Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 19 Nov 16:57

1032 svar

Borderline

Anonym (bordis) skrev 2013-11-19 16:49:36 följande:

Har fått träffa barnet en gång på över 4 månader. Fortsättningsvis kommer det bli 2 timmar per månad. Helt vansinnigt, mitt barn har bara haft mig i sitt liv i alla sina 13 år!

Barnet mår av förklarliga skäl väldigt dåligt nu! Hur jag mår kan inte ens beskrivas i ord.

Och detta beslut är slutgiltigt? Var är barnest pappa? Är barnet placerat i familjehem eller?

Många frågor..men försöker förstå hur du har det...

Men går du i terapi igen eller har någon form av kontakt med öppenvården, så att soc ser att du gör allt du kan för att må bättre?

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 19 Nov 17:17

#672

Anonym (bordis) skrev 2013-11-19 17:04:26 följande:

Barnet är placerat i ett vad jag tror väldigt bra familjehem. Har pratat en hel del med dom och dom verkar hur vettiga som helst, barnet har det bra där tills barnet får komma hem igen. Ingen pappa.

Jag har tillfälligt gett upp allt, men jag kommer tillbaka. Måste bara vila ut efter all sk*t som har hänt.

Soc borde lyssnat på mig och stöttat på hemmaplan, det hände aldrig tyvärr.

Jag är som sagt på botten nu, men jag ger ALDRIG UPP när det gäller mitt älskade barn! Soc kommer aldrig vinna över oss, det vet vi båda.

Det är ju iaf en liten tröst att barnet har ett bra familjehem, hade det varit något som oroat dig på den punkten hade det varit ännu mer outhärdligt.

Ja det är inte alls konstigt att du känner dig nedslagen och överkörd, vem hade inte gjort det liksom. Men du som mamma kommer aldrig ge upp ditt barn och det vet han/hon om

Han själv ett barn som är snart 12år och tanken på att han inte skulle få bo kvar, usch kan inte ens tänka på det

En dag tänket är nog viktigt, eller kanske en timme i taget, det kommer ju ordna sig tillslut, jag hoppas att du får hjälp från öppenvården nu, så att soc ser vad du gör för att må bättre.

Kram!

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 13 Dec 15:18

#674

Hej alla!

Varit lite tyst i tråden

Hur mår ni?

Själv har jag mått riktigt dåligt, men det verkar ha vänt igen..däremot just idag vågar jag inte tänka efter hur jag egentligen mår, någon som känner igen sig i det?

Hade varit intressant att veta hur ni tänker om er själv, det livet ni lever?

Såhär är jag: Den mesta tiden är jag i min egna lilla värld, skrämmande men sant. Går inte utanför ytterdörren om jag inte måste. Jag stänger människor ute, Har väldigt få vänner, 2 stycken som jag vill ha i mitt liv, som betyder massor för mig. jag kan prata med folk men är ändå inte helt 100% närvarande. Lever i min lilla bubbla där det känns tryggast. Har väldigt svårt när jag MÅSTE stiga ur bubblan och vara fullt koncentrerad. Så jobb för mig just nu är helt otänkbart, isf något där jag inte behöver koncentrera mig alls. :/ Finns det ens såna jobb? Det ska heller inte vara ett jobb där jag träffar massor av människor :/ (sjukskriven sen 3år tbk)
Jag är EXTREMT självkritisk och nästan aldrig nöjd med något jag gjort. Självkänsla noll, vad är det liksom??

Jag analyserar ALLT som händer, sägs eller hur jag tror någon tänker/tycker om mig. Det tar mycket kraft. Jag lever ju med min man och 3 barn 5-11år gamla som givetvis kräver uppmärksamhet och det tröttar ut mig väldigt mycket. Har ständiga skuldkänslor då jag inte orkar vara mentalt närvarande.

Vore glad om ni andra också kunde dela med er om ert "inre liv", hur ni funkar med andra människor, partner, barn, kollegor, syskon mfl. Inte bara ni som har diagnosen utan även de som är anhöriga till någon med diagnosen

Ha en trevlig Lucia och fortsatt skön helg!

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 13 Dec 15:24

#676

Fjärilslarv skrev 2013-12-13 15:21:55 följande:

Vet ej om ts är kvinna eller man, men om du är kvinna är du säker på att du inte har adhd? kvinnor som har den kvinnliga formen av adhd brukar felaktigt få en bordelinediagnos.

Jag är kvinna och nej jag har inte ADHD, jag har alla de typiska Borderline kriterierna, sen vet jag att Adhd har en hel del av samma "symptom" men jag har det inte, blev utredd för det också 3år sedan.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 13 Dec 15:30

#678

Fjärilslarv skrev 2013-12-13 15:25:57 följande:

ok ville bara inflika =).

