Borderline

Nu kom hon hem en sväng o börjadr på en gång nu ska vi flytta ner hennes grejer imorgon till hennes lägenhet o vi ska leva särbomen et kommer intr funka efter som hon gör va hon vill o skiter i barnen och sen litar jag inte på att hon inte bjuder dit massa killar. Känns som hon bara vill jär ifrån o börja om för det inte va som hon tänkte sig mrd barn o familj.

Stör mig på att hon tror att hon kan komma med krav när det är hon som gjort fel o skiter i allt hon vet ju själv att jag har barnen för hon inte klarar av dom så då kan hon göra som hon vill för jag tar ju hand om allt åt henne psyket va jag dom fick ringa barnen får jag ta själv för hon inte mår bra men det har hon ju aldrig gjort.tror hon vill leva livet bara nu

Hej! Jag har en svägerska som jag tror har borderline. Hon har sedan jag lärt känna henne visat sina knivsår från självmordsförsök, varit ovän med alla i vår gemensamma familj, hotat sin man (alltid för att få sin vilja igenom), har aldrig kunnat behålla ett jobb (pga idiotiska jobb enligt henne själv), hotar barnen, kan inte hålla någon sorts rutin, säger en sak ena dagen (oerhört bestämt) och helt motsatta nästa. Hon går knappt umgås med då hon inte känner av situationer som att man inte har tid, ork eller andra planer utan tycker man ska skita i allt för att ställa upp på henne. Hon gör aldrig fel utan bara vi som inte alltid kan. Har försökt konfrontera henne med problemen då detta inte funkat, hon fick direkt taggarna utåt och har idag ingen kontakt med mig. Det är på ett sätt väldigt skönt då hon tog sån oerhörd energi men förstår ju att allt inte står rätt till och vill hjälpa. Hon vägrar terapi för hon säger sig ha testat det en gång och det var skit. Just nu tycker jag synd om svåger med då hon inte går prata med om problem och bara blir helt tokig. Är detta borderline eller är jag ute och cyklar? Tacksam för svar och hoppas ingen tar illa upp att jag själv inte är sjuk!

Som sakt hon säger att hon vill försöka fixa deta men vill va särbo men samtideigt så skriver hon att jag släppte henne när hon måde som dåligast och att hon inte älskar mig och har inga känslor kvar för mig.
Men när hon låg inne bönade hon och bad att jag skulle låte henne komma hem va ska jag tro på vad ska jag göra hut ska jag hantera det.
Hon tror inte psykologen kan hjälpa oss men hon gör ju inget själv heller vist hon mår ju sjukt jävla dåligt men ska jag släppa helt då eller.

Men blir allt inte välfigt fel om jag nu ställer krav på henne nu när hon mår dåligt. Hon har nog inte sakt att hon slutat med alla men jag tänkte ta upp det på tisdag. Ne det förstår inte jag heller eller varf r dom inte lain henne nu när det hänt så ofta. Känns som dom skitit i allt när vi varit inne för vi kommer ingen stanns står bara o trampa hela tiden på samma ställe.

Det har du rätt i ska prata med henne imon om hon kommer.

Jaha imorgon smäler de då.
Gå till psykologen och berätta allt som hänt nu den här tiden.
Få se va hon kommer säga när allt kommer upp o se hur hon tar det.

Det måste vara jättesvårt för dig (henne också) och jag förstår att du vill hjälpa henne men slit inte ut dig själv helt och tänk på barnen i första hand. Om du ska förlåta henne och ni bestämmer er för att fortsätta vara tillsammans så säg att det här är hennes sista chans.

Suck jag slösar pengar hela tiden.. Beställde kläder vid mellandagarna, shoppade på stan för flera tusen under mellandagarna, har nu beställt ett paket för en tusenlapp. Har bokat tatueringstid till veckan (motivet är också väldigt spontant, mina andra tatueringar har varit genomtänkta även om jag ofta gjort de impulsivt och när jag egentligen inte har råd). Tänkte pierca mig i samma veva men tatueraren/piercaren hade slut på kanyler men sa att jag vill göra det när hon har fått in kanyler. Jag såg en bild på en tjej som hade såna piercings och tyckte hon var skitsnygg i det och därför vill jag också ha så. Nästan alla mina piercings (har en hel del och har haft en hel del) har varit väldigt impulsiva. Förändrar utseendet överhuvudtaget väldigt mycket, byter hårfärg flera flera gånger om året. Kan klä mig i olika klädstilar dag från dag. Tänker spara till en bröstförstoring också, gäller ju bara att sluta slösa pengar då. För tillfället är jag arbetslös och har inte fått nån ersättning från a-kassan ännu så lever på mina sparpengar. Jag vet inte om mitt eviga behov att förändra mitt utseende har nåt med broderline att göra? Hur är det med er, tänker ni igenom sånt eller bara go for it? Min psykolog (som jag inte längre går hos) påpekade det nån gång när jag kom en dag med blått hår. Men det gör mig glad att förändra mitt utseende även om vissa saker kankse borde tänkas igenom lite innan, speciellt sånt som tatueringar eller sånt som är väldigt dyrt. Men det är ganska kul att vara så spontan/impulsiv ibland.

Alltså det gör så ont att inte veta va hon vill.jag vet att jag inte kan få svar o jag vet att jag borde va passiv.men det gör så ont när hon ena stunden tar på mig kramar mig o myser o andra stunden säger att det är ju slut helt vi få se va som händer längre fram nu får jag ju hjälp o allt men älskar inte dig längre säger hon. Ändå håller hon på med mig när hon är här vet inte om jag orkar vänta eller om jag vågar vänta. Det blir ju inte vi säger hon ju ibland me. E så förvirad men ska försöka lägga det åt sidan o bara tänka på att hon nu får den hjälp hon behöver.