Borderline

Hej och Välkommen hit!

Ursäkta att det tog några dagar innan jag svarade men mitt och många andras mående pendlar kraftigt här.

Kommer inte ihåg om det var du som skrev i den andra tråden att du har kontakt med en psykolog och ska ev. utredas för borderline? När har du tid isf?
Hur ser din vardag ut, familj, barn, jobb, studier? Du får gärna berätta lite om dig själv om du vill (inghet tvång såklart)

Om du vill veta mer om mig är det bara att trycka Visa endast.

Glömt svara dig ser jag

Ja terapin hjälper absolut MEN det krävs mycket av patienten själv. Att lära sig förstå hur man är och vad som triggar i gång vissa negativa beteenden. Men det finns hopp. 

exempel..jag har nu efter 3,5års behandling (Dbt färdighetsträning och nu Mbt Mentaliseringsbaserad terapi) kommit en bra bit på vägen. Nu det sista har det gått snabbare..det tog faktiskt år innan jag kunde påverka mig själv, utan att låta känslor styra. Jag har en hel del kvar att lära mig men nu fungerar vardagen ganska bra

Måååååånga gånger som jag kännt att jag inte orkat ta mig till terapin pga ångest men jag har tvingat mig oftast, hur det än känns för det är bara där jag kan hitta de olika redskap, (även mot just ångest) oftast känns det även bättre efteråt)  Kan reglera mina känslor mycket bättre. Det betyder inte att jag inte skulle få ångest utan att jag kan tänka mer rationellt och inte låta mina känslor styra i alla lägen som innan. Leva medvetet i nuet, medveten närvaro som jag lärde mig i Dbt.

Jag har haft turen att få gå både Dbt och nu Mbt..vilka inriktar sig på olika saker..Mbt är mer inriktat på känslor och relationer medans Dbt handlar mycket om Medveten närvaro, Det går ut på att hjälpa patienten att hitta en balans mellan sitt inre och den yttre omgivningen. Den handlar också om att lära sig acceptera verkligheten och arbeta för nödvändiga förändringar mot målet att kunna leva på ett sundare sätt.

Så ni som lever med personer som har Borderline..det är inte omöjligt att få en väl fungerande vardag och liv. MEN som sagt...personen behöver mycket självinsikt, verkligen förstå att ingen annan kan göra jobbet åt en..inte läkaren, mediciner, psykologer, partnern eller andra, en stark vilja att lära sig hantera saker som annars kan gå överstyr.

Sen kan tyvärr mycket skada redan vara skedd innan personen fått rätt hjälp. Tänker på relationer med andra människor. Så personen som lever tsm med en person som har Borderline behöver ha en stor dos förlåtelse, ork och en VILJA att förstå och underlätta. För förstå kan ingen som inte har Borderline göra men att VILJA förstå är en annan sak
För leva med Borderline är att leva i ett mer eller mindre ständigt känslomässigt kaos.

När hon inser sina problem och aktivt försöker lära sig hantera sina känsloutbrott finns det hopp, absolut!
Men frågan är om DU har orken, tålamodet att låta det ta den tid det tar? För det kan ta lång tid innan hon "knäcker koden".
Kan du förlåta allt hon ställt till med?
Dessa frågor behöver du ställa dig själv.

Hoppas hon ser sin chans att faktiskt få bra hjälp, inte bara glida genom terapin utan att öppna upp sig och arbeta med sig själv. För även jag skulle kunnat glida genom terapin, bara ta upp saker som inte är så väsentliga till tillfrisknandet. Men som jag brukar säga...såg detta som mitt tunna halmstrå som jag hängde fast i, jag var skyldig mina barn och min man att GÖRA ALLT i min makt för att lära mig viktiga saker. Nu känns det som det lilla halmstrået har blivit ett rep som jag klamrat mig fast vid, mer stabilt.

Ett bra klipp där en läkare inom psykiatrin förklarar Borderline diagnosen.
Det mesta av det som hon säger stämmer så väl in på mig, nästan kusligt.


">

Hej alla i tråden, både nya och gamla!

Varit bortrest, på begravning så inte hunnit varken läsa eller skriva här

Välkommen till alla nya!

Ska läsa i kapp och svara..