Helt ok

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Dec 09:15

#683

Anonym (anonym) skrev 2013-12-17 11:31:44 följande:

Hej jagbehöver hjälp och råd.
Har levt med en som har borderlin i ca 5 år och dom tre sista har hon sårat mig mer än ni kn arna sånu måste jag släppa taget men e inte riktigt så stark då jag tycker så synd om henne och hon har tryckt ner mig så pass.
Men hur gör man för att släppa taget helt vi har delat på oss nu i veckan och hon sårar mig än hur gör jag för att ta steget.
Klarar inte av att inte veta va hon vill då hon ändrat sig från dag till dag så för att jag ska må bättre måste jag nog komma den?

Hej!

Jag hade nog försökt med att förklara väldigt noga varför. Och sen vara BENHÅRD med det du bestämt dig för. Inte vela fram och tillbaka, inte småträffas, ha sex (som många har när de gjort slut) utan nu är det slut och det är bäst både för dig och mig, så hade jag sagt, inte bara sagt att hon är det största problemet, utan mer att ni inte passar ihop. För annars blir separationsfasen bara ännu jobbigare för henne (det är det vi med borderline har problem med, att känna oss övergivna och lämnade) så vara tydlig, bestämd men i god ton och hellre hålla det på "vi passar inte så bra ihop, än jag orkar inte med dig"

Lycka till!

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Dec 09:21

#684

Anonym (undrar så) skrev 2013-12-18 20:41:10 följande:

Hallå allihop!

Ska genomgå en borderlineutredning på psykiatrin.. Hur länge fick ni vänta på era utredningar? fick beskedet i oktober.

Sen undrar jag en annan sak, jag har medicinvägrat, fram tills att det blir en utredning åtminståne, Eftersom jag inte tror på medicin så mycket. Speciellt inte antidepp som dem gång på gång ska försöka pracka på mig.

Antidepp när man har borderline, hur bra funkar det egentligen?

Hört om så många självmord som möjligen utlösts av antidepp. Sen känner jag många som fått prova nya antidepp varje månad för att det inte varit bra(under väntan på utredning), samt vet jag en som har blivit avtrubbad av dem sorts medicinerna.

Tycker själv att terapi känns som en bättre lösning, lära sig hantera sina känslor och så vidare, det är jag öppen för och villig att ge allt i.

Vad tycker ni/har ni för erfarenheter av antideppressiva/medicinering?

Hej och Välkommen hit!

Förstår att det kan kännas tufft att behöva prova mediciner, känner du dig väldigt deprimerad? För det är ju inte alltid så, känner flera med borderline som inte tar just anti-depp mediciner hela tiden, utan bara när det har "gått för långt". När det spårar ur typ. Depressionen tar över hela ens liv, om du förstår. Sen kan man ju behöva lugnande vid ångest (finns milda sådana, inget berorendeframkallande) men allt beror ju på hur du mår? Lider du mycket av ångest? Du kanske inte behöver mediciner, just nu iaf, och det är väl jättebra. Klart du kan gå i "bara" terapi. Tror också att det bästa är just den biten, lära sig hantera sina känslor, hur man reagerar osv.

Jag har haft många olika mediciner (anti-depp) en del har inte passat mig alls, medans en del passar bra (men alla har slutat verka på mig efter typ 1år) och fått byta. Lycka till med utredningen! Ställ gärna fler frågor

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 21 Dec 19:17

#689

Anonym (anonym) skrev 2013-12-21 16:40:27 följande:

Ne ingen sprit inga droger hon mår bara riktigt dåligt jag vill försöka fixa det o ena dagen vill hon andra e hon tvek sam vill hjälpa henne o fatta att hon drar ner sig själv och alla rönt henne när hon gör så här men vet inte hur

Det låter väldigt tufft, får hon hjälp från psykiatrin? För det verkar ni behöva, allt påverkar ju även dig.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 21 Dec 19:18

#690

Anonym (TS) skrev 2013-12-21 19:17:14 följande:

Det låter väldigt tufft, får hon hjälp från psykiatrin? För det verkar ni behöva, allt påverkar ju även dig.

och barnen glömde jag skriva

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 22 Dec 11:59

#701

Anonym (anonym) skrev 2013-12-21 22:55:05 följande:

Grejen e ju att hon förhoppningsvis ska börja med dbt efter nyår men e inte säkert. Hjälp ne inte den hjälpen vi har behövt har vi inte fått. Nu vill hon att jag ska gå till psykolog o prata så jag bevisar för henne att jag vill o få hjälp hur jag ska hantera allt.
Hon ska ju me gå va men just nu e hon så nere o känner sig så sviken av mig o tror det är därför hon velar så mycket hon e nog rädd att jag kastar utt henne igen om det blir så här så hon vill vänta säger hon inan vi kanske ska försöka igen.sa hon i dag men igår skulle vi försöka igen så vet inget bara att hon e djupt sårat och rädd.

Och ni har 2 barn ihop? Jag hoppas hon är ärlig till sin läkare om hur hon verkligen mår, har ni dessutom barn kan ni få annan hjälp om ni behöver det. Jag har själv 3 barn och fick gå före alla i kön till Mbt terapin, jag bröt ihop hos läkaren och de tyckte att det var akut. Men då var jag också ärlig och berättade precis som det var och de tog mig på allvar.

Borderline

INNEHÅLL