även tillägga att han också har diagnoser bla. bipolär (som jag)
Så förståelsen kan öka extra om man ser, eller rättare sagt VILL se vad som ligger bakom människors öden. Samma med oss psykiskt sjuka, vi har inte valt att leva med dessa diagnoser och depressioner.