cm2011 skrev 2013-12-27 19:49:14 följande:
Tack för svaret TS!
Jag vet faktiskt inte om hon har fått någon diagnos eller inte. Hon har iaf inte sagt något om det när vi pratat. Får fråga henne! Är rätt länge sedan vi pratade på riktigt.. Blir mest bara ytligheter när vi hörs nu. Vi har haft perioder då vi pratat mycket och en del om hur hon mår, men jag har alltid upplevt det som att hon upprätthåller en fasad.
Jag vet att hon har mörkat en hel del om hur hon mår när hon har varit i kontakt med psykologer och när hon var tvångsinlagd (efter självmordsförsök), men jag är ju inte med vid samtalen så jag kan ju bara lyssna på vad hon berättar. Kan avsaknaden av diagnos kanske bero på att hon fortfarande är ung (hon är i 25-årsåldern)?
Jag har som sagt var släppt mycket på kontakten, för jag tycker att det känns så jobbigt och meningslöst att prata med henne. Men jag skulle gärna engagera mig mer, om jag visste vad som fungerar. Tycker också att hennes pojkvän får ta en ganska tung börda, men det fungerar vad jag vet för det mesta fint mellan dem - som tur var!
Nå jag ska iaf ringa och höra om hon någon gång har diskuterat ev diagnoser. Tack för inblicken!
Det är ju så olika, en del (jag) tycker det är ganska skönt att få veta VAD det är för fel på mig, få det svart på vitt, känna igen sig i diagnosbilden/beskrivningen. Leta efter andra människor som har samma disgnos och förstår en på riktigt, (därför jag öppnade denna tråd, följer även denna sida på facebook..för er som har facebook. Det är en sida för hela världen och den riktar sig till just Borderline patienter men också anhöriga som får bra stöd av andra.
https://www.facebook.com/borderline.personality.disorder.community
Men andra tycker det är ännu värre att få en diagnos, det blir på något sätt på "riktigt" ..det är något som jag behöver hjälp med osv.
Nej att få en diagnos vid 25års åldern är inte för ungt. Så det tror jag inte, men om hon inte riktigt är ärlig och berättar alla sina bekymmer har ju psykologen väldigt svårt att se ett "mönster" och kunna se vad hon kanske behöver få hjälp med :/
Det är inte alls ovanligt att ens partner (min man också) får ta en stor del av vardagen, alla måsten som behöver göras. Särskilt om man har barn.
Hoppas du kan nå henne, fortsätt gärna och skriv här