• Anonym (TS)

    Borderline

    Till Anonym: Kan det vara lite av ett kaos liknande min beskrivning som hon just nu lever i?

  • Anonym (TS)
    cm2011 skrev 2013-12-27 19:49:14 följande:
    Tack för svaret TS!

    Jag vet faktiskt inte om hon har fått någon diagnos eller inte. Hon har iaf inte sagt något om det när vi pratat. Får fråga henne! Är rätt länge sedan vi pratade på riktigt.. Blir mest bara ytligheter när vi hörs nu. Vi har haft perioder då vi pratat mycket och en del om hur hon mår, men jag har alltid upplevt det som att hon upprätthåller en fasad.

    Jag vet att hon har mörkat en hel del om hur hon mår när hon har varit i kontakt med psykologer och när hon var tvångsinlagd (efter självmordsförsök), men jag är ju inte med vid samtalen så jag kan ju bara lyssna på vad hon berättar. Kan avsaknaden av diagnos kanske bero på att hon fortfarande är ung (hon är i 25-årsåldern)?

    Jag har som sagt var släppt mycket på kontakten, för jag tycker att det känns så jobbigt och meningslöst att prata med henne. Men jag skulle gärna engagera mig mer, om jag visste vad som fungerar. Tycker också att hennes pojkvän får ta en ganska tung börda, men det fungerar vad jag vet för det mesta fint mellan dem - som tur var!

    Nå jag ska iaf ringa och höra om hon någon gång har diskuterat ev diagnoser. Tack för inblicken!
    Det är ju så olika, en del (jag) tycker det är ganska skönt att få veta VAD det är för fel på mig, få det svart på vitt, känna igen sig i diagnosbilden/beskrivningen. Leta efter andra människor som har samma disgnos och förstår en på riktigt, (därför jag öppnade denna tråd, följer även denna sida på facebook..för er som har facebook. Det är en sida för hela världen och den riktar sig till just Borderline patienter men också anhöriga som får bra stöd av andra.

    https://www.facebook.com/borderline.personality.disorder.community

    Men andra tycker det är ännu värre att få en diagnos, det blir på något sätt på "riktigt" ..det är något som jag behöver hjälp med osv.

    Nej att få en diagnos vid 25års åldern är inte för ungt. Så det tror jag inte, men om hon inte riktigt är ärlig och berättar alla sina bekymmer har ju psykologen väldigt svårt att se ett "mönster" och kunna se vad hon kanske behöver få hjälp med :/

    Det är inte alls ovanligt att ens partner (min man också) får ta en stor del av vardagen, alla måsten som behöver göras. Särskilt om man har barn.

    Hoppas du kan nå henne, fortsätt gärna och skriv här
  • Anonym (TS)
    Anonym (anonym) skrev 2013-12-28 13:43:08 följande:
    Hur ska jag gå vidar hur ska jag få ut henne ur mitt huvud klarar inte av att ta me skit o blir mer sårad vill bara få bort henne
    Även om ni flyttar isär har ni barnen och det behöver fungera mellan er, om så bara för deras skull.

    Kan tyvärr inte ge dig så konkreta svar, däremot prata med psykologen du ska träffa. För det skulle du göra va? Det är isf JÄTTEbra att du får komma och prata av dig.
  • Anonym (TS)
    MikanM skrev 2013-12-30 02:52:46 följande:
    Du ber kuratorn på sjukhuset om hjälp

    Håller med, be hjälp av någon på sjukhuset
  • Anonym (TS)
    fluu skrev 2013-12-28 22:23:36 följande:
    Jag fick för 1,5 år sedan diagnoserna autism och ADHD, men nu har min läkare(ny) börjat tvivla på att utredningen gjordes korrekt och vill börja utreda borderline.... är det så lätt att göra fel?

    Hej och Välkommen hit!

