Borderline

Jag hoppas också att hon vill bli bättre o vill ha hjälp men e inte så säker längre efter doma tre veckorna har mycket förändrats. Hon tycker att jag svek o använde hennes mående och barnen mot henne fasst det va hon som anklagade mig och ställde ultimatum på mig o jag tog ett föt jag hade ju intr gjort något så hon fick gå sen kom hon tillbaka efter hon tagit tableter o hon bönade o bad. Dan efter trodde jag allt va bra men det började igen o hon stack sen des har det varit fram o tillbaka hela tiden när hon inte varit hemma utan hon tycker jag använder barnen nära jag ber henne komma hem så vi kan lösa allt och att hon kan ju iallafall ringa o fråga hur det är me dom. Nu e hon hemma men har ju varit med en annan och vi har fåt tid till psyk men hon säger än att jag vet hur hon funkar så allt e mitt fel och hon kommer inte öppna sig för mig eller berätta hur hon mår förmig mer för jag bara sviker henne tycker hon hon bönade om att få komma hem för tre dagar sen när hon låg på sjukan för hon hade tagit en överdos till men hon visar inget hemna alls bara att hon vill at jag ska hålla om henne varge kväll.

Utan erat störd hade jag inte stårt ut så här länge som jag gjort ni har hjälpt mig mycket med att förstå o hjälpa henne till den grad jag kan.
Det ska ni ha ett stort tack för.

Har visat henne den innan några gånger men då blir hon oftast arg o ireterad för att ingen har det som hon och ingen har det så svårt menar hon hon fattar inte vad det är hon har och nej hon har inte acsepterat det bara adhd. Ärlig mot hennes kontakt på psyk få vi se om hon är på tisdag.
Att hon gjort fel tror jag hon vet men hon kan inte kontrolera det. För hon tog ju överdos och det gör hon bara när hon inter va hon gjort eller när hon e rädd att förlora mig eller när allt e för mycket. Men när hon tar så mycket så hon måste åka in då börjar allt komma ikapp henne så har det varit innan att när hon inser va hon gjort så ta hon för mycket.
Hon blev lite arg innan när hon trodde att jag skulle gå o prata med någon själv om hos det vill hon inte att jag gör för för henne e kag stark och kan ta allt o behöver ingen hjälp jag e hennes förebild för jsg orkat o hjälpt henne i allt så låter de när hon mår brs men nu kan hon inte se va jag gjort för hrnne bara att jag svek henne.

Nej hon känner ingen och vet intr så mycket om den heller.
All hjälp jag får o läser mig till är fel om jag säger de till henne att jag sitter här inne e fel för henne inggen kan föraatå eller hjälpa henn säger hon. Läser ju rätt mycket av de hon skribver också då hon gör det för jag ska läsa för hon har så svårt att öppna sig o det funkar men hon har aldrig frågar mig hur jag mår eller hur jag ha de. Berättade för henne för en månad sen att jag gjort något som jag inte vågat göra på flera år men nu äntligen tog jag tag i de o gick till vårdcentralen o det gjordr ont i mig att göra det när jag sa dey till henne skratade hon o jag ville ha störd men fick hån o skratt o det gjorde jävligt onte med tanke på hur mycket jag störtat henne under åren med allt hon inte vågafe i början som jag hjälp henne me. Ville ju bara ha störd o hjälp.hon har sakt det själv flera gånger jag e den starkaate hon känner o jag ger aldrig upp hur mycket skit jag än tagit jag kollapsar aldrig o mår aldrig dåligt enligt henne men nu har jag nått min punkt och jag mår inte bra av att inte veta va hon vill eller va hon håller på med. Hade jag bara vetat de hade jag kunnat störta henne o hjälpt henne men när hon inte säger något utan bara går här som en zombis e det svårt.

Haft mycket besvär av borderlineproblematik. Gått under diagnoserna bipolär med drag av borderline eller tvärtom. Har slösat bort så mycket pengar att det inte är klokt. Närmare en kvarts miljon i arvpengar har försvunnit utan att jag har något kvar. Har haft sönder två förhållanden p.g.a. allt. Flera självmordsförsök. Mycket självskadebeteende tidigare. Medicinerat under 8 år. Flera kontakter med psykiatrin. Det är min historia. Tror att jag har en bra bild av hur det är att leva med borderline. Började hata livet vid 14 års ålder ungefär.

Jag anser mig inte längre lida av borderline då jag sedan ett år i alla fall inte haft några svåra besvär eller lidit så mycket. Blev förälder mitt i förloppet och det har verkligen förändrat mig, gjort mig hel. Jag är väl medveten om min egen sårbarhet och har fortfarande svårt att ta kritik utan att verkligen ta illa upp innerst inne. Medicinerar inte längre. Är inte tom på insidan längre men kommer verkligen ihåg den expansiva tomheten. Som äter upp en inifrån. 

Jag förstår nu att jag har varit en manipulativ person.

Jag förstår att jag har sårat, hotat, kränkt dem jag älskar.

Jag förstår att jag har varit fruktansvärt självisk under den här tiden.

Det enda jag vill är att alla ska få må bra.

Tack, kände mest att jag inte ville förhärliga mig själv med att jag mår bra. Samtidigt som jag verkligen hade velat vara helt transparent med vem jag är så kan jag inte av professionella anledningar. Men hur som helst vill jag ingen något illa. Önskar alla lycka till.

Hon vill att vi ska gå till psyk o prata men hon är inte beräd att slmppa han utan vill se hur det går med ossförst hon säger att hon inte pratar med han men vill inte avsluta fören hon vet va som händer med oss. Nu ska hon sova hos sin tjej kompis inatt säger hon o jag vet ju inte om jag kan lita på de eller intr.

Ja fast jag hat ju sakt att jag e här för henne. Skulle inte funka då blir hon arg för jag pratar om henne här inne o åter igen ingen mår eller har måt så dåligt som hon gör enligt henne själv. Men jag låter de va nu tills mötet sen får vi se va som händer om hon ljuger eller är ärlig.