Va bra att han har sökt hjälp, hoppas han får den hjälpen han behöver.

Svårt när man behöver förklara för anhöriga, särskilt den äldre generationen då de kanske aldrig hört talas om personlighetsstörningar utan kopplar all psykisk ohälsa till utmattning eller depression.

Hej och Välkommen!

Det är tufft att leva med någon som mår psykiskt dåligt, oavsett diagnos. Han hon gått hos psykolog eller behandlingar såsom Dbt, Mbt?

Jag kan bara gå till mig själv, vad jag behöver av min partner. Att få bekräftelse, att känna sig sedd och vara behövd. Att kanske välja sina "gräl" inte påpeka om allt.., för i alla fall jag har svårt att få för mycket kritik. Att leva med ständig låg självkänsla tar redan så mycket på mina krafter att jag knappt orkar med mig själv, för jag ser bara brister i mig själv.

Avlasta din partner så gott det går, om ni har barn t ex. Återigen går jag till mig själv..jag lever i en bubbla (brukar förklara det så) har så mycket med mig själv..så mycket känslor och negativa tankar att jag har svårt att vara här och nu..så när det är lite kaotiskt med barnen låser jag mig helt, kan bara sitta och stirra..får inget gjort eller tappar tålamodet för att det blir för mycket att hanetar samtidigt. Hoppas du förstår vad jag menar Så min man har lärt sig att rycka in när läget blir ohållbart. Det är inte nödvändigt så att jag får ur mig det, utan min man har fått lära sig mina signaler. Ska fundera vidare, om det är något mer jag kan skriva. Men börjar med detta.

Hej och Välkommen hit!

Vad bra att du hittade hit
Då är allt ganska nytt för dig, förutom att du såklart levt med diagnosen länge men att lära sig förstå diagnosen och hur det kan vara att leva med det tar tid. Självmordstankarna,är det så att du är rädd för dig själv och vad du ev. kan göra? För är det så illa måste du berätta detta till din läkare och är det riktigt akut med planerade tankar måste du söka till akutpsyk. Har själv försökt 2ggr och den ena gången var det nära att lyckas. Nu med 3,5års terapi (både Dbt och Mbt) har jag lärt mig signalerna, när tankarna eskalerar och jag inte längre bryr mig om vad som händer. På den tiden drack jag en del och båda försöken var under påverkan, när jag hade fått i mig tillräckligt brydde jag mig inte längre utan drack mig packad och hällde i mig alla tabletter jag hittade. Så nu håller jag mig borta från alkoholen. Vågar inte riskera det mer.

Jag har gått Dbt, inte den vanliga standardterapin som du förmodligen väntar på ( den är på 18mån, både individual och gruppterapi, 2ggr/veckan) utan jag gick något som heter Färdighetsträning, en mer intensiv behandling..varje vardag under 10veckor. Dbt är en bra behandlingsform men för mig passar Mbt bättre (Mentaliseringsbaserad terapi) där man fokuserar på känslor (mina egna och andras) och tankar. Man lär sig att tänka kring känslor vid olika situationer i livet. För att ta sundare beslut t ex.

Hoppas du snart får börja Dbt behandlingen. Har du mycket ångest? Där kommer du få lära dig hur du kan hantera ångest. Reglera känslor och mycket mer.

Så om jag förstår rätt har han börjar gå till NA och efter det börjat ta piller, typ lugnande eller? Sköter man inte läkarens ordination är det typ samma som att ta droger :/ Jag hoppas innerligen att han får hjälp och att han tar den hjälpen som erbjuds. Kram till dig!

Hej och Välkommen hit!

Jag äter Voxra nu, i början fick jag fruktansvärda biverkningar men det gick över..jag härdade ut de. Nu tycker jag de funkar bra. Jag har också ätit många olika sorter men alla har slutat att verka efter 6mån-1,5år.
Hoppas ni hittar en medicin som hjälper dig!

Ja ältar gör jag också, en hel del i perioder. Spelar upp situationer i huvudet och frågesätter allt som hände och varför. Tankar i stort tar Mycket kraft och tid i mitt liv. Har mycket negativa tankar om mig själv, har du också det? Har din läkare pratat om att du ska få börja i behandling? Dbt, Mbt?