    Lätt vet jag inte men just ADHD har liknande symptom som borderline. Dessutom kan man ha de diagnoserna samtidigt.
  • Anonym (TS)
    Anonym (anonym) skrev 2013-12-29 20:05:10 följande:
    Hej igen idag skulle hon hämta sina grejer i min lägenhet men redan på tåget sitter hon och säger att dom e tillsammans hemma börjar hon vända och vill diskutera o jag sägerva ska vi diskutera du ska bara hadina grejer sen gå.jag saknar barnen säger hon då oki säger jag det har du inte visat dom två senaste veckorna. Hon bryter ihop och går skickar ett avskeds sms jag har en extra nyckel så går ner.hon börjar gapa o skrika o kasta saker efter mig.hon ringer den andra killen som hämtar henne o kör henne till hennes kompis där hon tar en ny överdos ringer mig o vill att jag ska komna in till akuten för hon e trygg med mig säger hon. Nu sitter jag här hon har tagit överdos igen och hon säger att hon vill va med mig och älskar mig o frågar va jag vill. Han betyder ingetför mig säger hon ville bara fly. Va skajag säga säger jag fel kommer hon skrivas ut o ta en ny överdos säger jag att jag vill försöka ljuger jag ju jag vill ju att hon ska ta tag i allt o sluta ljuga först då kan vi diskutera hur vi ska göra hon har sårat mig för mycket denna gången för att jag bara ska kunna skaka av mig de som alla andra gånger. Hon vill att vi ska va en lycklig familj med kärlek o skratt men hurska detgå till jag kan inte se det längre o det gör ont i mig för jag vill ju inget hellre än att vi ska va lyckliga innest inne men kan inte se det framför mig längre. O varförska allt hänga på mig hela tiden när jag bad henne komma hem så vi kunde prata gick det inte men nu när hon tryckt i sig massa tabletter ska jag komma då duger jag men när hon levde livet doma två veckorna dög jag inte men nu ska alla tycka synd om henne bara för att hon ligger här men jag då har inte jag rätten att bli älskad att någon ska bry sig om mig när hon gjorde mig illa va var hon då då sket hon i mig så varför ska jag bry mig nu om vad hon vill o att hon vill fixa allt mellan oss vem säger att detta inte händer om en månad igen eller ett år.
    orkar jag mer vet inte.
    vill jag mer vet inte.
    E de värt de.
    Du/Ni har det verkligen tufft just nu. Jag hoppas du ber om akut hjälp av sjukvården, du har barnen och dig själv att tänka på också och kan inte ta ansvar över hennes handlingar. Förstår att du känner ett totalt kaos nu och vet varken ut eller in. Du måste få prata av dig med någon professionell direkt, snälla be om hjälp!
  • Anonym (TS)
    MikanM skrev 2013-12-31 02:07:05 följande:
    Ring mobila teamet ( 08-517 750 40 Stockholm ) och tala om detta för dem,så kanske de kan sätta LPT (Lagen om Pykiatrisk Tvångsvård )på henne tills hon mår bättre och inte är en fara för sig själv.
    Du kan inte både rädda henne och ta hand om era barn samtidigt. Kräv hjälp NU,nästa vecka kan det vara för sent. Tänker på er

    Ja det skulle hon verkligen behöva, någon måste se hur långt det har gått. Är det ingen som frågar hur du (Anonym) och barnen mår just nu, efter självmordsförsöket??? Förstår inte.
  • Anonym (TS)
    Anonym (anonym) skrev 2014-01-01 14:58:38 följande:
    Grejen e den att gör jag de kommer hon hata mig. Och jag har liksom ingen ork kvar att göra massa saker för att hon ska må bättre e hennes val om hon vill bli bättre hon slutar inte ljuga för mig så då känner jag att jag inte behöver ställa upp på henne heler

    Men du kommer gå in i väggen själv om du inte ber om hjälp och det NU, du har barnen att tänka på också. Hon är deras mamma och du måste be om hjälp i er situation. Hon är en direkt fara för sig själv. Säger du vad hon har gjort den sista tiden, om självmordsförsöket och att hon slutat med sina mediciner osv kommer de hjälpa dig.
  • Anonym (TS)
    Anonym (anonym) skrev 2014-01-01 14:58:38 följande:
    Grejen e den att gör jag de kommer hon hata mig. Och jag har liksom ingen ork kvar att göra massa saker för att hon ska må bättre e hennes val om hon vill bli bättre hon slutar inte ljuga för mig så då känner jag att jag inte behöver ställa upp på henne heler

    Gör det för barnens skull, tänk om hon lyckas med nästa försök då blir barnen utan sin mamma. Försök att lägga bort dina känslor i det, be om hjälp. Då kan du slappna av i den saken, hon är trygg om hon är inlagd och du kan ta hand om barnen. Sen vore det bra om du kunde be om en akut tid för samtal för dig själv också, de kanske kan hjälpa till med det, så det påskyndas.
  • Anonym (TS)
    Anonym (anonym) skrev 2014-01-01 15:24:32 följande:
    Hon vill inte ens prata med mig om hur hon mår då hon tycker jag vänder de mot henne. Hon ska ringa när dom öppnar o ta en tid till oss hon skuter allt framåt. Sen har hon börjat prata med sin kompis mamma om sina problem o allt. Hon fattar liksom inte att hon har gjort fel. E ledsen men hennes liv e hennes liv vill hon skada sig så får hon de jag har försökt så länge nu att allt e slut ni får hata mig om ni vill men har inget kvar att kämpa för när hon beter sig så här o tackar nej till all hjälp

    Förstår att allt är svart just nu men du måste tänka på era barn. De är du skyldig att göra allt för, dvs hjälpa deras mamma att få vård, hon är en fara för sitt eget liv.
    Jag hatar inte dig, känner inte ens dig. Men jag ser att du behöver agera..innan det kan vara försent.

    Hoppas allt går bra!
Svar på tråden Borderline